West Coast Riot bokar The Specials

Redan när de bokade Bad Religion så blev jag sugen på att åka, men på grund av andra åtaganden så avfärdade jag det hela ganska fort, jag kommer inte ha tid. Men idag så la dem till The Specials till bandlistan och helt plötsligt så måste jag tänka om mina prioriteringar. Ett besök i Göteborg har ärligt talat aldrig känts så motiverat som nu!

Veckans skiva v. 15: Peace Love and Pitbulls - 3

Spotify-länk till 3

Det gör ont, ja, visst fan gör det ont. Men ibland är det exakt precis vad man behöver. Att få sig en rejäl genomsköljning av smärta. Och då talar vi inte psykisk, utan ren och skär fysisk smärta. Att lyssna på PLP är inte något att göra med sin mormor när du precis vaknat. Ej heller vid en rejäl bakfylla. Bättre är det när du känner att ditt inre hakat upp sig och du behöver en omstart.
Ovanstående ord gäller framförallt bandets två första album PLP och Red Sonic Underwear, som båda är fantastiska och tillika fantastiskt underskattade. Men på bandets tredje och sista platta skruvar de ner smärtan ett snäpp, och istället får vi monotona och ibland till och med drömska stycken. Om man nu kan använda sådana ord om musik som fortfarande gränsar åt industrihållet…

Vid det här laget kan ni nog historien, men jag drar den ändå. I korthet. Thåström tröttnar på den kärlek han får från svenska folket efter tiden i Imperiet och första två soloplattorna. De förstår honom inte. Så han tar sitt pick och pack och drar till Amsterdam. Där bildar han bandet Peace Love & Pitbulls med Niklas ”Hell” Hellberg och Richard Sporrong. Bandet bränner inte bara skivbolagets budget med sitt Einstürzende Neubauten-inspirerade oväsen, de bränner även de svenska fansens uppfattning om den folkkäre Thåström. När han återvänder till Sverige så gör han det med tre gravt underskattade album. Men det är egentligen här hans karriär börjar.
Glöm Ebba Grön.
Glöm Imperiet.
Glöm Thåström och Xplodera mig 2000.
Visst, allt det där är saker jag varmt rekommenderar. Men det är först efter tiden i Holland som Thåströms skivor börjar att gnistra. För vad Thåström behövde var en rejäl genomsköljning av smärta. Och då talar vi inte psykisk, utan ren och skär fysisk smärta. Det behöver vi alla ibland. Förmodligen var det därför Peace Love & Pitbulls la av efter den här skivan. Thåström hade gått igenom sin skärseld, och PLP gör här inte längre lika ont att lyssna på. Uppdraget var slutfört.

För er som inte orkar med PLPs hårdaste stunder, 3 är en fantastisk platta med höjdpunkter i barndomsskildringen ”Caveman” och suggestiva ”Takin’ War Out Of Men”. Plus att skivan hålls samman av Sveriges bästa röst genom tiderna. Punkt.

Smått och gott

Här kommer fem kompletterande punkter om vad som har hänt och vad som kommer hända de närmsta dagarna.

Punkt 1.
För några veckor sedan besökte legenden Jakob Hellman Nyhetsmorgon i TV4 där han spelade två låtar från sitt album ...och stora havet från 1989. I programmet fick vi också reda på att Hellman kommer ge sig ut på turné i sommar och då spela hela sin debutskiva tillsammans med större delen av musikerna som medverkar på skivan. Han kommer ingå i ForeverYoung-turnén, en "musikfest" med 80-talsband, tillsammans med bland annat Olle Ljungströms band Reeperbahn.

Se intervjun här (filmen ligger uppe under begränsad tid).





Läs mer om Jakob Hellman på Popbrus här.


Punkt 2
Morgonpasset i P3 hade igår tisdag celebert besök av Popbrusfavoriten Emil Jensen. Emil bjöd på ett liveframträdande med Så får du mig ändå och fick 400 000 svenskar att dra på smilbanden med sitt klassiska försäkringsbolagsbrev.

Brev till försäkringsbolaget

Så får du mig ändå


Punkt 3
Imorgon torsdag kommer Sveriges nya visprinsessa Melissa Horn till Morgonpasset i P3

Läs mer här


Punkt 4
Idag startar Swedish Jazz Celebration i Stockholm, en festival där stora delar av Sveriges jazzelit medverkar. P2 sänder varje kväll från festivalen och här får ni några tips på artister som kan vara värda att lyssna på:

Klockan 21.15 imorgon spelar pianovirtuosen Mats Öberg (från Mats/Morgan Band) tillsammans med saxofonisten Jonas Knutsson på Fasching. Lyssna på deras liveskiva på Spotify här.

