Skivrecension: Everett Parker - Irrevocably Human

Några demos har det blivit och för två år sedan kom debut-ep:n. Sedan kom skrivkrampen och Everett Parker, eller Daniel Börjesson, som han egentligen heter, stack till USA och körde runt i några veckor och skrev låtar. Sedan in i sovrummet och ett övergivet skyddsrum för att spela in debutalbumet. Och trots detta: det låter som det alltid gjort i Everett Parkers värld.

Inget ont i det, jag har alltid gillat musiken som Daniel gör. Det är svensk americana när den är som bäst. Som Christian Kjellvander fast bättre och med mer nerv. Smutsigare. Everett Parker är en av alla dessa trubadurer, ensamma (eller nästan ensamma) med sina gitarrer, som egentligen borde gå en spårlöst förbi, men som av någon anledning ändå fastnar och håller sig kvar i medvetandet. Kanske är det det smutsiga soundet. Kanske den rossliga rösten. Kanske att det låter som att han känner det han sjunger och sjunger om det han känner, att känslorna vibrerar på stämbanden. Kanske är det allt det där tillsammans.

Jag har som sagt alltid gillat Everett Parker och debutalbumet är varken bättre eller sämre än det han gjort innan. Vilket är synd. För det behövs något mer. Även om det är bra är det fortfarande lite för anonymt för att ge skivan ett högre betyg. Parker spelar på samma spelplan som exempelvis Andi Almqvist, men Andi har tagit ut svängarna mer än Parker. Kanske är det vad som behövs inför nästa skiva, kanske är det bara ett större antal låtar att välja mellan, så att han verkligen kan välja russinen ur kakan. För det här är bra, och stundtals glimmar det till rejält, som i ”Once In The Exitroom”, ”Long breath of winter” och ”Without You I'm Just Me”. Hade han hållit den kvaliteten lite oftare hade han kunnat bli en ny, och skitigare, Tallest Man On Earth. Till dess får han nöja sig med att ”bara” vara bra, och fortsätter han med det kommer jag att fortsätta lyssna, men han har det i sig att bli ännu bättre.

Skivan finns även på Spotify:

Skivrecension: Everett Parker - Run For The Uppercut

"Everett Parker, eller Daniel Börjesson som han egentligen heter, är kanske inte tidernas mest innovativa singersongwriter, men ibland träffar han bara så jävla rätt. När ljudet av låtar som ”The Walker” och ”There’s a Storm Comin’” ljuder i mina öron sprider sig ett leende över mina läppar och jag vill dansa och sjunga med i de träffsäkraste formuleringarna. Även om det är döden han sjunger om."

Så skrev jag sist Everett Parker var med skiva, i och med förra årets alster Rusty Bucket Leftovers. För att sedan fortsätta:

"Everett Parker är ljudet av röda löv och höstens sista iskalla äpplen."

Som vanligt är det lite som skiljer sig från föregående plattor. Det är ensam man med gitarr som låter bättre än genomsnittet. Enda skillnaden är egentligen att vi här bara bjuds på fyra låtar. Att det är utgivet på ett "riktigt" skivbolag, och att Daniel därför har ansträngt sig lite, lite extra. Och det där lilla, lilla extra gör att Everett Parker äntligen gör sig förtjänt av fyra blommor. Rösten skorrar lite extra. Gitarren är lite mer medryckande än vanligt...

Men, det finns ett litet minus: tre av fyra låtar finns med (om än i något sämre versioner) på någon av de tidigare tre plattorna med Everett Parker...

Skivrecension: Everett Parker - Rusty Bucket Leftovers

Diskussionen om ensamma män med gitarrer och ensamma kvinnor med pianon känns äldre än både hjulet och Mick Jagger. Tillsammans. Så varför ta upp den igen och igen och igen… Jo, just för att de ensamma männen envisas med att plocka fram gitarrerna och för att de ensamma kvinnorna fortsätter att drömma om att bli nästa Regina Spektor. Så behöver vi fler? Givetvis inte. Men å andra sidan, behöver vi fler skivor av sådana namn som Levellers och Morrissey, vars album låter precis som det föregående? Nej, behöver det gör vi inte. Men vi vill. För ibland kan man inte få nog.
Anledningen till att många får något mordiskt i blicken när de ser en akustisk gitarr beror inte på att vi har för många singersongwriters, men det är en konsekvens av det. För det leder till att vi får väldigt många tråkiga och intetsägande artister, samtidigt som det ibland dyker upp riktiga guldkorn.

Everett Parker, eller Daniel Börjesson som han egentligen heter, är kanske inte tidernas mest innovativa singersongwriter, men ibland träffar han bara så jävla rätt. När ljudet av låtar som ”The Walker” och ”There’s a Storm Comin’” ljuder i mina öron sprider sig ett leende över mina läppar och jag vill dansa och sjunga med i de träffsäkraste formuleringarna. Även om det är döden han sjunger om.

Hur låter Rusty Bucket Leftovers då? Som sagt: ensam man med gitarr. Daniel själv säger att han är influerad av ”amerikansk och irländsk folkmusik, gammal blues, rock och popen från 60- och 70-talet”. Visst, jag köper det där. Samtidigt har han en härligt raspig röst som påminner om en lite mer lättlyssnad Leonard Cohen eller Tom Waits. Men det är ingen av dessa referenser jag tänker på när jag lyssnar på Everett Parkers tredje album. Istället dyker Band Of Horses upp i mitt huvud. Kanske inte rent musikalsikt, men stämningsmässigt slår de båda an samma sträng; Everett Parker är ljudet av röda löv och höstens sista iskalla äpplen.

Sist, varför ska man införskaffa Rusty Bucket Leftovers istället för Everett Parkers två tidigare album, From A Carved Walls Town och Airplanes & Diving Tequilas? Det finns ingen anledning egentligen. Inte för att senaste skapelsen är sämre än dess föregångare (trots att låten ”Dear Friday” finns med på både och From A Carved Walls Town och Rusty Bucket Leftovers, och den äldre versionen träffar mer direkt). Men Everett Parker är egentligen ingen albummakare. Det är svårt att urskilja från vilken platta en viss låt kommer. På gott och ont. Man vet vad man har att vänta sig. För likt Levellers och Morrissey ljuder samtliga plattor av samma sound. Samtliga tre plattor är definitivt prisvärda. Och det får gärna komma fler.


För att komma i kontakt med Daniel, eller köpa hans skivor, KLICKA HÄR.


Everett Parker spelar på Klubb Rampfeber i Göteborg imorgon. Rusty Bucket Lefterovers släpps tillika imorgon.