Skiva: Villagers - {Awayland}

Vad är detta, ett inlägg om en skiva på en måndag? Ja, som vi nämnde i fredags så är Popbrus under förändring och ett första steg i denna förändring är att de fasta punkterna varje vecka försvinner och ersätts av mer varierade inlägg under veckan. I grunden görs denna ändring för att vi skribenter ska ha större valmöjligheter att skriva om vad vi känner för men även för att vi tror att detta kommer leda till bättre och mer relevanta inlägg.
Nu åter till det väsentliga - musik!

2010 var året då Villagers släppte debutskivan Becoming A Jackal och gjorde sig ett namn inom indiefolk-genren. Nu, tre år senare, har Villagers på många sätt sagt tack och adjö till den traditionella americana-genren och istället inriktat sig på någon slags fusion mellan sitt gamla jag och atonalitet, oljud och monotoni vilket ger ett otroligt innovativt intryck. Låtar som Earthly Pleasure, The Waves och {Awayland} är bra exempel på hur denna nya upplaga av Villagers låter. Till en början känns det lite konstigt men låtarna växer för varje genomlyssning och känns efter hand helt självklara i den i övrigt mer lättlyssnade miljön.

Många har jämfört Villagers sångare Conor O'Brien med Bright Eyes dito Conor Oberst (så även jag) på grund av likheter i deras fraseringar och sångröst. Dessa likheter glider allt mer mot olikheter vilket känns skönt då O'Briens yttryck är starkt nog att stå på helt egna ben utan jämförelser som hjälp. På {Awayland} visar Villagers att de inte räds för att tänja på gränser och resultatet blir en välbehövlig utveckling av indiefolk-genren - precis vad jag under en längre tid har önskat. Förhoppningsvis är Villagers {Awayland} starten på en ny trend i americana-världen.

Konsertrecension: Villagers, Stay Out West, Annedalskyrkan, Göteborg 12/8

Med smarta melodier och säkert gitarrspel inleder Conor J. Obrien Villagers spelning i Annedalskyrkan på ett övertygande sätt. Än mer övertygande blir det när han efter två låtar får sällskap av det för kvällen fyra man starka kompbandet. Det är tight och arrangemangen känns väldigt genomarbetade.

That Day med ett oväntat oljudsintro är en av kvällens bästa låtar, tätt följt av Becoming A Jackal som är precis så bra som man hoppats. Oljudet i That Day kommer tillbaka i den avslutande låten Ship Of Promises, då i de avlsutande fyra takterna som får kyrkans fönster att skallra.

Bandet tillför otroligt mycket till O'Briens låtar och höjer de från trevliga singer/songwriter-låtar till storslagna soniska poplåtar. Det finns likheter med Bright Eyes och sångaren Conor Oberst men likheterna är långt ifrån efterapningar och Villagers visar att de skapat ett par helt egna musikaliska ben att stå på.