Veckans låt v. 12: Graham Coxon - Bittersweet Bundle Of Misery

Graham Coxon är kanske mest känd för att vara gitarrist i Blur men hans solokarriär ska inte ses med blida ögon. Coxon har hittills bjudit på sju soloalbum och en rad riktigt bra låtar. Det åttonde albumet, A + E, är på väg och släpps i början av april. Bittersweet Bundle Of Misery är hämtad från albumet Happiness In Magazines från 2004 och är en av skivans absoluta höjdpunkter. Som sig bör när det gäller musik av Graham Coxon så är låten gitarrbaserad och bjuder på en otroligt trallvänlig melodi. Coxon spelar alla instrument själv förutom orgel och piano. 

Lyssna på Bittersweet Bundle Of Misery på Spotify: Graham Coxon – Bittersweet Bundle Of Misery

Om ni vill läsa mer om Graham Coxon och om skivan Happiness In Magazines, Tryck här.

Veckans Skiva v. 42 - Graham Coxon: Happiness in magazines

Happiness in magazines är Graham Coxons femte soloalbum, släppt 2004, och det första efter att ha lämnat Blur. På skivan kan man inte annat än imponeras av Graham Coxons musikalitet då han spelar i stort sett alla instrument själv, sånär som på piano och stråkinstrument. Man märker tydligt att det är gitarr han hanterar bäst och skivan är uppbyggd på stora gitarrmattor som bäddar in och smälter samman med sångmelodin på ett intressant sätt.

Låtar som Freakin' out och Bittersweet bundle of misery där Coxon inte snålar med gitarrpålägg och håller ett ganska högt tempo är de bästa. De två låtarna är även skivans stora "hitar" och inte oväntat två av de fem mest spelade låtarna med Coxon på Spotify. De lite mer avskalade och lugna låtarna som Girl done gone och Ribbons and leaves håller inte riktigt samma klass och kan till och med kännas aningen sega.

Att höra på Coxons gitarrspel är en fröjd för ett elgitarrälskande öra och det påminner om Nels Clines, nu gitarrist i Wilco. Båda blandar in stora mängder distoljud men skapar ändå ljuvliga gitarrharmonier, detta märks tydligast i Coxons solopartier.

Om ni aldrig tidigare har lyssnar på Graham Coxon så är happiness in magazines en perfekt introduktion, då den är väldigt melodiös och förhållandevis lättlyssnad. Man sugs in i låtarna på ett oförklarligt sätt, något som jag tycker är väldigt ovantligt. Jag anser att skivan är en av det tjugoförsta årtiondets hittills bästa och förtjänar utan tvekan epitetet klassiker i framtiden.