Visar inlägg med etikett Christopher Sander. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Christopher Sander. Visa alla inlägg

måndag 30 maj 2011

Veckans låt v. 22: [ingenting] - En bättre dag

Dekadens och misär är ett vanligt tema inom all konst. Detta kan man tycka mycket om, men faktum kvarstår: musik blir ofta bättre med ett uns svärta i. Ossler har bland annat sagt att det är lättare att se ljuset i livet om man tittar på det från lite avstånd.

"En bättre dag" handlar om att ta livet av sig, men den gör det till en väldigt pepp melodi. Vissa kan spy på ett sådant faktum. Men se till vad det faktiskt är. En låt att knyta näven till, skråla med till och därmed känna lite hopp i tillvaron.

Sommaren 2007 begav jag och Popbrus-Anton upp till Stockholm för att gå på festival. Det här blev lite av resans låt. Och visst fan blev vi glada när vi sjöng textrader som:

"Hjärtat, jag har fått nog
Jag ska gå ner till stadens flod
Och låta vattnet fylla mina lungor och mitt blod
Och Gud som haver barnen kär
Ta emot mig som jag är
Någonting är trasigt i mitt hjärta och i min själ"

Jag kommer alltid att tillhöra dem som hyllar dekadensen och misären i konsten. Och jag kommer alltid att tillhöra dem som blir uppåt av en trevlig melodi.

Lyssna och njut.

torsdag 10 juni 2010

Veckans skiva v. 23: Christopher Sander - Hej hå!


Hej hå! på Spotify

Christopher har fått kritikernas godkännande i och med förra årets [ingenting]-album Tomhet, idel tomhet. Personligen tycker jag att det är bandets sämsta skiva. Även om Sander själv säger att det är den bästa skiva som någonsin gjorts. Innan inspelningen av ovan nämnda skiva fick Sander ur sig en solo-platta. Varför? Vad var det som drev honom att klämma ur sig två plattor i så snar följd? När jag träffade honom i Stockholm förra sommaren förklarade han:

”Jag hade en dröm att jag var hemma hos Astrid Lindgren och kollade på hennes skivsamling. Och när jag såg att hon hade en massa Spacemen 3-skivor blev jag lycklig.”

Därefter ville han spela Lindgren-låtar som lät som Spacemen 3 och vice versa. Därför finns det tre stycken Astrid Lindgren låtar med på Hej hå!. Huruvida de låter som Jason Pierces gamla band eller inte, det låter jag vara osagt. Men de låter inte som barnvisor. Även om det på många ställen förekommer barn som sjunger. På skivan finns även en cover på Spacemen 3-låten ”Amen”. Fast på svenska. Och det är hur bra som helst:

”Det är okej om jag dör nu Gud
Det är okej om jag dör nu Gud
Det är okej om jag dör
Men tänk på min mamma
Hon kommer att bli helt förstörd
Amen”

Ytterligare en cover finns med. Daniel Johnstons ”True Love Will Find You In The End” heter i Sanders svenska tappning “Sann kärlek hittar dig till slut” och är ärligt talat kanske inte det starkaste som pressats fram ur Christopher Sanders stämband.

Sanders egna kompositioner är kanske ändå skivans stora behållning. ”Caroline (jag såg dig)” och ”Ett sjunkande skepp” är allt annat än glada sånger. Men fan vad de berör. ”Hjärtat slår sällsynta slag” känns som en lillebror till [ingenting]:s starkaste låtar som ”Punkdrömmar” och ”En bättre dag”. Skivans stora hit (fast då i en inspelning av Anna Järvinen) ”Äppelöga” står sig platt i jämförelse med nyss nämnda låtar…

Hej hå! har en skönt avslappnad känsla som ibland saknas på [ingenting]:s skivor. Det känns inte så prestigefyllt. Sander slänger in allt han är sugen på; egna låtar, covers och teatermusikaktiga stycken. Rensar systemet. Det finns en lekfullhet. Kanske farmor Småland som smittat av sig även där. Kanske hon borde besöka [ingenting] när de spelar in också.