Tempel är gruppens åttonde fullängdare och blandar psykedeliska utflykter som doftar sextiotal med stonerrock som närmast låter som ett mer lättsmält Kyuss, i den bästa av bemärkelser. Gillar ni tvära kast mellan lågmält och intensivt? Gillar ni när intensiteten istället byggs upp? Tempel har båda. Långa instrumentala partier blandas med kortare stunder av sång. Om ni uppskattar häftiga riff, med eller utan dist, i ett oftast makligt tempo så är Tempel för er, är det inte er kopp te så borde ni kolla in det i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar