Jag ska inte sticka under stol med att Dinosaur Jr. är det största skälet till att
jag tagit mig till Skåne så här sista veckan i Maj. Jag vet att en recension aldrig kan vara objektiv men att helt bygga den på kärleken till ett band blir sällan bra. Det kommer jag dock skita i den här gången. Jag vet nämligen att jag borde klaga på att ljudet var sådär, att bandet är väldigt tråkiga scenpersonligheter, att jag saknade en hel del låtar i deras setlist och kanske även att de hade en ersättningstrummis, vilket inte är deras fel men som ändå skulle kunna sänka helhetsintrycket något.Allt detta bortser jag ifrån när jag står framför Chili!-scenen. För det är så underbart. Allt klaffar, vädret, stämningen, ljudet, för vem bryr sig egentligen om lite sång som råkar försvinna i ett hav av skräniga gitarrer. J Mascis spelar som en gud och hans känsla för låtskriveri är fantastisk. Jag kan inte göra något annat än älska Dinosaur Jr. mer än livet självt i just det här ögonblicket. Stämningen i publiken är även den på toppnivå, folk kastas hit och dit framme i mitten, men så fort någon faller så är det någon som hjälper denna upp lika fort som den har stupat, inga sura miner och inga skador.
Vilka låtar de spelade har jag inte längre någon koll på, men bra var det i vilket fall. Även flera människor som aldrig skulle lyssna aktivt på bandet hemma höll med mig om att det här var bästa spelningen på hela festivalen. Det säger nog mer om spelningen än resten av min recension gjort.
Inlägg
