På onsdag släpps Mattias Alkbergs nya platta Anarkist. Sjätte soloplattan och andra för i år (om man räknar med splitalbumet han gjorde med Pascal). Skivan recenseras här på Popbrus samma dag som den släpps.
Det var en glad Matti som svarade på en brusig telefonlinje när vi ringde upp. Nedan ser ni vad han hade att säga:
Förra sommaren träffade jag Conny Nimmersjö på en av dina spelningar. Jag frågade honom varför du inte spelade med Sveriges bäste gitarrist, och han sa: "Det gör han, han spelar med Jari Haapalainen". Hur kommer det sig att Conny är med på nya skivan?
Han är bara med på tre låtar... Vi började hänga för något år sedan. Jag gillar hans platta som fan och han gillar mina skivor. Så vi blev kompisar.
Vem är bäst gitarrist då, Conny eller Jari?
De är helt olika gitarrister och båda är bäst på det de gör. Jonas, som spelar i mitt band Nerverna, är också bäst.
Nya skivan, Anarkist, har ett mer välpolerat och lättillgängligt sound än tidigare. Hur kommer det sig?
Jag hade fulländat det andra. Nej, men vi spelade in på ett annat sätt och hade mer tid. Tre veckor. Då hinner man få det att låta så här.
Skivan spelades in i Luleå. Vad har Norrbotten betytt för ditt konstnärskap?
Mer än jag vet förmodligen. Det har nog färgat mig jättemycket. Men jag vet inte hur. Och det är svårt att säga om Norrbotten påverkat mig mer än vad exempelvis Göteborg gjort med Henrik Berggren.
Det här är ditt första album som inte innehåller en cover. Varför?
Det här är en annan sorts skiva än de jag tidigare gjort. Det känns mer som ett album. På till exempel
Nerverna hade alla låtar kunnat vara singel och det var mer som en samling låtar. Här ville jag mer följa en röd tråd och då ville jag inte ta någon annans text. Men jag fortsätter att göra covers.
Med skivan följer också en bok, hur kommer det sig?
Skivan var mixad och klar i januari. Men jag fick jobb i våras och kunde inte åka ut och spela, och det ville jag, så då sköt vi upp släppet. Jag tycker dessutom bättre om att släppa på hösten. Då hann projektet svälla. Texterna på skivan är mycket JAG, JAG, JAG! Nästan så att man spydde. Och då kunde vi väl lika väl skruva åt det lite till och ta med fler texter om mig. Men jag hann inte skriva något nytt, så det fick bli gamla texter. Och det passar bra. För några av låtarna är också gamla. De var med redan på BD-tiden.
Vilka då?
"Lys upp mig som en stjärna", men den hade ingen text innan.
"Allting är drömt".
"Asterism & Obeslisk", den hade dock helt annan text och andra ackord. Och
"Helgen v. 51".
På den är din dotter med, hur blev det så?
Hon kom förbi studion, och vi tänkte att det skulle vara grymt om hon var med, så vi frågade henne och hon gillade det. Så vi skrev om texten för att det skulle funka. Det var en ren slump.
Vad tyckte hon om det. Det är trots allt en ganska mörk text?
Hon vet att jag bara hittar på. Jag skriver inte terapeutiskt, som vissa andra tydligen gör. Mina texter är sällan självupplevda.
"Född fel" är också en duett. Men med Magnus Ekelund. Varför blev det en duett?
Magnus var med och skrev låten och vi ville gärna göra något ihop. Jag älskar Magnus röst, och skivan han släppte tidigare i år (
Svart flagg av
Magnus Ekelund & Stålet).
"Född fel" är den låt som tog längst tid att spela in på Anarkist. Jag gjorde om alla akord. Men jag är jävligt nöjd med den.
Vilken låt är bäst på Anarkist?"80 vårar" och "Allting är drömt". Det tycker jag nu i alla fall. Men det ändras hela tiden.
"Allting är drömt" för att vi verkligen fick till den, och gjorde den ännu bättre än den redan var. Det är en gitarrsymfoni. Det är mäktigt.
"80 vårar" var en av de sista låtarna vi spelade in. Den består av så lite. Text och gitarrslinga, och ändå blev det så jävla bra!
