Intervju med Emil Jensen

Den svenske artisten, poeten och skådespelaren Emil Jensen börjar på fredag sin långa höstturné med en spelning i Visby. Med anledning av det så har vi via mail gjort en kort intervju med honom om främst turnéliv, men även om mer allmänna saker.

Emil är en 34-årig man från Hjärup i Skåne som är mycket engagerad i jämställdhets- och miljöfrågor. Hans åsikter presenteras på scen dels genom hans låtar men även genom hans mellansnack där han på ett poetiskt sätt komiskt vrider och vänder på kända begrepp. Emil är en person som lever som han lär, vilket han visade sommaren 2007 då han genomförde hela sin turné cyklandes mellan alla spelställen. Detta resulterade i en dokumentärfilm vid namn 300 eMil.


Jag antar att det är tåg som gäller som fortskaffningsmedel under turnén, hur fördriver man tiden bäst på ett tåg?

- Ja, det blir till största delen tåg - jag har inte löst gotlandsfrågan på den fronten bara! Det blir som att tågluffa genom höstsverige. Jag tycker det är så skönt att man är begränsad på ett tåg. Man kan liksom inte bara hoppa av. Eller det kan man ju. Men man kan låtsas att man är begränsad till att sitta där några timmar. Och det kan vara skönt. Sen finns det ju alltid dvdboxar om man tröttnar på utsikten/insikten. I höst kommer jag nog använda en del tågtid åt att skriva mina rapporter. Jag har varit snål med det sista året tycker jag.

Vad glömmer du inte att ta med på turnén?

- Under cykelturnén glömde jag gitarren en gång! Fick cykla tillbaka två mil i motstorm. Det gör jag aldrig om. Instrumenten är det enda man inte får glömma, allt annat går att fixa.

Vad finns det för fördelar/nackdelar med att spela solo kontra med ett helt band?

- Nu i sommar har jag ju haft mitt älskade band med mig på de flesta håll och det har varit underbart, både på väg till, under och efter spelningarna. Men i höst kör jag på mindre teatrar som inte tar mer än max 400 pers och då känns det som att soloformatet funkar bäst, både för mig, lokalen och publiken. Det finns också något med en ensam person på scenen som inte går att skapa med band, ett extra darr, nerv och närvaro. Sen har jag ju varit så lyckligt lottad att ha haft med mig de bästa och skönaste medmusikerna jag vet. Men den stora fördelen med att spela solo är nog att slippa soundchecka trummorna en halvtimme varje kväll!

Jag har läst att du är en av Sveriges mest turnerande artist, och du borde därför vara väldigt turnémeriterad. Kan du ge exempel på nybörjarmisstag från turnélivet som du har lärt dig undvika?

- Ja, shit, vad man åker runt. It never ends!

Misstag vet jag inte, men i början kunde jag lätt få för mig att det liksom var undantagstillstånd i ens liv när man var ute. Det funkar ju inte om man spelar fem kvällar i veckan. Då blir man sindsyg.

Det står på din hemsida att du kommer spela några nya låtar, vilket osökt leder till frågan om det är något nytt album på gång?

- Ja, jag har skrivit ganska många låtar sista tiden och jag spelar alldeles säkert ett par av dom live i höst, men jag vet inte när jag kommer att göra nästa album. Jag tänker inte hetsa ihop det. Men jag var och spelade in ett par låtar nu i sommar med johan t karlsson (familjen) som producerade mina första två skivor. Det är så sjukt roligt när vi jobbar ihop så man kan ju faktiskt spela in ett nytt album bara därför.

I din senaste rapport skriver du om J.D Salingers fantastiska bok Catcher in the Rye. Har du några andra böcker som betytt mycket för dig och som du rekommenderar?

- Inga som har betytt så mycket som just den. Den är i en klass för sig, den tar liksom aldrig slut. Annars gillar jag mest riktigt sorgliga böcker som knäcker en helt, flera år framåt, minst, som gör att man aldrig blir sig själv igen, och såna vill man ju inte rekommendera andra!

Du har inte haft så många spelningar i sommar, vad har du gjort?, Har du besökt några festivaler?

- Jag har haft ett 25tal spelningar i sommar, det är ju ganska lagom egentligen. Hälften har nog varit festivalsspelningar. Peace and Love var fantastiskt, det var första gången jag körde där, vilken publik!

Förra sommaren var jag ju på den där jätteturnén med winnerbäck och miss li och då var jag tvungen att säga nej till alla små sköna obskyra festivaler ute på landet. Såna man älskar. Dom kunde jag säga ja till nu i sommar. Bland annat spelade jag på en sten vid en sjö på norra åland med akustiskt piano som några finska män med hängslen hade släpat dit. Det var underbart.

Hur går du till väga när du skriver låtar?

- Jag skriver nästan alltid musiken först. jag brukar byta instrument för att få lite näring och nya infall åt det hela. Sen kommer alltid texterna senare, när jag blir tvungen. För varje låt jag släpper på skiva gör jag nog tre instrumentala. Ibland skriver jag låtar med Marcus Cato.

Vilket har du lättast för, att skriva ”snack” eller låtar?

- Låtar! Snack är sjukt svårt att skriva. Ord och sånt. Jag hatar ord!


Tusen tack för svaren Emil och lycka till på turnén!



Emils hemsida HÄR
På Spotify finns mycket material av Emil, LÄNK HÄR