Låt: Anna Ternheim - No White Dove

På Record Store Day i år släppte Anna Ternheim en tvåspårs-EP med en ny version av låten som de allra flesta förknippar med henne - Broder Daniel-låten Shoreline. Denna gången har pianot fått sällskap av blåsintrument och en såg men egentligen är det få förändringar som gjorts jämfört med versionen som Ternheim släppte för nio år sedan på sitt debutalbum Somebody Outside. 

Desto intressantare är det andra spåret på skivan, No White Dove. Efter att ha spelat in sitt senaste album, The Night Visitor, i Nashville och varit tydligt influerad av områdets varma country- och folkmusik så är No White Dove en låt där Ternheim tar ett steg tillbaka till sina kalla svenska rötter.

Skivrecension: Anna Ternheim - The Night Visitor

Nashville - countrymusikens Mecka, musikproducenternas paradis och musikernas finaste lekplats. Många strävar efter, och drömmer om, att få komma dit och spela in en skiva. Ironiskt nog halkade Anna Ternheim dit på ett bananskal.

I skrivkrampen som uppkom efter den långa Leaving On A Mayday-turnén fick Anna inspirerande gitarrlektioner av Matt Sweeney (som även spelade på flera spår på Leaving On A Mayday). När nytt låtmaterial sakta började växa fram togs beslutet att en ny skiva skulle spelas in. Matt skulle producera och inspelningen skulle ske i Nashville, närmare bestämt i The Butcher Shoppe Recordings Studio som ägs av Johnny Cashs före detta studiotekniker David R. Ferguson samt folkmusiklegenden John Prine.

Väl i Tennessee ringdes ett gäng välkända och aktade countrymusiker in för att tillföra ytterligare en dimension i Annas redan djupa låtar. Efter 18 dagar av jammande, grillning och inspelning var 12 låtar inspelade och The Night Visitor var ett faktum.

Trots att en drös gamla countrymusiker har spelat på The Night Visitor så är det ändå Anna Ternheims säregna uttryck som står i fokus. Nashvillemusikerna tillför små subtila undertoner i musiken som hörs klarast duetten The Longer The Waiting, The Sweeter The Kiss, i Lorelie-Marie och i vackra God Don't Know. Musiken är uteslutande gitarrbaserad och arrangemangen är oftast väldigt sparsamma, vilket blir en stor kontrast till senaste skivan Leaving On A Mayday där producenten Björn Yttling inte sparade på stora stråkarrangemang och bombastiska inslag.

The Night Visitors avskalade produktion känns lite som ett steg tillbaka till debutskivan Somebody Outside där Ternheims sång mestadels får sällskap av en akustisk gitarr och ibland några ytterligare instrument. Men det är även en stor skillnad på skivorna. På Somebody Outside får man höra en något tillbakadragen och osäker 26-åring medan man på The Night Vistor hör en mer självsäker och på många sätt mer musikalisk 32-åring. Skörheten har bytts ut mot (eller utvecklats till) självsäkerhet, men uttrycket är detsamma och det är aldrig något tvivel om att det är Anna Ternheim man lyssnar på.

Det hade känts oerhört fel om Ternheim hade gjort en countryskiva. Nu blev det istället ytterligare en Ternheimskiva och en mycket trolig topplacering på min stundande lista över årets bästa album.

Ny video med Anna Ternheim, samt nya turnédatum

Släppet av Anna Ternheims fjärde skiva The Night Visitor kryper allt närmre. Videon ovan är filmad utanför studion i Tennessee där skivan är inspelad. Låten "The Longer The Waiting, The Sweeter The Kiss" är gjord av Pat McLaughlin och kommer finnas med på skivan.

