Jakobs Musikhörna v. 2: At The Drive-In - Acrobatic Tenement

Refused var inte den enda återföreningen i Coachellas line-up som bör blidka en hel del punkhjärtan. Något som i min värld är ännu större är återföreningen av At The Drive-In. Bandet bröt upp 2001 och medlemmarna gick vidare och bildade The Mars Volta och Sparta. Men nu har det alltså bokats till Coachella 2012, frågan är om man vågar hoppas på en följande europaturné?

Det album som kanske vore mest passande att ta upp i och med denna återförening är så klart deras sista platta, Relationship Of Command, men eftersom jag redan skrivit om den plattan som veckans skiva en gång så tar vi min absoluta favoritplatta med bandet, Acrobatic Tenement. Kanske ett dåligt val då det är deras första fullängdare, trummisen och ena gitarristen var bara med på den här skivan, Omar Rodríguez-López som har rykte som en av världens bästa gitarrister spelar bas på den här plattan och Cedric Bixler-Zavalas sång är inte så slipad som den är nu för tiden. Antagligen kommer de inte avverka många låtar på Acrobatic Tenement under sin återförening.

Men varför skriver jag då om just den här skivan? Kort sagt för att det är en av mina absoluta favoritplattor, den är en perfekt avvägning mellan stökig pop och hetsig punk och trumspelet är bland det bästa jag hört. Att varenda låt på plattan får mina nackhår att ställa sig upp gör ju inte saken sämre. Från den helt lysande inledningslåten Starslight, följt av skivans absoluta höjdpunkt Schaffino (seriöst, lyssna på trumspelet, det är ta mig fan perfektion), via den hjärteskärande Initiation till avslutande urladdningen Porfirio Diaz bjuds det inte på en död sekund.

Lyssna på Acrobatic Tenement på Spotify

Veckans Skiva v. 18: At The Drive-In - Relationship of Command

Relationship of Command är en viktig skiva, inte bara för att det är At The Drive-Ins sista utan även för att det är den perfekta övergången från just At The Drive-In till The Mars Volta för Cedric och Omar och till Sparta för de övriga. The Mars Volta spelade vidare på den experimentlusta och dynamik som återfinns på skivan medan Sparta valde att ta ett steg tillbaka till den posthardcore och alternativa rock som At The Drive-In tidigare ägnat sig åt, bara mycket sämre.

Men på Relationship of Command samspelar båda viljorna perfekt. Det är fortfarande i grund och botten posthardcore, men med långt mycket fler utsvängningar än på tidigare plattor. För första gången så får Omars minst sagt skeva gitarrspel utrymme att blomstra, Cedrics röst varieras mer än tidigare och hans karakteristiska falsettsång börjar ge sig till känna. Samtidigt håller de tre övriga medlemmarna tillbaka dem med ett otroligt tight samspel.

Att gå in på specifika låtar känns onödigt, då skivan funkar bäst som helhet. Visst är spåren bra för sig, men det är som helhet som plattan briljerar. Man kastas mellan hetsiga hardcorepärlor och flummiga ballader, ofta utan förvarning. Mellan låtarna finns ibland ljudexperiment och små partier som mest fungerar som transportsträckor, men väldigt trevliga sådana, ett grepp som ofta återfinns på The Mars Voltas plattor.

Och säga vad man vill om just The Mars Volta, men i mitt tycke så lät Cedric och Omar alltid bäst i At The Drive-In. Men vill man ha det bästa av båda världar så är Relationship of Command skivan man bör söka sig till.

Lyssna på Relationship of Command på Spotify!