M. Ward släpper nytt i april

Den nionde april släpper M. Ward albumet A Wasteland Comapnion, vilket blir hans sjunde soloalbum.

M. Ward släppte sitt senaste soloalbum 2009 och har under de tre gångna åren sedan dess släppt skivor med She & Him och Monsters Of Folk. Han var även med och medverkade på Tired Ponys debutalbum The Place We Ran From från 2010 och, kanske det största av allt, har startat en Creme Brulee-blogg tillsammans med Jim James.

Veckans Låt v. 4: Janis Joplin - Cry Baby

Janis Joplin, en av rockhistoriens kanske starkaste röster, vilket hon verkligen visar i Cry Baby, denna soulklassiker från början inspelad av Garnet Mimms & The Enchanter. För hur bra den än är i original så är det först hos Janis den verkligen kommer till sin rätt. Lyssna bara på hennes nästan väsande stämma i inledningen, det är nog för att få mina nackhår att resa sig.

Veckans tips v. 4

Konserter:

På fredag spelar Samling på Scharinska i Umeå. Är man i närheten så passa på att se detta fina band!

På lördag spelar Azure Blue på Debaser i Malmö.

På lördag är det kulturnatt i Växjö, vilket innebär en hel del musik. Popbrus rekommenderar Band Of Joy och Hans Appelqvist som båda spelar på Kafé Deluxe.


Skivor:

Leonard Cohen släpper på torsdag det nya albumet Old Ideas. Om man ska utgå från de låtarna som redan släppts från skivan så kommer inga Cohen-fans bli besvikna.

På onsdag släpps soundtracket till The Muppets. Joanna Newsom och Feist är några av de som medverkar på låtarna.


Övrigt:

På tisdag går det andra avsnittet av Studio PSL klockan 20.00 på SVT 2, och därmed är det även säsongsavslutning för programmet. Vi på Popbrus hoppas på att de snart kommer tillbaka.

På fredag inför vi ett nytt moment på Popbrus - Månadens låtlista. Vi kommer att välja ut höjdpunkterna bland de låtar som släppts under januari månad.

Lite som en fest VOL XXXVII

Veckans festlista har satsat på bredd utan dess like. Här finns lite klassisk soul, instrumental elektronisk indie, ordinär pop och en stor skopa glädje.

Lite som en fest VOL XXXVII

Veckans Låtlista v. 3: Skrik

Det finns så otroligt många bra skrik inom musiken, det finns även en hel del bra låtar om just skrik. Här är femton låtar på detta teamt.

Veckans Låtlista på Spotify!


Jakob:

Brottsvåg! - Skrik
Helt enkelt härligt punkös.

The Who - Won't Get Fooled Again
7:45, kanske det bästa skriket i hela rockhistorien.

Naked City - Speedball
Yamatsuka Eyes nonsensskrik är verkligen fantastiska.

Animal Collective - Grass
De små skriken som kommer då och då förhöjer verkligen hela låten.

Xiu Xiu - I Love The Valley OH!
1:47, underbart är kort.


Anton:

Decaparecidos - Mañana
Conor Obersts post-hardcoreband i vilket han fick chansen att skrika hur mycket han kunde.


Refused - The Deadly Rythm
Låten som nästan fick namnge Popbrus...

Primal Scream - Jailbird
En gammal favorit som dock inte innehåller några primalskrik.

The Knife - Silent Shout
Är det inte dags för duon att åter igen släppa en skiva?

Le Tigre - Deceptacon
Feministisk skrikpop när den är som bäst.


Markus:

Bright Eyes - If Winter Ends
"And I scream for the sunlight or a car to take me anywhere!". Conor skriker om vad som finns på miljoner svenskars läppar i minusgrader.

Gus Black - Don't Fear The Reaper
Från skräckfilmen Scream. En go version av Blue Öyster Cults gamla klassiker som definitivt gör sig bra (om inte bättre) som ballad.