På lördag spelar Jeanette Lindström i Stockholm konserthus stora sal klockan 15.00. Lyssna på Jeanettes succéalbum från förra året här.

Hela festivalen avslutas på lördag med Nils Landgren Funk Unit klockan 22.30 i stora salen.


Punkt 5
Ett intressant skivsläpp ägde rum i måndags, nämligen svenska Tallest Man on Earths nya skiva The Wild Hunt. Den längsta mannen på jorden heter egentligen Kristian Matsson och han kommer till Way Out West i sommar efter en vår fylld av USA-spelningar.

Emmaboda släpper "klassiker"

Emmaboda bjöd förra veckan på Lonelady som del två i deras tema "Framtid", den här veckan var dock temat "emmabodaklassiker" och en video med affischen har dykt upp på deras förstasida där namn som tidigare var censurerade nu syns. Enligt forumet på emmabodas hemsida så rör det sig om:
I'm From Barcelona
We Have Band
Billie The Vision And The Dancers
Peter Morén

Inget jättespännande i mitt tycke, men en del poppare där ute fick sig nog en glädjande nyhet.

Godspeed You! Black Emperor återförenas

Enligt ett meddelande på GY!BEs hemsida så kommer bandet att spela en handfull spelningar i Europa och 9 stycken i USA i vinter. Vågar man hoppas på att världens bästa postrockband gör ett besök uppe hos oss i den kalla nord?

En sak är dock säker, om Godspeed inte kommer till mig, så kommer jag till dem.

Air till Way Out West

Ni som frekventerar Way Out Wests något ostrukturerade forum känner redan till det, även ni som lusläser festivaltrådarna på Flashback, men för er som inte läst det innan så är franska Air bokade till sommarens festival, allt enligt bandets myspace.

Ett släpp borde alltså vara nära nu, eftersom både Air och Panda Bear läckt ut vid det här laget.

Jakobs Musikhörna v. 15: Birdflesh

Jag är ingen storkonsument av grindcore. Tack vare numera nedlagda festivalen Augustibuller så har jag antagligen sett fler grindspelningar än jag lyssnat igenom grindskivor. För i ärlighetens namn så finns det endast tre grindband som jag självmant lyssnar på, Napalm Death, Nasum och Växjöbandet Birdflesh. De två första behöver knappt någon introduktion för NÅGON med minsta koll på genren. Birdflesh är väl antagligen något mer okända och därför ägnas veckans musikhörna åt dem.

Mitt första möte med bandet var när jag rotade igenom skivorna på Växjö Stadsbibliotek. Skivorna under A passerade obemärkt, men när jag kom till B så möttes jag av ett skivomslag som såg intressant ut, Birdflesh - Night Of The Ultimate Mosh stod det skrivet på den. Så klart kände jag till bandet sen innan, men jag hade inte lyssnat på dem. Nu verkade dock vara ett utmärkt tillfälle att göra det. Jag lånade skivan, tog mig hem och satte skivan i cd-spelaren. Inledande låten, Coffinfucker, slog mig nästan till golvet. Så hårt, så snabbt, men ändå så svängigt. Under den knappa halvtimmen som följde så överöstes jag med ännu 21 stycken grindpärlor. Sedan dess är jag frälst.

Trots att jag delat stad med bandet under hela min uppväxt så har jag aldrig haft nöjet att se dem på scen förrän nu i påskas. Och låt mig säga, upplevelsen var riktigt mäktig. Ljudet var under all kritik, de smattrande trummorna var allt som gick fram speciellt klart och Coffinfucker spelades ej, men under 20 minuter så befann jag mig i himmelriket.

Birdflesh – Mongo Musicale

Nya band till Arvika

Dagens bandsläpp från Arvika präglades av hård musik i form av Amorphis, Degradead och Sparzanza, föga tilltalande för oss på Popbrus. Desto roligare var de övriga två släppen, nämligen Den Svenska Björnstammen och Monostrip (bestående av fem medlemmar från I´m From Barcelona).

