Jakobs Musikhörna v. 31: Musho - Laika

Det var längesen jag skrev om någon chipmusik här i min musikhörna. Därför känns det extra kul att kunna tipsa om något från Växjö, mina hemtrakter, lite lokalpatriotism så här en tisdagskväll.

Laika, som är Mushos fjärde släpp, är är inte like påklistrat glatt och dansant som mycket annan chipmusik, men med intressantare melodier än de flesta inom "genren".

Topp 7: Mattias Alkberg

Mattias Alkberg, många gånger har vi skrivit om denna allkonstnär. Men kan det bli för mycket? Knappast. Att bara välja ut sju låtar är svårt med en artist som släppt fem album, en splitskiva och en ep, och där nästan uteslutande allt är fantastiskt. Låtar som "Alla hade gått hem!", "Fylleskalle" och "Ändra på allt" får därför inte plats här. För att inte nämna allt han gjort med Bear Quartet, som jag här helt valt att bortse från. Men lyssna och njut, snart kommer det en ny skiva!

Veckans Låt v. 31: Gorilla Biscuits - New Direction

Ganska ofta suktar jag efter gammal hederlig hardcorepunk. Inga metalinfluenser, inga överdrivna breakdowns, ingen smörig skönsång och inget krångel, bara två minuters jävla ös. Då drar jag ofta igång Start Today, en skiva av Gorilla Biscuits, en riktig klassiker när det kommer till genren. Inledande spåret New Direction har dröjt sig kvar i minnet från första gången jag hörde den. Mycket tack vare trumpetfanfaren, men främst för att det är en riktigt bra hederlig punkdänga. Mer än så är det inte, men det är mer än nog. Lyssna och njut till ett av de band som influerade våra svenska stoltheter Refused.

Veckans tips v. 31

Spelningar:

På onsdag spelar Thåström på Operataket i Oslo. Har ni vägarna förbi FÅR ni inte missa detta. En grym liveartist på ett grymt fint ställe.

På onsdag är kompbandet Nerverna den centrala punkten på Mosebacke i Stockholm. De kommer spela med Jakob Hellman, Mattias Alkberg och Maria Eriksson.

På fredag spelar Magnus Carlson och Augustifamiljen tillsammans med bland andra Love Antell på Debaser Slussen

I helgen är det Stockholm Music and Arts. Spelar gör bland andra Marianne Faithfull, Patti Smith och Björk.

Skivor:

Antony & The Johnsons, som spelar på Stockholm Music and Arts, släpper liveskivan Cut The World på onsdag.

Samma dag släpper noiserockarna i The Locust den 44 spår starka skivan Molecular Genetics From The Gold Standard Labs med. Skivan består av låtar som släpptes på skivbolaget The Gold Standard Labs.

Månadens låtlista - Juli

Jakob:


Tame Impala - Elephant
Australiensisk psykrock släpper nytt i september, här är första spåret från plattan vid namn Lonerism

Micachu and the Shapes - Never
Från plattan med samma namn som släpptes i måndags, experimentellt oljud i poptappning.

Beak> - 0898
Från kommande deluxeutgåvan av bandets andra album >> kommer denna krautpärla av bandet som frontas av Geoff Barrow från Portishead.


The Mountain Goats - Cry For Judas
Nästan oväntat rak pop för att vara The Mountain Goats, men fortfarande lika bra. Från kommande Transcendental Youth.


Balmorhea - Pyrakantha
Austinbandet bjuder på tillbakalutade postrockvibbar från kommande albumet Stranger.




Markus:


White Light Parade – Want You To Know
Brittisk indierock som kom som en trevlig överraskning. Tung låt med
röj och bra slingor.

Erika Spring – Hidden
Soloskivan är äntligen ute och även om soundet var annorlunda än
väntat fanns det fina guldkorn.

Grasscut – Stone Lions
Lugnet som varvas med lite rytm och gitarrer skapar en snyggt dynamisk
låt med högt återlyssningsvärde.

