Singel: Uncle Acid & The Deadbeats - Poison Apple/Under The Spell

Den femtonde april släpper Uncle Acid & The Deadbeats sin tredje platta (om man räknar självsläpta Volume 1 som en platta) Mind Control. Och återigen bjuder de på hårdrock som hårdrock ska låta. Med en lagom avvägd blandning av psykedelisk rock och doom metal så serverar de på första singeln från plattan trevliga riff, en lagom smutsig ljudbild och en låt som får mig att tänka på ett mindre välpolerat och stökigare Ghost, och det menar jag som enbart positivt.

Nyhet: Nytt smakprov från James Blakes kommande album

Den nionde april följer James Blake upp sitt kritikerrosade själsbetitlade debutalbum med nya Overgrown. Skivan kommer innehålla tio låtar men redan nu finns fyra av dessa låtar tillgängliga för lyssning. Förstasingeln Retrograde släpptes i början av februari och efter det har låtarna Voyeur, Digital Lion och b-sidan And Holy Ghost premiärspelats på olika radiokanaler. Idag släppte Amazon låten Our Love Comes Back för gratis nedladdning - lyssna här.

Retrograde


Voyeur


Digital Lion


And Holy Ghost

Veckans tips v. 13

Skivor:

Ludwig Bell är tillbaka med nys skivan Jag måste räknat fel.

Efter flera års väntan är den äntligen här: Olle Ljungströms nya skiva Släng in en clown.

This Is Head släpper det nya albumet The Album ID på onsdag.

The Strokes är tillbaka med den nya skivan Comedown Machine som släpps på onsdag.


Spelningar:

Alexander Durefelt lirar på Pustervik i Göteborg på onsdag.

På fredag spelar Nordpolen på Pustervik i Göteborg.

Det amerikanska ska-punkbandet Reel Big Fish lirar på Debaser Slussen i Stockholm på torsdag. 

Uddevalla får på fredag finbesök av albumaktuella Samling.

Låt: Sällskapet - Såg dom komma

Insåg häromdagen att Sällskapets debutskiva från 2007 kan vara det bästa Thåström gjort. Förväntningarna är därför stora. Och i veckan kom första smakprovet från skivan, "Såg dom komma", och den lever upp till förväntningarna. Det är precis så här det ska låta! Så lyssna nu på låten och räkna ner dagarna tills albumet släpps den 10 april.

Låt: Cold War Kids - Miracle Mile

 

Det var ett tag sen jag tipsade om lite färsk indie. Jag har varit lite väl djupt försjunken i hiphop-träsket, men i dag blir det ändring! Här tipsas om högenergisk indiepop från amerikanska Cold War Kids. Deras singel Miracle Mile som släpptes i januari i år lyckas både fånga en melankolisk känsla om falerande livsmål och samtidigt få en att glömma att man hade några andra livsmål än att leva i stunden och låta kroppen slåss mot hjärnan i en dansa/inte dansa-fight. Energi är verkligen ordet som sammanfattar låten. Sången skriker känsla och energi och tempot och rytmen i versen i kombination med det ettriga pianokompet skapar en orolig men intensiv ljudbild. En tre minuters pick-me-up helt enkelt!

 

 

Skivrecension: Everett Parker - Irrevocably Human

Några demos har det blivit och för två år sedan kom debut-ep:n. Sedan kom skrivkrampen och Everett Parker, eller Daniel Börjesson, som han egentligen heter, stack till USA och körde runt i några veckor och skrev låtar. Sedan in i sovrummet och ett övergivet skyddsrum för att spela in debutalbumet. Och trots detta: det låter som det alltid gjort i Everett Parkers värld.

Inget ont i det, jag har alltid gillat musiken som Daniel gör. Det är svensk americana när den är som bäst. Som Christian Kjellvander fast bättre och med mer nerv. Smutsigare. Everett Parker är en av alla dessa trubadurer, ensamma (eller nästan ensamma) med sina gitarrer, som egentligen borde gå en spårlöst förbi, men som av någon anledning ändå fastnar och håller sig kvar i medvetandet. Kanske är det det smutsiga soundet. Kanske den rossliga rösten. Kanske att det låter som att han känner det han sjunger och sjunger om det han känner, att känslorna vibrerar på stämbanden. Kanske är det allt det där tillsammans.

Jag har som sagt alltid gillat Everett Parker och debutalbumet är varken bättre eller sämre än det han gjort innan. Vilket är synd. För det behövs något mer. Även om det är bra är det fortfarande lite för anonymt för att ge skivan ett högre betyg. Parker spelar på samma spelplan som exempelvis Andi Almqvist, men Andi har tagit ut svängarna mer än Parker. Kanske är det vad som behövs inför nästa skiva, kanske är det bara ett större antal låtar att välja mellan, så att han verkligen kan välja russinen ur kakan. För det här är bra, och stundtals glimmar det till rejält, som i ”Once In The Exitroom”, ”Long breath of winter” och ”Without You I'm Just Me”. Hade han hållit den kvaliteten lite oftare hade han kunnat bli en ny, och skitigare, Tallest Man On Earth. Till dess får han nöja sig med att ”bara” vara bra, och fortsätter han med det kommer jag att fortsätta lyssna, men han har det i sig att bli ännu bättre.

