Air till Way Out West

Ni som frekventerar Way Out Wests något ostrukturerade forum känner redan till det, även ni som lusläser festivaltrådarna på Flashback, men för er som inte läst det innan så är franska Air bokade till sommarens festival, allt enligt bandets myspace.

Ett släpp borde alltså vara nära nu, eftersom både Air och Panda Bear läckt ut vid det här laget.

Jakobs Musikhörna v. 15: Birdflesh

Jag är ingen storkonsument av grindcore. Tack vare numera nedlagda festivalen Augustibuller så har jag antagligen sett fler grindspelningar än jag lyssnat igenom grindskivor. För i ärlighetens namn så finns det endast tre grindband som jag självmant lyssnar på, Napalm Death, Nasum och Växjöbandet Birdflesh. De två första behöver knappt någon introduktion för NÅGON med minsta koll på genren. Birdflesh är väl antagligen något mer okända och därför ägnas veckans musikhörna åt dem.

Mitt första möte med bandet var när jag rotade igenom skivorna på Växjö Stadsbibliotek. Skivorna under A passerade obemärkt, men när jag kom till B så möttes jag av ett skivomslag som såg intressant ut, Birdflesh - Night Of The Ultimate Mosh stod det skrivet på den. Så klart kände jag till bandet sen innan, men jag hade inte lyssnat på dem. Nu verkade dock vara ett utmärkt tillfälle att göra det. Jag lånade skivan, tog mig hem och satte skivan i cd-spelaren. Inledande låten, Coffinfucker, slog mig nästan till golvet. Så hårt, så snabbt, men ändå så svängigt. Under den knappa halvtimmen som följde så överöstes jag med ännu 21 stycken grindpärlor. Sedan dess är jag frälst.

Trots att jag delat stad med bandet under hela min uppväxt så har jag aldrig haft nöjet att se dem på scen förrän nu i påskas. Och låt mig säga, upplevelsen var riktigt mäktig. Ljudet var under all kritik, de smattrande trummorna var allt som gick fram speciellt klart och Coffinfucker spelades ej, men under 20 minuter så befann jag mig i himmelriket.

Birdflesh – Mongo Musicale

Nya band till Arvika

Dagens bandsläpp från Arvika präglades av hård musik i form av Amorphis, Degradead och Sparzanza, föga tilltalande för oss på Popbrus. Desto roligare var de övriga två släppen, nämligen Den Svenska Björnstammen och Monostrip (bestående av fem medlemmar från I´m From Barcelona).

Nya akter till Hultsfred X

Idag släpptes sju nya akter till sommarens Hultsfredsfestival. 2007 bjöd Erykah Badu på en av Way Out West-festivalens bästa spelningar, i sommar kommer hon till de småländska skogarna med det nysläppta albumet New Amerykah Pt.2: Return of the Ankh under armen.

Det har tidigare sagts att ett svenskt band ska avsluta årets Hultsfredsfestival, idag bekräftades det genom bokningen av Teddybears.

Dagens släpp innehöll även ett intressant popband i form av den franska electroduon Jamaica och ett autentiskt folkrockband i australiensiska The Middle East.

I övrigt släpptes 60-talsdoftande Eli "Paperboy" Reed, soulgruppen Mayer Hawthornes & the Country och till sist Hultsfreds egna älsklingar i punkbandet Monark X.

Tips v. 15

Rasmus:

Två bra spelningar väntar i Göteborg i helgen:

Känner du för att lugnt stå med en öl i handen och gunga till inte lika lugn musik, ja då beger du dig till Nefertiti på fredag och ser Skull Defekts och deras alldeles egen Skull Club. (Läs om senast Skull Defekts spelade på Skull Club här)

Vill du däremot dansa så får du hålla dig en dag till. För på lördag spelar Den Svenska Björnstammen på Fängelset. Då de bjöd på en av de trevligaste spelningarna på Emmaboda förra året lär det bli bra. Då sjöng festivalen på sista refrängen för den gången, men folk dansade ändå som om de precis anlänt. På lördag kommer folk vara piggare - men kanske inte lika lätta att få att dansa. Gå dit och se hur det blir med den saken. Och ha kul!