Fang Island – Sisterly
En dödligt beroendeframkallande gitarrslinga och smutsig mix gör detta
till en av månadens trevligare spår.

Talk in Colour – Nightshifts
Om föregående låt tilltalade mig för smutsen så tilltalar denna låt
mig av helt motsatt skäl. Det är fruktansvärt välmixat och vackert.


Anton:

Purity Ring - Fineshrine
Högklassig electropop med post-dubstepinfluenser från Montreal. Bandets debutalbum rekommenderas starkt.

Anna von Hausswolff - Sova
Sova är en av de finaste stunderna på von Hausswolffs nya skiva Ceremony. Recension kan läsas här.

Dirty Projectors - Just From Chevron
Bandets sjätte album Swing To Magellan är fyllt av finurliga idéer och oväntade vändningar.

Eddi Front - Gigantic
Ett av de stora hoppen inom min favoritgenre - kvinnor med piano. 


Ahlberg,  Ek & Roswall - Nysnabben
Just nu pågår Korröfestivalen med den svenska folkmusikeliten på plats. Klockan 19.30 ikväll spelar ovan nämnda band på festivalen.

Veckans Skiva v. 30: Best Coast - The Only Place

Till en början var jag skeptisk. Inte mycket hade hänt sen debuten. Simpelheten i så väl i musik som i text fanns kvar, men i något deppigare tappning. Varför krångla till det när allt som behövs är tre ackord och några nödrim om en relation på väg utför?

Om Crazy For You var för soliga och lata dagar så passar sig The Only Place mest för sena nätter i tillstånd av en viss melankoli, då är skivan perfekt. Med fantastiska låtar som Why I Cry, How They Want Me To Be och Up All Night så är det lätt att fastna, men precis som på debuten så finns det låtar som mest känns som utfyllnad. No One Like You och Dreaming My Life Away är låtar som gärna kunde fått skippas.

Gillade du Crazy For You så kommer du gilla The Only Place, annars behöver du inte göra dig besvär. Om du, som jag älskade det naiva uttrycket redan från början så kommer du inte bli besviken på den här plattan, även om den kan kräva något mer lyssning innan den sätter sig än första plattan gjorde. Men ger du den tid så kommer du inte bli besviken.

Skivrecension: The Flaming Lips - The Flaming Lips And Heady Fwends

The Flaming Lips gör låtar tillsammans med bland andra Ke$ha, Edward Sharpe, Nick Cave, Erykah Badu och Yoko Ono. På pappret låter det som den bästa platta som någonsin gjorts, i praktiken är det en axelryckning.

Jag skulle inte påstå att det är en dålig skiva, snarare tvärt om, men som helhet blir den lite enformig. Var för sig är de allra flesta låtarna bra, somliga riktigt bra, som inledande spåret 2012 (You  Must Be Upgraded) med Ke$sha, Biz Markie och Hour Of The Time Majesty 12, som på senare tid blivit ett av mina absoluta favoritspår av The Flaming Lips, Helping The Retarded To Know God som är en vacker ballad tillsammans med Edward Sharpe och även I'm Working At Nasa On Acid med noiserockduon Lightning Bolt.

Men att lyssna på de tretton låtarna i en följd blir för mycket, plattan är för ovarierad och somliga låtar för utdragna. Att inget spår är riktigt den sprudlande euforipop i dur som fick mig att älska bandet från början kom knappast som någon överraskning i och med att inget sen At War With The Mystics har varit det, men det är fortfarande lite av en besvikelse. Istället vaggas man in i ett lätt melankoliskt och ofta elektroniskt ljudlandskap där verser och refränger nästan helt lyser med sin frånvaro. För att vara en skiva bygd på samarbeten så känns den oväntat homogen.

