Jag har redan innan skrivit om The Depreciation Guild i min musikhörna. Då skrev jag om deras första fullängdare In Her Gentle Jaws att den borde balansera ljudbilden bättre och låta Nintendo-konsolen, som de använder för många av sina elektroniska inslag, ta ett steg bakåt. Det har den fått göra nu, så pass att den nu stundtals knappt ens är märkbar. Inledande låten My Chariot är undantaget som bekräftar regeln med sin distinkta nintendoslinga.För bandet är det ett stort steg framåt, det är nu lättare att ta till sig låtarna direkt. Samtidigt så har lite av bandets särprägel försvunnit, de börjar låta som de flesta shoegazer- och drömpopband nu. Fast med en väsentlig skillnad, de är avsevärt mycket bättre än de flesta av dem.
Faktum är att The Depreciation Guild snart börjar närma sig deras frontmans, Kurt Feldmans, huvudband, The Pains of Being Pure at Heart, i kvalité, och det vill inte säga lite. Men än har de en bra bit att gå. För även om låtarna är ännu bättre på Spirit Youth än på In Her Gentle Jaws så är det fortfarande få av dem som etsar sig fast i minnet.
Lyssna på The Depreciation Guild - Spirit Youth på Spotify!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar