Konsertrecension: Vånna inget, Säljerydfestivalen 4/7

Jag hade tidigare hört från Jakob här på sidan att Vånna inget inte lever upp till förväntningarna live. Men ett så nationellt rosat (bland annat av undertecknad) måste man ju se när de spelar på en festival som nästan bara bjuder på lokal musik. Visst, sångerskan är från Växjö och även andra i bandet har småländskt ursprung. Men de är verkligen inte ett smålandsband, de är ett skåneband.

Men Jakob hade fel, och det var en fröjd för både öga och öra. Musiken var punkigare än på skiva och Karolina Engdahl lever sig verkligen in i musiken, visar attityd och skriker på precis rätt ställen, samtidigt som hon ler sig igenom mellansnacken och framstår som hur trevlig som helst. Men hon är också jävligt punk. En fin blandning med andra ord.

Låtarna från debutplattan blandas med låtarna från nya ep:n och konserten har inte en död stund.

Sen är ju publiken jävligt kul också. Några tjejer står längst fram och punkdansar. Bakom dem står hippies och smågungar och en medelålders kvinna dansar mer energiskt än de flesta punkare. Hon spelar luftgitarr, viftar med händerna, sjunger med och lever rövare. Så jävla fint! Kanske inte den publik bandet är vana vid, men de verkar ändå nöjda.

Och det var vi som var där också.

Konsertrecension: Röttermusik, Säljerydfestivalen 4/7

Röttermusik spelar låtar av Victor Jara och Vladimir Vysotski. Fast på svenska. Två människor jag uppskattar men inte förstår mycket av vad de sjunger. Så det ska bli trevligt att höra på svenska tänkte jag. Och uppsättningen akustisk gitarr, dragspel och fiol framfört av tre killar som ser så där härligt trevliga och nördiga ut, det gör sig perfekt på Säljeryd. Nej, musiken var det verkligen inget fel på. Snarare tvärtom. Mer sånt!

Men Röttermusik har ett stort minus: texterna. De kändes kantiga och översatta. Det är svårt att säga huruvida texterna är bättre på originalspråk. Men jag antar det, då både Jara och Vysotski uppskattas mycket i sina respektive språkområden. Jag tror det handlade om översättningen. Det lät ofta som att det var direktöversättningar och texterna förlorade rytm och rim, samtidigt som de ibland kändes något naiva. Synd.

Att spelningen dessutom stördes något av att Vånna inget samtidigt körde punksoundcheck intill störde stämningen något.

Så ja, vad ska man säga. En mysig spelning som hade mått bättre av att låtarna framfördes på originalspråk, kan väl sammanfattningen lyda.