Det här låter som Mattias Alkberg, Jumper, svenskk 90-talstrallpunk, Knivderby och (stundtals) bob hund. Samtidigt. Allt stöpt i en postpunkform. Så jag vet inte var jag har det här, hur jag ska förhålla mig, var jag ska angripa. Det låter inte 2011 i alla fall. Och det låter inte som Invasionens förra platta. Trots allt detta är det inte spretigt. Faktum är att det är på gränsen till allt för homogent. Detta är dock inte den största bristen. Den ligger i produktionen. Det är Henrik Oja som stått bakom mixerbordet (han har tidigare producerat Säkert! och då lyckades han bra mycket bättre). Ljudbilden är för platt och ren. Det här hade tjänat på att väsnas mer, låta smutsigare. Jag antar att det kan göra det live, och då kommer referenserna kanske snarare att dra mot Pascal. Dennis sjunger:"Det är slut med ofarlig musik"
Är det självironi månne? För det här är så ofarligt det bara kan bli. Man använder sig även av det som i tv-branschen kallas för apelsin-tv. Det vill säga: sjunger du om en apelsin, så ska du också visa en apelsin för att det ska bli tydligare. Dennis sjunger om svärd och använder sig av den lasersvärdsliknande synteffekt som tidigare förstört låtar för både Ebba Grön och Joy Division.
Höjdpunkter med skivan är dock att samtliga spår går att spelas för sig själva, och då blir bättre än helheten. Att texten i "Norrsken" får en att vilja flytta till Norrland. Och att avslutande "120 db" är en god bit på vägen mot det smutsiga, skräniga sound som hela skivan borde ha haft.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar