Det har varit tyst om irländaren Damien Rice ett tag nu. Han släppte sitt senaste album 2006 och har inte gjort någon turné de senaste åren. Kanske är något nytt på gång, kanske inte - det är något framtiden får utvisa. Damien Rice släppte sitt första soloalbum 2002 och slog igenom med låtar som Cannonball och Volcano, för att sex år senare kanske få sin största hit med 9 Crimes.
Topp 7 med Damien Rice på Spotify: Topp 7 - Damien Rice
1. Dogs (9)
2. The Professor * La Fille Danse (B-sides)
3. The Blower's Daughter (0)
4. I Remember (0)
5. Rootless Tree (9)
6. Cannonball (0)
7. Amie (0)
Visar inlägg med etikett Damien Rice. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Damien Rice. Visa alla inlägg
tisdag 27 mars 2012
torsdag 16 september 2010
Veckans skiva v. 37: Damien Rice - O

Damien Rice - O på SpotifyMånga med mig har säkert olika favoritskivor beroende på årstid. Nu, när löven skiftar färg, när kvällarna blir mörkare och när solen inte länge värmer, då tar jag fram höstskivorna. O med Damien Rice får alltid inleda den sakta mörkare årstiden.
Så fort jag hör det lugna gitarrplockandet i öppningsspåret Delicate så hör jag även regnet utanför fönstret, känner doften av tända ljus och kommer på mig själv med att börja göra varm choklad. Lika lätt som att ha på skivan som soundtrack till vardagen, lika lätt är det att sitta och bara lyssna och sväva bort i de enkelt snygga gitarrarrangemangen, den vackra cellon och framför allt Damiens och Lisa Hannigans sångröster.
Personligen tycker jag O är ett produktionsmässigt mästerverk. Skivan är inspelad med enkel utrustning i vanliga vardagsrum i Paris i Frankrike och i bland annat Killarney, Caherdaniel och Celbridge på Irland. Att med små medel få till en så snygg ljudbild är något jag verkligen uppskattar. I och med att O är inspelad i vanliga hem så får den en ytterligare dimension då man får känslan av att man sitter med i rummet när inspelningen sker - en form av sonisk eskapism.
Det är svårt att glorifiera hösten, men det går med all musik som förknippas med den.
Etiketter:
Damien Rice,
Veckans skiva
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)

