Visar inlägg med etikett New Found Land. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett New Found Land. Visa alla inlägg

söndag 7 november 2010

Konsertrecension: Little Marbles + New Found Land, Kafé Deluxe, Växjö 6/11

Det var med en ganska stor förväntan som jag begav mig till Kafé Deluxe denna kyliga lördagskväll för att beskåda Little Marbles och New Found Land. Av Little Matbles, den spontana och överglada gatumusikduon från Norrköping, väntade jag mig just glädje vilket de också lyckades leverera i omåttliga mängder. Bandets något bristande musikalitet vägs upp med roliga och lyssnarvänliga texter som hela tiden tar oväntade vändningar. Little Marbles är glädje, men egentligen inte speciellt bra...

Bättre är New Found Land som med sina dansanta poplåtar lyckas få liv i det något glesa och trötta publikhavet. När jag recenserade bandets senaste skiva, The Bell, så skrev jag att jag trodde att de något slätstrukna låtarna skulle höjas när de spelas live. Tyvärr blev det inte så, speciellt sången var det som sänker betyget då den kändes ganska platt och stundtals en aning falsk. En stor eloge ska dock göteborgaren bakom syntharna ha då han lyckas hålla alla låtarna levande.

De flesta låtarna som framfördes var hämtade från den senaste plattan, gulkornen var Human och Carve Out My Heart och det enda egentliga bottennappet var Leave It Behind som nästintill var en pina för öronen då sången var skrikig och falsk. På det hela taget var det ändå en bra spelning, men frågan är om de ändå inte är bättre på skiva.

onsdag 27 oktober 2010

Skivrecension: New Found Land - The Bell


Det före detta tvåmannabandet New Found Land har vuxit och på The Bell har flera nya musiker anslutit till bandet. Det har bidragit till en större ljudbild och intressanta kombinationer av olika ljud och musikstilar jämfört med debutalbumet We All Die. Trots det så känns det något slätstruket och musiken når inte fram på det sättet jag hoppades. Visst, guldkornen Human, Carve Out My Heart (med ett upplyftande jazzgitarrsolo) och Foul är väldigt bra låtar men skivan når ändå inte upp till mina förväntningar (som kanske var något för höga).

När jag lyssnar på The Bell så känns det som att texterna har fått tvingas ner i melodiformen vilket gör att de långa orden ofta delas upp på ett lite underligt sätt eller att vokaler sjungs väldigt länge för att orden "tagit slut". På ett liknande sätt känns låtar av Annika Norlin, speciellt med Säkert. Även Jakob Hellman har en förkärlek till att dela upp stavelser på detta sätt. Jag ser det dock inte som något negativt utan mer som något charmigt och lekfullt.

De lite lugnare låtarna stjälper mer än hjälper, låten Stay With Me må vara fin, men det är ett ordentligt sömnpiller, samma sak gäller avslutande låten Streets Are Different. En annan låt som drar ner betyget är den svenska Jag tar smällen som inte alls funkar och som ger mig Ingen vill veta var du köpt din tröja-flashbacks.

The Bell är en helt okej skiva, men den hade varit mycket bättre om man tog bort de låtar som mest känns som utfyllnad. New Found Land kommer den närmaste månaden turnéra i Sverige och i Tyskland och förhoppningsvis kommer en konsertrecension av bandet komma upp inom de närmsta veckorna. Trots att The Bell blev en liten personlig besvikelse så ser jag ändå fram emot att se bandet live. Jag tror låtarna kan höjas markant och då ta sig ur det slätstrukna och tråkiga träsket.

Lyssna på The Bell på Spotify