För att lugna ner er lite efter de här två eventen kan ni ta och lyssna på The Legion Sessions med Great Lake Swimmers, som släpps på fredag. Riktigt sköna och avslappnande låtar som ändå svänger, med bandet som släppte ett av förra årets bästa album. Flera av låtarna därifrån är med här också, fast nu live.


Jakob:

På fredag kan Uppsalabor gotta ner sig i Svensk folkmusik på Katalin, där spelar nämligen Frifot!

Växjöbor däremot beger sig antagligen till Kafé Deluxe för att njuta av Babylove & The Van Dangos som lirar ska av den gamla skolan.

Lördagen däremot bjuder på briljant popmusik för Stockholmarna, A Sunny Day In Glasgow håller låda på Debaser Slussen. Förvänta er shoegazerdoftande drömpop av världsklass!


Anton:

Imorgon måndag kommer brittiska Mumford & Sons till ett sedan länge utsålt Debaser Slussen för en spelning. Lyssna in er på folkrockarna här och håll tummarna om att bandet bokas till någon av sommarens festivaler.

Imorgon släpps Rufus Wainwrights nya album All Days Are Nights: Songs for Lulu i Europa. Tre av låtarna på albumet är sonetter skrivna av Shakespeare som Wainwright tonsatt, ett intressant inslag.

P3 live bjuder denna vecka på reggearytmer i form av Kultiration på tisdag, svensk vispop av Melissa Horn på onsdag och högklassig pop av Asha Ali på torsdag. 20. 30 är tiden att lägga på minnet.

Låtlista v. 14 - Vår

I veckans låtlista har vi fått finbesök av Maja Mångård, läs en intervju med Maja här.

Veckans låtlista på Spotify finner ni här.

Maja (Money Can't Buy Music):

Francoise Hardy - Ce Petit Coeur
När jag hör den här låten känns det lite som att möta våren i Paris, där jag sitter på ett café och flyter in bland det fina franska folket.

MGMT - Kids
För mina tankar till barnsben, då det var vår när jag tog på mig jeansjackan, gick ut på gatan, ropade in kidsen i kvarteret och drog igång hopprepet efter att supersugaren just varit där och sopat bort allt grus efter vintern.

Kite - Ways To Dance
Den här låten får mig att spritta i hela kroppen, den ger mig vårkänslor helt enkelt.

Club 8 - Hope for Winter
När jag lyssnar på texten inser jag att våren också kan kännas kravfylld och att det gör ont när knoppar brister.

Taken By Trees - Cedar Trees
Tar mig tillbaka till den mest blomstrande vår jag har fått uppleva i april under cherry blossom i Japan, något jag varmt rekommenderar.


Rasmus:

The Lucksmiths - T-Shirt Weather
Riktigt glad låt om lyckan av att kunna vara ute och gå i solen i t-shirt för första gången på året.

Judy Collins - Just Like Tom Thumb's Blues
"When you're lost in the rain in Juarez / And it's Eastertime too"; Collins tolkar vad som kanske är Bob Dylans bästa låt.

Jens Lekman - Julie
Våren är som finast när körsbärsträden står i blom.

Patti Smith Group - Easter
Patti Smith är alltid Patti Smith. Jag tror att det hade kunnat vara riktigt trevligt att vara ute och promenera med henne på påskdagen, som hon sjunger om att göra.

The Go-Betweens - Spring Rain
Till och med regnet kan vara riktigt trevligt så här års


Jakob:

David Sandström Overdrive - Here's For Summer
Sommaren närmar sig med stormsteg och snart börjar förhållanden klappa ihop till både höger och vänster.

bob hund - Rundgång, gräslök, fågelsång
Tre saker som hör våren till.

Sonic Youth - Silver Rocket
Hela Daydream Nation är en platta jag starkt förknippar med våren.

Daniel Johnston - Devil Town
Även 1990 är en platta som doftar vår.

The Very Best - Warm Heart Of Africa
Den perfekta låten att dansa bort vintern med


Anton:

Millencolin - The Story Of My Life
Få saker passar bättre en varm vårdag än en Millencolin-klassiker.

Dogs Die In Hot Cars - Godhopping
En låt som sover hela året men vaknar upp några veckor i april.

