Först tänkte jag skriva om lite punkpoesi. Sedan ångrade jag mig och tänkte skriva om ett solosläpp från en medlem i ett av de mest omskrivna banden på den här bloggen men det får vänta, för jag snubblade över ett radioprogram. Ett radioprogram som handlar om mitt favoritskivbolag: Candle Records, som var aktivt i Australien mellan 1994 och 2007. De hade band som The Lucksmiths, Anthony Atkinson, Rob Clarkson, Ruck Rover, Darren Hanlon och The Guild League. För att nämna några.
Här har ni radioprogrammet!
Orkar ni inte lyssna på programmet kommer här en lista med några av mina favoriter från Candle records:
Visar inlägg med etikett Anthony Atkinson. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Anthony Atkinson. Visa alla inlägg
fredag 6 september 2013
fredag 15 februari 2013
Låt: Anthony Atkinson - Half An Hour In The Afternoon
Det finns fog för att singersongwriters för utstå mycket skit. De låter
oftast likadant och de låter oftast skit. Men det finns undantag, även
om de är få, som kanske inte gör så himla mycket annorlunda, men ändå
lyckas med konststycket att göra det så himla mycket bättre. Ett av dessa undantag heter Anthony Atkinson. Han sjöng tidigare i ett litet australiensiskt band som hette The Mabels. Men det är först i och med de två soloalbum han gett ut som han börjar bli intressant.
Egentligen är ljudbilden ganska simpel: främst en akustisk gitarr och sång. Ibland bjuds det även på kvinnlig sång, stråkar, piano och annat man förväntar sig. Och många andra hade lätt kunnat göra de här låtarna hur ointressanta som helst om de ändå hade haft kvar exakt samma musik. Men det här är inte ointressant för fem öre. Det är riktigt bra.
Dels handlar det om texter som de flesta bara kan drömma om att skriva. Men det räcker inte långt. Skriver man bra texter, men inget mer, då är det ingen som märker dem. De dränks i tråkighet.
Nej, det viktigaste här är sången. En lugn, behaglig och lite dyster röst som står för melodierna i mycket högre grad än något annat på skivorna. Och där andra singersongwriters ofta helt missar poängen i detta och bara sjunger på, som om de hade musik som skötte detta åt dem, lyckas Anthony trollbinda åtminstone mig.
"Half An Hour In The Afternoon" är en av hans bästa låtar. Och gillar ni det ni hör här föreslår jag att ni även lyssnar på "Shifting Sands", "City of Crime", "Bleeding Hearts Are Back" och "She Let Him In". Och sen kan ni ju lyssna på resten också för den delen...
Egentligen är ljudbilden ganska simpel: främst en akustisk gitarr och sång. Ibland bjuds det även på kvinnlig sång, stråkar, piano och annat man förväntar sig. Och många andra hade lätt kunnat göra de här låtarna hur ointressanta som helst om de ändå hade haft kvar exakt samma musik. Men det här är inte ointressant för fem öre. Det är riktigt bra.
Dels handlar det om texter som de flesta bara kan drömma om att skriva. Men det räcker inte långt. Skriver man bra texter, men inget mer, då är det ingen som märker dem. De dränks i tråkighet.
Nej, det viktigaste här är sången. En lugn, behaglig och lite dyster röst som står för melodierna i mycket högre grad än något annat på skivorna. Och där andra singersongwriters ofta helt missar poängen i detta och bara sjunger på, som om de hade musik som skötte detta åt dem, lyckas Anthony trollbinda åtminstone mig.
"Half An Hour In The Afternoon" är en av hans bästa låtar. Och gillar ni det ni hör här föreslår jag att ni även lyssnar på "Shifting Sands", "City of Crime", "Bleeding Hearts Are Back" och "She Let Him In". Och sen kan ni ju lyssna på resten också för den delen...
Etiketter:
Anthony Atkinson
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