Kort sagt skulle jag vilja påstå att detta är en platta främst för redan frälsta Flaming Lips-fans, då det är gruppens mest svårlyssnade album än så länge. Jag skulle även vilja påstå att det är deras sämsta, men med tanke på att deras lägstanivå är högre än de flesta band så säger inte det så mycket.

Jakobs Musikhörna v. 30: Pugh Rogerfeldt - Ja, Dä Ä Dä

Det är många skivor som har kallats klassiker, alla inte direkt förtjänta av det. Men hur man än vrider och vänder på det så undkommer man inte att Pugh Rogerfeldts debut från 1969 är just en klassiker, om inte annat för att den sägs vara den första rockplattan på svenska. Hur det än ligger till med det så markerar den en övergång i svenskt musikliv, där inhemska musiker började spela sin egen musik istället för att vara mer eller mindre bleka kopior av engelska och amerikanska band.

På Ja Dä Ä Dä blandar Pugh, folkrock med psykedeliska tongångar. Han backas av Jojje Wadenius och Janne "Loffe" Karlsson. Tillsammans bildar dessa tre män ett fantastiskt sväng som varit stilbildande, såväl musikaliskt som textmässigt, för en stor del av proggen, som dominerade svenskt musikliv under 70-talet.

Så gotta ner er i tre kvarts svensk musikhistoria så här på tisdagskvällen och tacka Pugh för att svensk populärmusik låter som den gör idag.

Topp 7: Out of this spark

Dagens lista skönjer återigen lite ljus över ett skivbolag. Denna gång handlar det om ett betydligt mindre, men för den delen inte sämre, bolag. Out of this spark är ett skivbolag baserat i Toronto med småskalighet som ledord. I skrivande stund finns det bara sju band signade. Majoriteten av banden lutar mot det reverbstinna folk-hållet, men det finns även plats för indie och singer/songwriter. Vad som förenar banden är inte genre, kön, stil eller något annat trivialt. Nej, det handlar snarare om kvaliteten på musiken. Nedan följer sju blandade låtar från bolagets olika band.

Följ med i en spretig, men ändå sammanhållen, lista som bjuder på dansanta och skrämmande vackra låtar om vartannat.

Veckans låt v. 30: Cars Can Be Blue - Dating Batman

Gillar ni mespop? Gillar ni fåniga men fyndiga texter? Gillar ni populärkulturella referenser (i det här fallet bland annat Modern Lovers och Batman)? Ser ni fram emot nya Batman-filmen som kommer i veckan, eller sitter ni hellre hemma och lyssnar på twee? I så fall är följande 98 sekunder för er. Pur popglädje!

Veckans tips v.30

Spelningar:

På onsdag drar Storsjöyran igång, med guldkorn som Thåström, Patti Smith, Kaizers Orchestra, Mattias Alkberg, Jakob Hellman, Toni Holgersson och Vånna Inget.

Samma dag drar även årets upplaga av Emmabodafestivalen igång. Spelar gör bland andra Shpongle, Mr. Oizo, Carbon Based Lifeforms, Glesbygd'n, Soko och Far & Son, för att nämna några.

På måndag spelar countrysnubben Robbie Fulks på Pustervik i Göteborg.

På torsdag är det dags för West Coast Riot, med band som Rancid, Gatans lag, Asta Kask, Randy och Street dogs.

På söndag spelar Beach Boys på Trädgårdsföreningen i Göteborg.

Mellan onsdag och söndag går Piteå dansar och ler av stapeln. Thåström, Movits! och The Hives är några av dem som spelar.

För den som är sugen  på popmusik så spelar Cats On Fire på Debaser i Malmö på fredag. Alpaca Sports agerar förband.

På lördag bjuder Shabazz Palaces på avantgardistisk hiphop på Strand i Stockholm, på söndagen spelar de Röda Sten i Göteborg och på måndag besöker de Debaser i Malmö.

Skivor: 

Micachu and the Shapes släpper nya skivan Never. Och den verkar lovande.