Lars Winnerbäck - Vänner
Perfekt soundtrack till en vacker vårkväll.

Harry McClintock - Big Rock Candy Mountain
Jag mötte nyligen våren i USA, och då spelades denna låten i bakgrunden.

Maia Hirsawa - You And Me And Everyone We Know
För nästan exakt tre år sedan såg jag Maia Hirasawa live första gången, en vecka efter att hon släppt sitt debutalbum. En vårskiva.

Veckans skiva v. 14: Roky Erickson - Gremlins Have Pictures

Roky Erickson – Gremlins Have Pictures

På grund av personliga skäl så kommer veckans skiva en dag sent, men bättre sent än aldrig.

Tionde låten på skivan heter Heroin. I konvolutet intervjuas Billy Miller (aka Billy Angel), en av medlemmarna i Rokys kompband The Aliens, av Gregg Turner. Om nämnda låt står det så här:

"G: Was Roky a Velvets fan?
B: He was aware of Lou Reed being his only rival.
G: Did the R & Aliens cover any other VU songs?
B: Rocky And The Aliens never covered ANY song, except "Telstar""

Hurvida detta är sant eller ej tänker jag inte ens debattera, men uttalandet säger en hel del om Rokys syn på sig själv och sina konkurrenter. Och faktum är att när båda versionerna ställs mot varandra så har jag svårt att avgöra vilken jag faktiskt tycker bäst om. Velvet Undergrounds är inget mindre än ett mästerverk, men Roky and the Aliens plockar bort allt som har med avant garde-pop att göra och byter ut mot stenhård garagerock vilket i det här fallet funkar oerhört bra.

För Roky har belägg för att se sig som en av de stora på rockscenen. Med ett förflutet i 13th Floor Elevators, det första band som själva kallade sin musik psykedelisk sägs det, så har man rätt att vara lite självgod, speciellt när ens sologrejer håller lika hög kvalité.

Den här plattan är nämligen inget mindre än ett mästerverk. Större delen av plattan består av fåackordslåtar i garage-anda, men här och var dyker det upp akustiska spår som fungerar bra som pauser för andhämtning.

Att gå in på låtar här blir lätt ointressant eftersom den här skivan har ett enormt emotionellt värde för mig och varje låt har en speciell plats i mitt hjärta. Men vissa låtar är så viktiga för Rokys karriär att de inte riktigt kan förbises, främst Night of the Vampire som tack vare Entombeds cover antagligen har gett Roky en hel del nya fans. En annan låt som måste nämnas är Cold Night For Alligators, som även den är en Roky-klassiker. En sista låt som nästan måste nämnas är I Have Always Been Here Before, en akustisk pärla som är ett måste. Om man lyssnar på dessa tre låtar så har man redan där skaffat sig en god uppfattning om Roky Erickson. Gillar man dem inte så kan man sluta lyssna, men om man tycker om det, ja, då har man mycket kvar att hämta.

Intervju med Maja Mångård från Money Can't Buy Music

“Though I'm leaving when the light comes,
I still love you,
More than you'll know,
And maybe the snow,
Will keep the memory for us,
And no matter what comes next there is only you and me,
And the star upon your teeth.”

Vad låten handlar om och vem låten handlar om låter vi vara osagt. Men den har en eggande titel; ”Welcome to Växjö”.

Det är den 12 april. Året är 2003. Gordon McIntyre står på scenen på Lokal Bar i Växjö med sitt band Ballboy. Det är i denna veva låten skrivs. Men denna kväll händer fler viktiga saker än så. I toalettkön kommer ett möte senare under kvällen att ske. Ett möte som leder till att en Växjö-ikon föds…

Maja Mångård är tillbaka i Växjö över påsken för att hälsa på sin familj som ibland kommer tillbaka till staden på helgerna. Det var här hon växte upp. Trots detta blir besöken i staden av alltmer sällan; föräldrarna bor i Stockholm och hon själv i Kalmar. Men det fanns alltså en tid då hon bodde i staden. Då jobbade hon som lärare. Men det var tufft att vara lärare på mellanstadiet. Och alltför stor del av arbetet bestod av sådant som inte var undervisning. Samtidigt kände hon inte kallet som många lärare gör. Så Maja sadlade om till design och började jobba på Ikea via en praktikplats hos dem i Glasgow. Därefter jobbade hon för företaget i London och i Ballboys hemstad Edinburgh. Nu inreder hon visningsrummen på Ikeas varuhus i Kalmar.
– Jag har länge varit intresserad av företaget och så är man allt lite stolt att det kommer härifrån. Faktum är att Gordon är galen i Ikea.