Nya akter till Hultsfred X

Idag släpptes sju nya akter till sommarens Hultsfredsfestival. 2007 bjöd Erykah Badu på en av Way Out West-festivalens bästa spelningar, i sommar kommer hon till de småländska skogarna med det nysläppta albumet New Amerykah Pt.2: Return of the Ankh under armen.

Det har tidigare sagts att ett svenskt band ska avsluta årets Hultsfredsfestival, idag bekräftades det genom bokningen av Teddybears.

Dagens släpp innehöll även ett intressant popband i form av den franska electroduon Jamaica och ett autentiskt folkrockband i australiensiska The Middle East.

I övrigt släpptes 60-talsdoftande Eli "Paperboy" Reed, soulgruppen Mayer Hawthornes & the Country och till sist Hultsfreds egna älsklingar i punkbandet Monark X.

Tips v. 15

Rasmus:

Två bra spelningar väntar i Göteborg i helgen:

Känner du för att lugnt stå med en öl i handen och gunga till inte lika lugn musik, ja då beger du dig till Nefertiti på fredag och ser Skull Defekts och deras alldeles egen Skull Club. (Läs om senast Skull Defekts spelade på Skull Club här)

Vill du däremot dansa så får du hålla dig en dag till. För på lördag spelar Den Svenska Björnstammen på Fängelset. Då de bjöd på en av de trevligaste spelningarna på Emmaboda förra året lär det bli bra. Då sjöng festivalen på sista refrängen för den gången, men folk dansade ändå som om de precis anlänt. På lördag kommer folk vara piggare - men kanske inte lika lätta att få att dansa. Gå dit och se hur det blir med den saken. Och ha kul!

För att lugna ner er lite efter de här två eventen kan ni ta och lyssna på The Legion Sessions med Great Lake Swimmers, som släpps på fredag. Riktigt sköna och avslappnande låtar som ändå svänger, med bandet som släppte ett av förra årets bästa album. Flera av låtarna därifrån är med här också, fast nu live.


Jakob:

På fredag kan Uppsalabor gotta ner sig i Svensk folkmusik på Katalin, där spelar nämligen Frifot!

Växjöbor däremot beger sig antagligen till Kafé Deluxe för att njuta av Babylove & The Van Dangos som lirar ska av den gamla skolan.

Lördagen däremot bjuder på briljant popmusik för Stockholmarna, A Sunny Day In Glasgow håller låda på Debaser Slussen. Förvänta er shoegazerdoftande drömpop av världsklass!


Anton:

Imorgon måndag kommer brittiska Mumford & Sons till ett sedan länge utsålt Debaser Slussen för en spelning. Lyssna in er på folkrockarna här och håll tummarna om att bandet bokas till någon av sommarens festivaler.

Imorgon släpps Rufus Wainwrights nya album All Days Are Nights: Songs for Lulu i Europa. Tre av låtarna på albumet är sonetter skrivna av Shakespeare som Wainwright tonsatt, ett intressant inslag.

P3 live bjuder denna vecka på reggearytmer i form av Kultiration på tisdag, svensk vispop av Melissa Horn på onsdag och högklassig pop av Asha Ali på torsdag. 20. 30 är tiden att lägga på minnet.

Låtlista v. 14 - Vår

I veckans låtlista har vi fått finbesök av Maja Mångård, läs en intervju med Maja här.

Veckans låtlista på Spotify finner ni här.

Maja (Money Can't Buy Music):

Francoise Hardy - Ce Petit Coeur
När jag hör den här låten känns det lite som att möta våren i Paris, där jag sitter på ett café och flyter in bland det fina franska folket.

MGMT - Kids
För mina tankar till barnsben, då det var vår när jag tog på mig jeansjackan, gick ut på gatan, ropade in kidsen i kvarteret och drog igång hopprepet efter att supersugaren just varit där och sopat bort allt grus efter vintern.

Kite - Ways To Dance
Den här låten får mig att spritta i hela kroppen, den ger mig vårkänslor helt enkelt.

Club 8 - Hope for Winter
När jag lyssnar på texten inser jag att våren också kan kännas kravfylld och att det gör ont när knoppar brister.

Taken By Trees - Cedar Trees
Tar mig tillbaka till den mest blomstrande vår jag har fått uppleva i april under cherry blossom i Japan, något jag varmt rekommenderar.


