Skivrecension: FIDLAR - FIDLAR

FIDLAR står för Fuck It Dog, Life's A Risk, och är i princip LA's skatearnas motsvarighet till det betydligt mer populära YOLO. Precis som namnet känns inte heller musiken speciellt ny eller fräsch, vi har hört det förut, lätt surfig garagepunk, vi har även hört det bättre. Det går att dra paralleller till Black Lips, Black Keys, Wavves och The Hives.

Bäst är bandet när de satsar på ett högre tempo eller poppigare tongångar, som i Gimme Something, No Waves, Cheap Beer och Wake Bake Skate, tre förbannat bra låtar. Även det dolda bonusspåret tillhör skivans höjdpunkter. I övrigt är denna fullängdsdebut inget att bli speciellt exalterad över. De flesta låtarna redan medverkat på någon av bandets eps, ett format som passar dem bättre då man inte hinner tröttna på att det mesta låter lite likadant. Sen blir man ganska trött på att lyssna på texter som i princip bara handlar om tjugo-nånting-åringar som inte vill skaffa ett jobb utan bara knarka.

Det här är ingen dock dålig skiva, men en bra bit ifrån fantastisk. Och varför nöja sig med något som bara är bra när alla de band jag redan jämfört dem med har släppt skivor som är så mycket bättre? Nej, då lyssnar jag hellre på dem istället. Men även om skivan som helhet kommer att glömmas bort så kommer ett flertal av låtarna hamna på diverse låtlistor och blandband jag knåpar ihop i år, för i små doser kan FIDLAR vara fantastiska, men i 43 minuter håller de inte måttet.

Låt: Fidlar - No Waves

Unga män som spelar lätt punkig pop och sjunger om sina dekadenta liv, har vi inte fått nog av det än? Nej, blir mitt svar, jag älskar det fortfarande. Fidlar från LA släppte sin första fullängdare så sent som igår, imorgon recenseras den, men redan idag tipsar jag om en låt därifrån som funnits ute minst sen i somras.

Inte sedan To The Dregs av Wavves har en låt satt sig i mitt huvud så direkt som No Waves. Och låtnamnet till trots så upphör in likheterna med Wavves där utan rent musikaliskt hamnar låten någonstans mellan dem och The Black Lips. Det är så långt ifrån originellt och omvälvande man kan komma, det är bara så förbannat catchy att jag inte bryr mig.

Att låten kanske inte är så talande för bandets sound i övrig. I övrigt ligger de snarare någonstans mellan The Hives och Black Keys, men det är en annan historia.