Men det var alltså när Maja Mångård befann sig i sin gamla hemstad Växjö som ett väldigt viktigt möte skedde. Ett möte som gjorde Maja Mångård till en ikon bland Ballboy-fans i Småland. Det var i en toalettkö för nästan exakt sju år sedan som historien om skivan The Universe For Beginners påbörjades. För då både Gordon McIntyre och Maja Mångård var lärare började de att prata med varandra.
– Jag tror att det är så skottar är. Gordon är det i alla fall. Han pratar med alla.
Gordon berättade att han var sugen på att spela i Stockholm. Den stad som Maja turligt nog just då bodde i.
Den våren spelade Maja en del med Ballboy i Sverige. Eller kanske snarare med Gordon. För den våren var Ballboy nästan detsamma som Gordon McIntyre. Bland annat spelade de på festivalen Spring In Paris i Stockholm, där även nykomlingarna José Gonzales och Jens Lekman uppträdde.

När Maja sedan flyttade till Edinburgh bildade de två bandet Money Can’t Buy Music.
– Gordon var just då väldigt intresserad av elektronisk musik, och satt hemma och pillade med GarageBand på datorn.
Skivan var en lång process. Först spelades en singel om Johannes Kepler in; ”We Will All Asphyxiate”. Sedan tog det tre år innan albumet kom ut. Mycket på grund av Gordons späckade schema med Ballboy och soloutflykter på teatern. Innan den väl släpptes putsade han dessutom till resultatet.
Skivan spelades in i Gordons sovrum.
– Det ska höras i musiken, den ska kännas hemsnickrad och personlig.

Bakom The Universe For Beginners står framförallt Gordon. Det är han som står bakom text och musik. Om man ska göra det enkelt för sig. Men bakom texterna ligger filosofiska diskussioner de två bandmedlemmarna emellan.
– Jag läste en del filosofi då. Det var så Johannes Kepler kom in i texten på skivan.

”When Johannes Kepler was staring at the planets
and looking at the ellipses and the arcs that they made in the sky
he thought about a lot of things.

About the way that they moved and the way that they interacted with the world
But he thought about something else too.

He thought about music.”

Dessutom bidrog Maja med fiolslingor som hon själv komponerade.
– Och jag sjunger ju på skivan också. Hellre än bra.
Det var även hon som kom på bandnamnet Money Can’t Buy Music.
– Det är roligare när musiken inte handlar om pengar. Samtidigt som det är lite av baksidan med det som kallas skivdöden, att det inte längre går att leva på sin musik. Å andra sidan är den fantastiskt med den tillgång till ny musik vi har fått de senaste åren.

När skivan släpptes recenserades den i de flesta brittiska tidningar och bandet spelades även på Radio One. Men skivan uppmärksammades även i Sverige av en recensent; Andres Lokko. Lokko hyllade bandet och jämförde dem med Arab Strap.
– Det var skitkul att han gillade det, fast det är ju alltid tråkigt att jämföras med andra.
Money Can’t Buy Music har totalt haft tre spelningar. Samtliga i Storbritannien.
– Gordon är van att ha ett helt band bakom sig när han spelar, därför tycker han att det är tråkigt att stå på scenen med samplingar i bakgruden.
Ovan citerade låt om Kepler har även använts vid ett brittiskt universitet, vid undervisningen om just Kepler.
– Gordon fick reda på det i ett mail, där han som använde låten frågade om det var okej. Jag minns tyvärr inte vilket universitet det var dock.

Kommer det någon uppföljare till The Universe For Beginners?

– Gordon har inte mycket tid just nu, men om han får tid till en uppföljare så kommer jag inte att säga nej. Jag önskar att jag kunde säga att jag har något annat projekt på gång, men det har jag inte tyvärr. Jag har inte hunnit upptäcka Kalmars musikliv riktigt än. Fast det är inte som i Växjö heller, historiskt har det kommit fler popband från Växjö.

