Visar inlägg med etikett Mumford and Sons. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Mumford and Sons. Visa alla inlägg

onsdag 26 september 2012

Skivrecension: Mumford & Sons - Babel

I början av augusti släppte Mumford & Sons ett första smakprov från skivan Babel i och med videon till låten I Will Wait. Låten gav stora förhoppningar då den bjöd på ett härligt driv, snygg melodi och en engagerad sånginsats av Marcus Mumford - precis det som Mumford & Sons visade att de var så bra på på debutskivan Sigh No More.

Öppningsspåret, och den låten som gett namn åt skivan, Babel går i samma linje som I Will Wait. På låten Babel sjunger Marcus Mumford mer aggressivt än tidigare och sången är dessutom en aning distad vilket ger en lyckad effekt. Tyvärr inger dessa två låtar en något snedvriden syn av skivan. Flera av de övriga tio låtarna går långsamt och bjuder inte på något nytt eller uppseendeväckande. På låtarna Ghost That We Knew, Lovers' Eyes och Broken Crown känns det som att man har gjort det lite väl lätt för sig och återanvänt en gammal låtmall.

Det är ändå få band som kan mäta sig med det driv som Mumford & Sons har inom sig men som de visar alldeles för sällan på Babel. Istället visar man en lugnare och vemodigare sida vilket gör att varken skivan eller bandet lyckas höja sig från mängden av folkrockskonkurrenterna.

onsdag 2 november 2011

Ny låt med Mumford And Sons

Mumford & Sons har börjat spela en ny låt som troligtvis kommer finnas med på bandets nästa album. Nedan går det att lyssna på en liveversion av låten.


tisdag 9 november 2010

Laura Marling släpper skivor med Jack White och Mumford & Sons


Den brittiska folksångerskan Laura Marling släpper idag en singel med två coverlåtar vilka är Blues Run The Game av Jackson C. Frank och The Needle And The Damage Done av Neil Young. Båda låtarna är producerade av Jack White som har lyckats få till en underbar ljudbild som för tankarna till de vinylsprakande dagarna.
Lyssna själva här:
Laura Marling, 'Blues Run The Game' by Tim Chester NME
Laura Marling, 'The Needle And The Damage Done' by Tim Chester NME

Den sjunde december släpps en EP med Laura Marling, Mumford & Sons och det indiska folkmusikbandet Dharohar Project på skivbolaget Glassnotes. EP:n har sedan en tid tillbaka funnits tillgänglig på iTunes Store.
Här är låten To Darkness:


I juni i år släppte britten Johnny Flynn skivan Been Listening, på skivan finns låten The Water som är en duett tillsammans med Laura Marling. En video av samarbetet finns att avnjuta nedan:


Slutligen en intressant kortfilm från Laura Marlings turné i Indien:


Om ni har missat recensionen av Laura Marlings spelning på Way Out West i år så finns den här.

torsdag 1 juli 2010

Veckans Skiva v. 26: Mumford & Sons - Sigh No More

På grund av det glesa betyget 2.1/10 av den allsmäktiga indieguden Pitchfork så har en stor grupp musikälskare bestämt sig för att utan några som helst omständigheter tycka om Mumford & Sons och bandets debutalbum Sigh No More. På diverse musikforum kan man se inlägg där det klagas friskt på det "omusikaliska", "efterapande" och "opersonliga" bandet vars sångare absolut inte kan sjunga. Min fråga - har vi lyssnat på samma skiva?

Det brittiska bandet Mumford & Sons spelar musik med starka influenser av amerikansk folkmusik så som den låter när Fleet Foxes eller The Avett Brothers spelar. På Sigh No More bjuds man på stora flerstämmiga körer, fartfyllda dansdängor (med den obligatoriska banjon), lugna, spänningsfyllda och melankoliska låtar, och storslagna crescendon. Musiken spelas med en härlig intensitet, som i Little Lion Man där gitarrsträngarna får en rejäl omgång samtidigt som banjon flyger fram tillsammans med baktaktspianot till kompet av en fet bastrumma.

Sångaren Marcus Mumfords röst var något jag fastnade för första gången jag hörde bandet. Hans röst är raspig och med en säregen ton som får melodierna att ibland låta bättre än vad de kanske egentligen är. Arrangemangen till de i grunden enkla låtarna låter väldigt genomarbetade och tar ofta totala helvändningar mitt i låtarna och går från litet till stort på bråkdelen av en sekund. Musiken är väldigt tight och produktionen är om inte fantastisk så i alla fall snudd på.

Pitchfork är bra på många sätt men de kan få ett band att tvingas utstå oförtjänt mycket smutskastning, vilket Mumford & Sons har fått göra. Ni får gärna ogilla Sigh No More, men bara om ni lyssnar igenom det först!

...och här kan ni lyssna på albumet (Spotify)