Tidigare i år släppte du skivan Allt det här tillsammans med Pascal. Vad tycker du om den?Den är jättebra. Särskilt deras låtar. Jag är inte riktigt nöjd med mina låtar. Eller i alla fall inte "Mitt smutsiga blod". Versionen som är med på Anarkist är mycket bättre. Pascal är Sveriges bästa band genom tiderna. Och deras låt "De är farliga" kan vara en av världens bästa låtar genom tiderna. Så bra låtar kommer jag aldrig att göra. Det var en ära att spela med dem.
Vilken skiva är bäst Allt det här eller Anarkist?Det vet jag inte. De är från samma inspelning. Det är upp till dig att avgöra vilken av dem som är bäst.
Det är en ständig rörelse mellan dina skivor. Ingen låter som den föregående. Varför?För att jag vill det. Jag riktar mig inte till någon, har ingen målgrupp. Jag tänker inte "Nu ska ni få se!". Jag gör det jag känner för.
2009 släppte du en soloplatta och en med Bear Quartet. 2010 kom ytterligare en Bear Quartet-platta. 2011 blir det alltså två soloalbum. Och i januari kommer en ny diktsamling. Hur hinner du?Det är det här jag gör. Skriver. Dag ut och dag in.
Det är fortfarande mycket politik i dina texter. Är det viktigt med politiska texter?Det är inte viktigt alls. Jag ser inte mina låtar som politiska, men alla säger till mig att de är det. Kanske är det för att jag har åsikter över huvud taget? Kankse är det ovanligt? Folk kanske inte har åsikter längre...
Jag har en låt på nya skivan där jag sjunger om valet förra hösten. Men det var mest för att jag ville ha med en tidsmarkör, och inte för att vara politiskt. Även om det är otäckt att Alliansen gick framåt och att SD kom in i Riksdagen. Men det är ingenting jag tänker på ständigt. Nästan aldrig faktiskt. Jag tänker mer på hur jag ska få pengar till mjölk och fritids. Jag tänker på filmer och böcker och tv-serier. På språket i stort...
Men jag sjunger om det som känns viktigt. Även om det kan vara påhittat ibland.
Det är mycket ångest i dina låtar också. Varför?Jag vet inte. Det är en känsla som är svår att definiera. Så jag vill utforska det. Det är tacksamt att skriva om på så sätt. Min och andras ångest. Ångest, döden och barnen är väl mina huvudteman. Jag gör nog väldigt allvarlig musik...
Vad händer framöver?En turné hoppas jag. Men inga datum är bokade ännu. Och så kommer en diktsamling i januari. Sen gör jag väl en skiva till.
Och vad händer med Bear Quartet?I nuläget inte mycket. Jag vet inte vad som kommer att hända framöver heller. Men så är det med Bear Quartet. Vi går på instinkt.
Du har hållit på länge nu. Men aldrig riktigt slagit igenom kommersiellt. Hur orkar du hålla på?Jag har aldrig tänkt på det i sådana termer. Jag har inte tålamod nog att satsa på ett genombrott. Och jag vet inte heller vad det skulle innebära. Jag bara gör en grej och sen gör jag nästa. Det är kul om folk gillar det och det vore kul om ännu fler gillade det. Men det kanske skulle bli sämre ifall folk började gilla det?
Här kommer Popbrus andra fullpoängare. Är det här alltså Mattias Alkbergs bästa soloplatta hittills? Nej, snarare tvärtom. Bortser man från splitskivan med Pascal som kom tidigare i år, så är det här inte bättre än något av Mattis tidigare alster. Han är nämligen ytterst jämn rent kvalitetsmässigt. Fem fempoängare på fem soloalbum är en imponerande svit. Vi har helt enkelt inte recenserat tidigare plattor här... Däremot är han väldigt ojämn musikaliskt. Inte en enda av dessa fem skivor låter som sin föregångare. Samtidigt är varje skiva väldigt väl sammanhållen. Denna gång kanske ännu mer en vanligt, i alla fall om man ska tro Mattias själv, som säger att detta är hans första regelrätta "album".
Inlägg