Vad lyssnar du på för musik?

– Jag lyssnar mycket på klassiskt och mycket på skotsk pop. Det kommer otroligt mycket bra musik därifrån. På sistone har det blivit en del Magnetic Fields också. Men bara deras äldre grejer. Jag har fortfarande inte hört deras senaste. Men just nu lyssnar jag nog mest på Kite. De är ju halvt härifrån staden.

Har du mycket koll på musikscenen här i Växjö?

– Jag fascineras av The Ark. Inte för att jag gillar deras musik – även om deras tidiga låtar var riktigt bra – utan för att de testat så mycket. Som Melodifestivalen, det gör dem intressanta. Men som sagt är jag ambivalent till deras musik.
Vi spelade en gång på samma festival som Esther. Jag gillade dem, de hade väldigt mycket energi på scenen. Finns de fortfarande?

Ja.

Och så gillar jag Surrounded också. Det är elektroniskt och rockigt. Jag rekommenderar dem verkligen!


Om ni – likt oss på Popbrus – inte kan få nog av Maja, titta in här igen på fredag, då hon tipsar om fem låtar som hon associerar med våren.

Jakobs Musikhörna v. 14: Nedry - Condors

Årets bästa skiva? Nja, jag har mina tvivel, men den kommer utan svårigheter kvala in på min topp tio, det kan jag säga redan nu. För det är något speciellt med Nedry, hur de blandar stilar hej vilt, dubstep och triphop är de genrer som dyker upp i mitt huvud mest frekvent. Att deras sångerska stundtals låter som Björk gör inte direkt saken sämre.

Rent ljudmässigt så är det mycket synthar, wobblande basar och loopade rytmsekvenser, men även gitarren tar ganska mycket plats. Den smälter in i den i övrigt nästan uteslutande elektroniska ljudbilden, ibland finns den där utan att man ens tänker på det.

Överlag så är skivan genomarbetad, inte bara sett till ljudet. För trots att går i samma stuk och ofta i ungefär samma tempo så tröttnar man inte, det finns något väldigt vackert i musiken. Vill man göra det lätt för sig så skulle man kunna kalla det dubstep för en poppublik, men det vore att förenkla det hela.

Nedry – Condors

Veckans Tips v. 14

Rasmus:

På fredag är det dags för Club Killers på Strand igen. Är ni sugna på svängig baktakt så vet ni vart ni ska gå.

Zooey Deschanel och M Wards nya är här på onsdag. Finurligt betitlad Volume 2. Bandet heter givetvis She & Him och vare sig ni njuter av hennes vackra stämma eller hans fina gitarrspel så är den här given.

Han är långtifrån lika bra som sin far, men Jakob Dylans country bör ändå ges en chans. På onsdag släpps hans nya album Women and Country. Som sagt, ge den en chans.


Jakob:

Det finns egentligen bara en sak att tipsa om den här veckan, och det är att alla som befinner sig i närheten av Köpenhamn tar sig dit på lördag, för att avnjuta Daniel Johnston i egen hög person, backad av bandet Beam. Kommer bli en magisk afton.

Samma kväll så kan de som befinner sig i Stockholm ta sig till Hornstull Strand och avnjuta Efterklang.

Om ni inte har råd, tid eller möjlighet att ta er till Köpenhamn så kan ni alltid trösta er med filmen The Devil and Daniel Johnston.


Anton:

På onsdag släpper She & Him sitt andra studioalbum Volume 2, läs mer om bandet här

Jönköpingsbandet The Mary Onettes åker om två veckor på en USA-turné. I Sverige hyllas de imorgon med att P3 Live sänder en spelning med bandet, 20.30 som vanligt.

Nikola Sarcevic och Fattiglapparna kommer på lördag till Göteborg och ger en spelning på Stadsteatern.

Låtlista v. 13 - Bäst just nu II

Veckans låtlista på Spotify

Rasmus:

Bob Dylan – Series of Dreams
Dylan är väl i stort sett det enda jag lyssnat på på sistone…

Charlotte Gainsbourg & Calexico – Just Like A Woman
…så därför tipsar jag även om en lysande Dylan-cover.