Idag släpptes även datumen för vårens långa turné. Det ser ut som följer:

19 jan Göteborg, Lorensbergsteatern
25 jan Bergen, Sardinen
26 jan Haugesund, Festiviteten
27 jan Oslo, Rockefeller
28 jan Drammen, Drammens Teater
30 jan Stockholm, Rival
02 feb Sigtuna, Sigtuna Folkhögskola
03 feb Västerås, Konserthuset
04 feb Norrköping, Flygeln
05 feb Karlskrona, Konserthusteatern
09 feb Malmö, Palladium
28 feb Växjö, Konserthuset
29 feb Halmstad, Halmstad Teater
01 mar Lund, Mejeriet
03 mar Borås, Folkan
04 mar Vara, Konserthuset
07 mar Helsingfors, Tavastia
08 mar Örebro, Conventum
09 mar Linköping, Konsert & Kongress
10 mar Karlstad, CCC
14 mar Uppsala, Konsert & Kongress
15 mar Skövde , Stadsteatern
17 mar Eskilstuna, Lokomotivet
18 mar Gävle, Konserthuset
28 mar Sundsvall, Spegelsalen
29 mar Östersund, Gamla Teatern
31 mar Luleå, Kulturens Hus

Nytt smakprov från Anna Ternheims kommande The Night Visitor

En duett mellan Anna Ternheim och David Ferguson, mannen som äger studion där The Night Visitor spelats in. Ternheim har i och med låten, som är skriven av Pat McLaughlin, tagit ett stort kliv in i den amerikanska folkpopen. Hur låter det då? Makalöst bra såklart.

The Night Visitor släpps den 28 oktober.

Ett första smakprov från Anna Ternheims kommande skiva The Night Visitor

Ett första smakprov från Anna Ternheims kommande skiva The Night Visitor har släppts idag i form av en knappt en minut lång video. På hennes hemsida finns också tre frågor med överskriften "Come with me to an unknown place". Låter det spännande? Kolla själva här.

Topp 7: Anna Ternheim

Den 28 oktober släpper Anna Ternheim sitt fjärde album The Night Visitor. Som en uppvärmning inför detta presenteras nedan min lista av Ternheim-favoriter.

1. Troubled Mind (Somebody Outside)
2. Nights In Goodville (Seperation Road)
3. You Mean Nothing To Me Anymore (Seperation Road)
4. Black Sunday Afternoon (Leaving On A Mayday)
5. I'll Follow You Tonight (Somebody Outside)
6. No, I Don't Remember (Leaving On A Mayday)
7. No Way Out (Somebody Outside)

Låtarna på Spotify finner ni här

Anna Ternheim på hustak och Emil Jensen får pris och fyller år

Igår publicerades en video på Anna Ternheims hemsida där hon sitter på ett hustak i New York och sjunger en ny låt endast ackompanjerad av sina egna handklapp. Sedan hennes spelning på Way Out West i somras så har det varit tyst om Ternheim. Detta var det första tecknet på att nya låtar håller på att skrivas och med tanke på att Ternheim nu får inspiration från New Yorks skyline så kan resultatet bara bli på ett sätt - svindlande bra.




Igår fick den svenska vispoeten Emil Jensen ta emot Skånes miljöpris med motiveringen "för sitt engagemang för miljöfrågor och mänskliga rättigheter samt för förmågan att förmedla detta till en yngre målgrupp". En lysande motivering av Emil som idag firar sin 36:e födelsedag.

Konsertrecension: Anna Ternheim, Way Out West, Göteborg 14/8

Förra sommaren turnerade Anna Ternheim ihop med ett av Sveriges bästa live-band. Till gårdagens spelning på Way Out West hade en helt ny konstellation satts ihop, vilket märktes. Spelningen nådde inte alls samma höjder som förra årets, kanske på grund av det nya bandets brist på energi på scenen.

För en stor festivalspelning kändes låtvalet lite konstigt med enbart låtar hämtade längst ner i den melankoliska Ternheimska låtskatten. Visserligen låter det bra men det kändes inte så oväntat att publiken började droppa av mot slutet av konserten, det är helt enkelt inte så peppande att lyssna på Anna Ternheim en solig sommareftermiddag.

Förra veckan släppte Arcade Fire sitt nya album The Suburbs. Som en hyllning till dem spelade Ternheim en svensk version av My Body Is A Cage, Min kropp är en bur. Bortsett från lite körande bakom Thåström och Winnerbäck så var detta första gången jag hörde Ternheim sjunga på svenska.

