Björk och The Boss till Roskilde

Roskildes startfält ser redan efter två artister ut att kunna bli det bästa på mycket länge. Idag släpptes nämligen deras första officiella bokning, isländska electronicapionjären Björk, som tidigare i höst släppte den rent fantastiska plattan Biophilia. Sist hon spelade på Roskilde var 2007 och de som trotsade regnet bjöds på en fantastisk föreställning, jag har inga tvivel om att hon 2012 kommer göra något minst lika spektakulärt.

En ännu större bokning är dock The Boss, Bruce Springsteen, som gör sin första spelning på Roskilde någonsin, antagligen med en ny platta i bagaget. Festivalen själva har inte gått ut med bokningen officiellt än, men Springsteen själv har på sin hemsida listat Roskilde i sin turné. Många yngre kommer antagligen avfärda bokningen som trött gubbrock, men då vet de inte vad de går miste om.

Två legender är alltså först ut för den danska festivalen och imorgon släpps biljetterna. Chansen för att det kommer bli slutsålt i sommar känns överhängande, speciellt med tanke på att detta bara är början.

Skivrecension: Dirty Projectors + Björk - Mount Wittenberg Ocra

För dem som känner till både Björk och Dirty Projectors så kommer det knappast som en överraskning att Mount Wittenberg Ocra är en speciell skiva, då båda parter har en tendens att ta diverse oväntade vägar. Därför känns en konceptskiva om en valfamilj inte jätteunderligt.

Tyvärr är det ingen jättespännande platta. Den är bra, men kanske mest för dem som lyssnar på Dirty Projectors eller Björk och inte kan få nog av dem. Det rör sig om småexperimentell pop, stundtals lite åt freakfolk-hållet, men utan att egentligen tillföra något till genren. Inledande Ocean är dock ett guldkorn, då alla sångarna imiterar valsång över en drönande cello.

Björks röst tillför dock mycket till helhetsintrycket. Hennes insats som valmamma är oklanderlig, men det gäller ju att man uppskattar hennes något säregna sångröst. I mitt tycke kunde hon gärna fått större utrymme på denna ep, men det skulle väl ha förstört lite av grejen med samarbetet och försatt Dirty Projectors i en roll som kompband snarare än samarbetspartners.

Kort sagt skulle jag rekommendera den här plattan till de redan inbitna fansen, för alla andra skulle jag rekommendera att ni lyssnar in er på de båda parterna var för sig istället, för detta tillhör knappast deras främsta verk.

Skivrecension: Björk - Biophilia

När jag först hörde om Björks projekt Biophilia så blev jag lite skeptisk. Dels för att hennes senaste skiva, Volta, ärligt talat var en medioker skiva, med Björkmått mätt, men även för att det skulle bli ett så kallat "appalbum" till iPad och iPhone. Flera av låtarna skulle ha små egna program som man skulle kunna påverka dem med. Jag var orolig att detta skulle ta fokus från musiken och lämna oss som inte har den senaste musiken med ett halvdant album. Som tur var hade jag fel.

Redan när första singeln, Crystalline, dök upp på nätet så skingrades dock mina tvivel. Tillsammans med dubstepproducenterna i 16bit så bjöd isländskan på en vacker elektronisk pärla på klassiskt Björkmanér. Fram till drygt fyra minuter in i låten, då den helt plötsligt urartar i ett breakcoreinspirerat parti som första gången jag hörde det fick mig att tappa andan och som fortfarande, efter ett antal genomlyssningar av skivan, är Biophilias absolut finaste stund, om än lite väl kort.

Att Björk är en av musikindustrins starkast lysande stjärnor har mycket att göra med hennes experimentlusta. En ovanlig instrumentering och partier inspirerade av den lite hårdare delen av den elektroniska musiken samtidigt som hon tar ännu ett steg bort från den renodlade dansmusiken gör att Biophilia känns som en balladplatta utan att för den skull bli det minsta enformig eller segdragen. Mycket tack vare av hennes säregna röst, som fortfarande är bland de vackraste röster som står att finna.

Biophilia är inte Björks starkaste platta, men jag skulle vilja påstå att det är hennes jämnaste. Den saknar riktigt utstickande toppar, men även de djupa dalarna lyser med sin frånvaro. Och när lägstanivån är såpass hög som den faktiskt är så kunde det inte göra mindre.