Skivan finns även på Spotify:

Skiva: Beyond Pink - Pride and Prejudice

Förra årets bästa inhemska hardcoreplatta var Pride and Prejudice av Beyond Pink. För den vann de 2013 års Manifestpris i kategorin punk.  Ett av årets snyggaste skivomslag var det också.

Tio stenhårda hcdängor utan krusiduller, med vissa mindre metalinfluenser, men inte så det stör. Det är lagom varierat i tempo, bra texter och skivan klockar in på strax under halvtimmen, vilket känns perfekt. Kort sagt så är det här ett av de bästa punksläppen på senare tid, så alla som hyser ett intresse för genren borde definitivt spana in såväl den här som bandets tidigare platta The New Black från 2010.

Topp 7: Robert Johnson-tolkningar

Robert Johnson är en av de största i blueshistorien - ibland mer känd för sin mytomspunna person än för sin musik. Nedan följer en lista med sju av de bästa Robert Johnson-tolkningarna som gjorts.

1. Bob Dylan - 32-20 Blues
2. Soap & Skin - Me And The Devil Blues

3. The White Stripes - Stop Breaking Down
4. Mountain Goats - Hellhound On My Trail
5. Cat Power - Come On In My Kitchen

6. Cassandra Wilson - Come On In My Kitchen
7. Dinah Washington - Walking Blues

Veckans tips v. 12

Skivor:

Ja, Billy Bragg var bättre förr. Men han har aldrig släppt en dålig skiva och veckan släpper han nytt. Nya albumet heter Tooth and Nail.

Josh Rouse har släppt en del halvdana skivor den sista tiden, men Josh Rouse and The Long Vacations från 2011 var riktigt bra. Återstår att se om nya Happiness Waltz som kommer i veckan håller samma kvalitet.

Suedes comebackplatta Bloodparts släpps i veckan och frågan är: kan det här vara en god idé?

AC4, Dennis Lyxzéns "nya" hardcoreband, med David Sandström på trummor är tillbaka med nya skivan Burn the World. Förmodligen inte nyskapande på något sätt. Men lite kul är det ju alltid.

Danska FastPoHolmen släpper imorgon sin andra platta Andas In. Förvänta er en blandning av vispop och reggae.

I veckan släpper Johnossi sin nya skiva Transitions.

Spelningar:

Tidigare har jag (Rasmus) skrivit om Attentats nya skiva och för dem av er som gillade den har ni nu chansen att se bandet live på Debaser Slussen, där de spelar på fredag.

Om du befinner dig i Malmö på fredag så spelar legendariska Killing Joke på Babel.

Är du sugen på doom så spenderas fredagen förslagsvis på Sticky Fingers i Götebord, där Candlemass och DoomDogs spelar.

På lördag spelar albumaktuella Samling på Debaser Medis i Stockholm.

Samma dag spelar det klassiska skotska bandet The Wake på Debaser Slussen i samma stad. Som förband agerar Tiger Tape.

Veckan avslutas med att Dead Prez bjuder på politisk hiphop på Södra Teatern i Stockholm på söndag.

Låt: Joan Baez - Diamonds and Rust

Joan Baez lät inte likadant på 60-talet som hon gjorde på 70-talet. Och hon låter inte likadant nu. Men hon har hela tiden låtit ljuvligt. En av musikhistoriens vackraste röster fortsätter att vara en av musikhistoriens vackraste röster oavsett i vilken del av karriären hon befinner sig, och oavsett hur bra, eller dålig, musiken i övrigt är, är hon alltid värd att höras på grund av den där rösten. För den är ljuvlig.

Det är verkligen inget banbrytande att välja att plocka fram låten "Diamonds and Rust" från albumet med samma namn. Både skivan och låten har alltid värderats högt i hennes låtskatt. Med rätta, för det här är jävligt bra.

Låten handlar om expojkvännen Bob Dylan (som Baez är en av de flitigaste tolkarna av, i likhet med Totta Näslund). Musiken stannar kvar i huvudet långt efter att den tystnat. Men rösten stannar kvar ännu längre. Så har ni inte gjort det än: spana in den här kvinnans musik, och börja med "Diamonds and Rust". Om ni inte gillar det är det något allvarligt fel på er.

 

Topp 7 Kvinnliga rappare

 
Detta inlägget kommer egentligen en vecka sent, men låt oss vara ärliga nu. I själva verket behövs det fler dagar för att uppmärksamma könsskillnaderna i samhället och få genrer är lika mansdominerade som hiphopen. Det har institutionaliserats att kvinnor helt enkelt inte kan rappa som män, och det är väldigt synd. Ett av mina favoritalbum förra året var Akua Narus senaste där hon visade många kritiker vad hiphop egentligen handlar om - välskrivna texter, flow och känsla, en konstnärlig grund som är helt oberoende av kön. Det tråkiga med genren är att kvinnor alltid tvingas att slå nerifrån - att de tvingas överbevisa publiken, kritiker eller skivbolag att de minsann också kan rappa. Så för att vidga vyerna lite och skina lite ljus över några gravt underexponerade kvinnliga rappare kommer här en lista på sju kvinnor som kan rocka en mikrofon med gudalika skills.

Festivalsommaren uppdaterad

Nu har vi uppdaterat vår lista över de bästa festivalernas sevärda band. Nya band och festivaler har tillkommit. Spana in listan HÄR för att få en överblick över Festivalsommaren 2013.