Rasmus:

The Lucksmiths - T-Shirt Weather
Riktigt glad låt om lyckan av att kunna vara ute och gå i solen i t-shirt för första gången på året.

Judy Collins - Just Like Tom Thumb's Blues
"When you're lost in the rain in Juarez / And it's Eastertime too"; Collins tolkar vad som kanske är Bob Dylans bästa låt.

Jens Lekman - Julie
Våren är som finast när körsbärsträden står i blom.

Patti Smith Group - Easter
Patti Smith är alltid Patti Smith. Jag tror att det hade kunnat vara riktigt trevligt att vara ute och promenera med henne på påskdagen, som hon sjunger om att göra.

The Go-Betweens - Spring Rain
Till och med regnet kan vara riktigt trevligt så här års


Jakob:

David Sandström Overdrive - Here's For Summer
Sommaren närmar sig med stormsteg och snart börjar förhållanden klappa ihop till både höger och vänster.

bob hund - Rundgång, gräslök, fågelsång
Tre saker som hör våren till.

Sonic Youth - Silver Rocket
Hela Daydream Nation är en platta jag starkt förknippar med våren.

Daniel Johnston - Devil Town
Även 1990 är en platta som doftar vår.

The Very Best - Warm Heart Of Africa
Den perfekta låten att dansa bort vintern med


Anton:

Millencolin - The Story Of My Life
Få saker passar bättre en varm vårdag än en Millencolin-klassiker.

Dogs Die In Hot Cars - Godhopping
En låt som sover hela året men vaknar upp några veckor i april.

Lars Winnerbäck - Vänner
Perfekt soundtrack till en vacker vårkväll.

Harry McClintock - Big Rock Candy Mountain
Jag mötte nyligen våren i USA, och då spelades denna låten i bakgrunden.

Maia Hirsawa - You And Me And Everyone We Know
För nästan exakt tre år sedan såg jag Maia Hirasawa live första gången, en vecka efter att hon släppt sitt debutalbum. En vårskiva.

Veckans skiva v. 14: Roky Erickson - Gremlins Have Pictures

Roky Erickson – Gremlins Have Pictures

På grund av personliga skäl så kommer veckans skiva en dag sent, men bättre sent än aldrig.

Tionde låten på skivan heter Heroin. I konvolutet intervjuas Billy Miller (aka Billy Angel), en av medlemmarna i Rokys kompband The Aliens, av Gregg Turner. Om nämnda låt står det så här:

"G: Was Roky a Velvets fan?
B: He was aware of Lou Reed being his only rival.
G: Did the R & Aliens cover any other VU songs?
B: Rocky And The Aliens never covered ANY song, except "Telstar""

Hurvida detta är sant eller ej tänker jag inte ens debattera, men uttalandet säger en hel del om Rokys syn på sig själv och sina konkurrenter. Och faktum är att när båda versionerna ställs mot varandra så har jag svårt att avgöra vilken jag faktiskt tycker bäst om. Velvet Undergrounds är inget mindre än ett mästerverk, men Roky and the Aliens plockar bort allt som har med avant garde-pop att göra och byter ut mot stenhård garagerock vilket i det här fallet funkar oerhört bra.

För Roky har belägg för att se sig som en av de stora på rockscenen. Med ett förflutet i 13th Floor Elevators, det första band som själva kallade sin musik psykedelisk sägs det, så har man rätt att vara lite självgod, speciellt när ens sologrejer håller lika hög kvalité.

Den här plattan är nämligen inget mindre än ett mästerverk. Större delen av plattan består av fåackordslåtar i garage-anda, men här och var dyker det upp akustiska spår som fungerar bra som pauser för andhämtning.

Att gå in på låtar här blir lätt ointressant eftersom den här skivan har ett enormt emotionellt värde för mig och varje låt har en speciell plats i mitt hjärta. Men vissa låtar är så viktiga för Rokys karriär att de inte riktigt kan förbises, främst Night of the Vampire som tack vare Entombeds cover antagligen har gett Roky en hel del nya fans. En annan låt som måste nämnas är Cold Night For Alligators, som även den är en Roky-klassiker. En sista låt som nästan måste nämnas är I Have Always Been Here Before, en akustisk pärla som är ett måste. Om man lyssnar på dessa tre låtar så har man redan där skaffat sig en god uppfattning om Roky Erickson. Gillar man dem inte så kan man sluta lyssna, men om man tycker om det, ja, då har man mycket kvar att hämta.