Mellan låtarna kunde man flera gånger höra publiken skrika efter den Göteborgska "nationalsången" Shoreline, ursprungligen av Broder Daniel. Till publikens förtjusning spelades låten som extranummer, tillsammans med självaste Henrik Berggren. Att Ternheim och Berggren sjöng varsin version av låten samtidigt gjorde inte speciellt mycket då stämningen höjdes markant i publiken. Kanske, och förhoppningsvis, var detta ett adjö till låten som gjorde henne känd. Ternheim har för bra eget låtmaterial för att kallas för "hon som spelar Shoreline".

Anna Ternheim till Way Out West

Anna Ternheim kommer göra en exklusiv spelning på Way Out West-festivalen i år. Just nu bor Ternheim i New York, där hon förmodligen skriver nytt låtmaterial, och kommer till Göteborg med ett helt nytt band som enligt henne kommer "låta annorlunda".

Konsertrecension: Anna Ternheim, Växjö Teater, 14/11

Ljuset dämpas och ett fullsatt Växjö Teater går från ett förväntansfullt sorl till helt knäpptyst. Tystnaden håller i sig medan ridån dras undan och en bländande strålkastare skapar en siluett av en kvinna med gitarr. Med textraden Me and you, I better laugh in 20 years from now, with some perspective and dedication, I will find somebody new inleder Anna Ternheim en kväll av melankoli, mörker och välbehag.



Problemet med solokonserter i allmänhet är att de lätt blir enformiga och tråkiga. Många artister hade säkerligen valt att bygga sina konserter runt deras mest kända låtar för att på så sätt hålla uppe publikens intresse, så är dock inte fallet med Anna Ternheim. Redan som andralåt bjuder hon på vackra Troubled Mind, en låt som endast finns med på den sedan länge slutsålda limiterade dubbelskivan av debutalbumet Somebody Outside. För ungefär ett år sedan såg jag Ternheim på Babel i Malmö. Då en i publiken önskade just Troubled Mind gjorde Ternheim ett tappert försök att spela låten, men efter halva första versen kom hon av sig med ursäkten: Jag har inte spelat den på fyra år, jag får ta en retur på den i vår. Våren har blivit höst och Troubled Mind låter bättre än vad den någonsin gjort på skiva.

Ternheim har flera knep att trollbinda publiken på. I låten Black Sunday Afternoon använder hon till exempel en lätt distad akustisk gitarr, vilken bildar en kontrast mot det annars så vackra, och skapar ett lite råare sound, hur rått det nu kan bli. Hon utnyttjar även sångmikrofonen på ett bra sätt då hon som en effekt backar en meter bakåt och sjunger de mest lågmälda partierna.


När konserten börjar leda mot sitt slut går Ternheim fram till scenkanten och sjunger en strålande a capella-version av Let it rain. Denna prestation tilldelas kvällens längsta och starkaste applåd, helt välförtjänt. Mycket applåder får även Broder Daniel-covern Shoreline som tyvärr har blivit något av ett signum för Ternheim. Visst är det en lysande cover, men efter tre album så finns det flera låtar som kan ta Shorelines plats, speciellt en kväll då merparten av låtarna är "EP- och extramaterial" som för en gång skull får chansen att höras i dess rätta miljö - akustiskt i en liten och intim teater.

Låtar som Lovekeeper, Black Widow, Sombody Outside, No Subtle Men, You Mean Nothing To Me Anymore och inte minst, den äldsta låten av dem alla, No Way Out, får mig, och säkerligen många med mig, att fyllas av ett välmående lugn. Som sista låt ger Ternheim Frank Sinatras låt Fly Me To The Moon, och visst känns det lite som att man flyger till månen och får se våren på Jupiter och Mars när Anna Ternheim fyller ens hjärta med sång.


Fler bilder från konserten i Växjö.
En video med öppningslåten Better Be, inspelad i Alingsås.

Ternheim på soloturné

Igår meddelade Anna Ternheim på sin hemsida att hon kommer göra en akustisk soloturné genom Sverige med start den 4 november. Efter jul kommer hon göra en USA-turné och efter det kommer hon börja skriva nytt material.

Läs mer och om turnédatum här.