På tisdag släpper The Antlers nytt i form av skivan Undersea. Lummig lo-fi Folk/Indie med snygga arrangemang förväntas.

Samma dag släpper indierockarna i Fang Island skivan Major. Tunga riff med hårdrocksinfluenser i såväl sång- som gitarrmelodier är deras signum.

En potentiell höjdpunkt i veckan är Eternal Summers andra album Correct Behaviour som också släpps på tisdag. Genren kategoriserar de själva som drömpunk med en touch av indie. Provlyssna på skivan redan i dag här:

Veckans låtlista v.29: Genrevyer

Oavsett intresse är det lätt att bli spårbunden. Man har hittat sin grej och grottar ner sig i varenda mörkt skrymsle av en väldigt specifik genre. Och även om detta har sin charm kan det ibland vara utvecklande att vidga sina vyer. Veckans lista är en tredelad introduktion i genrer som får mindre utrymme i populärmusikens enfaldiga värld. Detta är ett kontrastrikt inlägg. Det bjuds på allt från spår som agerar ljudmattor för avslappnande fem minuter till 59-sekunderslåtar vars energi väcker de hårdast slumrande trumhinnor.

Lyssna på listan på Spotify här:



Markus: Trip-hop

Thievery Corporation – All That We Perceive
Lounge och trip-hop vore inte detsamma utan Thievery Corporation. Sällan misslyckas bandet med att skapa en tillbakalutad känsla med bibehållen komplexitet som tillåter flera lyssningar.

Björk – Hyperballad
Isländska Björk är mest känd för att vara en excentrisk, nästan överdrivet kreativ, musikskapare. Här bjuder hon på en skrämmande vacker ballad med klipskt genomtänkt arrangemang.

Portishead – Roads
Ett, inte alls okänt, band som levererar lättlyssnad trip-hop med traditionella beats och synthar.

Massive Attack – Paradise Circus
Förgrunden till trip-hop som genre. Kända för tunga beats och tjocka ljud. Spåret, som är från deras senaste skiva Heligoland, är betydligt luftigare producerat men har ändå kvar de klockrena beaten.

Morcheeba – Enjoy The Ride
Lite ljusare än mycket annan trip-hop, men har fortfarande grymt mycket känsla. Sången är perfekt mixad och näst intill magisk.


Rasmus: "Stockholmsmonotonin" (Kanske inte så mycket en genre som ett kollektiv. Men ett gäng musiker som skapar liknande musik och ofta tillsammans. Även Conny Nimmersjö och 1900 kan räknas in här.)

Thåström - Dansbandssångaren
Det är väl kanske främst Thåström allt kretsar om här, och det är even han som bemästrar det här monotona mörkret bäst.

Ossler - Funderingar i mörker
Osslers två senaste är hans mörkaste rent musikaliskt. Det sägs att det ska kommande en tredje liknade skiva innan han övergår till visor.

Andi Almqvist - Death
Flera av musikerna här dyker upp på Almqvists senaste och bästa skiva.

Sällskapet - 482 Mhz
När Thåström, Ossler och Hell går samman blir det riktigt fint. Även här ryktas det om en kommande platta.

Noise Hifi - Darklands dub
Basisten som spelar med både Thåström och Ossler utelämnar nästan helt melodier på detta soloprojekt.


Jakob: Grindcore

Napalm Death - Cock-Rock Alienation
Pionjärerna av grindcoregenren.

Nasum - The Idiot Parade
Sveriges stolthet som nyligen återförenades, dock utan sångaren Mieszko Talarczyk som omkom under tsunamin i Thailand 2004.

Beaten To Death - Winston Churchill
Oslos grindcorekungar och även ett fantastiskt liveband.

Birdflesh - Mongoloid WannabeEtt av Växjös absolut bästa band, där en av grundarna hoppade av och började lira med Melody Club istället.

Rotten Sound - Burden
Finnarna kan mer än bara bada bastu, de kan mangla också.