På grund av det glesa betyget 2.1/10 av den allsmäktiga indieguden Pitchfork så har en stor grupp musikälskare bestämt sig för att utan några som helst omständigheter tycka om Mumford & Sons och bandets debutalbum Sigh No More. På diverse musikforum kan man se inlägg där det klagas friskt på det "omusikaliska", "efterapande" och "opersonliga" bandet vars sångare absolut inte kan sjunga. Min fråga - har vi lyssnat på samma skiva?Det brittiska bandet Mumford & Sons spelar musik med starka influenser av amerikansk folkmusik så som den låter när Fleet Foxes eller The Avett Brothers spelar. På Sigh No More bjuds man på stora flerstämmiga körer, fartfyllda dansdängor (med den obligatoriska banjon), lugna, spänningsfyllda och melankoliska låtar, och storslagna crescendon. Musiken spelas med en härlig intensitet, som i Little Lion Man där gitarrsträngarna får en rejäl omgång samtidigt som banjon flyger fram tillsammans med baktaktspianot till kompet av en fet bastrumma.
Sångaren Marcus Mumfords röst var något jag fastnade för första gången jag hörde bandet. Hans röst är raspig och med en säregen ton som får melodierna att ibland låta bättre än vad de kanske egentligen är. Arrangemangen till de i grunden enkla låtarna låter väldigt genomarbetade och tar ofta totala helvändningar mitt i låtarna och går från litet till stort på bråkdelen av en sekund. Musiken är väldigt tight och produktionen är om inte fantastisk så i alla fall snudd på.
Pitchfork är bra på många sätt men de kan få ett band att tvingas utstå oförtjänt mycket smutskastning, vilket Mumford & Sons har fått göra. Ni får gärna ogilla Sigh No More, men bara om ni lyssnar igenom det först!
...och här kan ni lyssna på albumet (Spotify)
Inlägg
Bra inlägg. Har även jag uppmärksammat detta på exempelvis Way out west-forumet. Jag tycker precis som dig att det är en fantastisk skiva och bandet utstrålar en jävla spelglädje.
SvaraRaderaHåller mer till fullo - Sigh No More är genialisk. Skrev precis ett inlägg om skivan med.
SvaraRadera