Ballboy – We Are Past Our Dancing Days
Återigen lyckas Gordon besjunga vardagens dekadans.

Allo Darlin’ – The Polaroid Song
Sitter som på nålar och bara väntar på att debutalbumet, som ska släppas någon gång under våren.

The Magnetic Fields – From A Sinking Boat
Jag kan inte hjälpa det, men varje gång den här karln sjunger om sömnlöshet faller jag pladask och än en gång tvingas jag tipsa om det här bandet.

Jakob:

Freddie Wadling - Jennifer, Ditt Hår Brinner
"När Freddie tolkar krautrock så lyssnar man" - Gammalt rockordspråk.

Faust - Jennifer
Även orginalet är mycket vackert.

Gorillaz - Plastic Beach
Har inte gett nya albumet tillräckligt med tid än, men en låt med Mick Jones och Paul Simonon kan ju inte slå fel.

Brian Eno & David Byrne - Regiment
Jag lyssnade nyligen på en föreläsning om populärmusik, bland musikexemplen så utmärkte sig två låtar, den här...

Tricky - Ponderosa
...och den här.

Anton:

Mumford & Sons – The Cave
Bandet är väldigt stora I England och deras spelning på Debaser Slussen i Stockholm har sedan länge sålt slut. En bokning av Mumford & Sons till Way Out West hade suttit fint!

Bruce Springsteen – The E Street Shuffle
Innan Bruce blev gubbe gjorde han lite häftigare musik.

The Kissaway Trail – SDP
Dansk rock när den är som bäst.

Beach House – Silver Soul
Hypade som bara attan, och det är bra.

Dave Rawlings Machine – Method Acting / Cortez The Killer
Tre storheter I samma låt när Rawlings tolkar Conor Oberst och Neil Young.

Veckans Skiva v. 13: Standard Fare - Noyelle Beat

Jag och Popbrus-Rasmus åkte för ungefär en månad sedan till London för att gå på London Popfest, en festival vars line-up till största delen bestod av små brittiska indieband. Anledningen att vi åkte dit var skotska Ballboy som sedan gymnasietiden varit en favorit med låtar som Welcome to Vaxjo och Kiss me, Hold me and Eat me. Efter festivalen for dock inte tankarna i första hand tillbaka till Gordon McIntyres (sångare i Ballboy) underbara texter och trallvänliga melodier, utan istället till alla de guldkorn av indieband man hade fått upp ögonen för under kvällen, och speciellt till guldklimpen Standard Fare.

Standard Fare från Sheffield är en trio som skapar låtar enligt indiepopens handbok. Med starka melodier och fantasifulla arrangemang kommer de långt men det som skiljer Standard Fare från mängden är sångerskan och basisten Emma Kupas röst som höjer låtarna till skyarna. Bandets debutalbum Noyelle Beat släpptes i måndags (29 mars) på det lilla brittiska bolaget Melodic och innehåller tretton låtar.

Noyelle Beat rivstartar med de tre låtarna Love Doesn't Just Stop, Nuit Avec Une Amie och Philadelphia som alla hör till skivans absolut bästa. Till en början hade jag svårt för de lite lugnare låtarna som jag tyckte mest var i vägen för de mer dansanta. Men efter flertalet lyssningar så har de lugnare låtarna sjunkit in och jag har insett att de ger skivan ett djup som skulle saknas utan dem.

En sak som är skönt att höra med Noyelle Beat är att man inte har dränkt ljudbilden med en massa instrument utan man har nöjt sig med sång, gitarr, bas och trummor. Trummorna har väldigt mycket rumsklang som bidrar till att man får en härlig livekänsla på låtarna.

Jag har tidigare nämnt Emma Kupa som sångerska men även gitarristen Danny How sjunger på vissa låtar. Hans röst påminner starkt om Lars Lindquist i svenska Billie The Vision And The Dancers och i duetten Nuit Avec Une Amie (A Night With A Friend på franska) bildas en perfekt fusion mellan Kupa och How. Den ovan nämnda låten är även skivans bästa tillsammans med Dancing.

Lyssna på skivan här (från Bandcamp):