Elvis Costello - From A Whisper To A Scream
Knappast Costello's bästa, men lite av hans geniala melodiskapande går att återfinna i refrängen. "So I whisper and I scream, but don't get me wrong. Please don't leave me waiting too long"

A Day To Remember - Sticks & Bricks
Vad är en skriklista utan lite skrik? Kanske inte det hårdaste där ute, men fin att lyfta skrot till. Arnold-approved!

Kiss - Shout It Out Loud
En barndomsklassiker utan dess like, och förgrunden till mycket modern rock. Svårt att inte sjunga med i refrängen.

Veckans Skiva v. 3: The Cure - Boys Don't Cry

I måndags släppte Hultsfredsfestivalen The Cure, med flera band. Att det är ett band som har passerat sitt bäst-före-datum säger nog inte många emot, men att de en gång var fantastiska borde även det få medhåll på bred front. Boys Don't Cry är deras debut från 1980 och även om det inte nödvändigtvis är deras bästa så är det är förstklassig popskiva.

Redan från inledande låten som delar sin titel med skivan så är man fast och varenda låt är ett smärre mästerverk. De gothinfluenser som hörs på deras senare material märks det inte så mycket av, men energisk pop bemästrar de redan här.

Pluspoäng för Killing An Arab vars låttext är baserad på en passage i Albert Camus bok Främlingen. Småpretentiösa litteraturblinkningar kan aldrig vara något negativt.

Lyssna på Boys Don't Cry på Spotify!

Jakobs Musikhörna v. 3: Reagan Youth - A Collection Of Pop Classics

På grund av brist på internet så kommer veckans musikhörna idag istället för igår. Bättre sent än aldrig och liten men naggande god.

Reagan Youth var ett band som lirade hardcore på åttiotalet. A Collection Of Pop Classics är en samling med deras två plattor, Volume One och Volume Two. Gillar du punkös av den gamla skolan så är bör du ge Reagan Youth en chans.

Så lyssna på A Collection Of Pop Classics på Spotify!

Skivrecension: Trailer Trash Tracys - Trailer Trash Tracys

Trailer Trash Tracys har ett problem, ett stort problem. I varenda låt känns det som att det fattas något. Det kan vara en synt, en gitarr en bas, men alltid är det något som saknas i mina öron. Hade det inte varit så så hade jag kanske kunnat uppskatta den här plattan åtminstone hyfsat.

Men den har även ett till stort problem. Ett problem som man kan tycka borde betyda mer än det förstnämnda, men som jag faktiskt stör mig mindre på. De har nämligen ganska taffliga låtar. Inte en enda låt dröjer sig kvar efter att skivan tagit slut. Eller jo, inledande Rolling - Kiss The Universe, tack vare dess otroligt opassande basgång, och följande You Wish You Were Red på grund av det fruktansvärt uttjatade riffet som fungerar bättre i både The Whos Baba O'riley och Pascals Cadillac.

Trots dessa två uppenbara brister så har skivan mottagit en del väldigt positiva recensioner här och var. Kanske är det något jag missar, för visst kan jag höra att bandet har potential, men i mina öron så sjabblar de bort den.

Skivrecension: The Big Pink - Future This

Första låten, Stay Gold, är helt okej, nästan på gränsen till njutbar, så långt kan jag sträcka mig. Efter det blir det dock svårare att försöka hitta något positivt med skivan. Men ändå är den inte så gräslig att den förtjänar Popbrus första bottenbetyg, den är bara så förbannat slätstruken.

Den är snyggt producerad, men snyggt betyder inte alltid bra. Allt som skulle kunna sticka ut med Future This, The Big Pinks andra fullängdare, har istället slipats bort för att det ska låta just snyggt. De skräniga gitarrväggarna som ibland skymtar i bakgrunden får på tok för lite utrymme, samma sak med den distade basen. Om dessa hade fått härja åtminstone lite friare så hade bara det höjt plattan en bra bit.

Men det största problemet är ändå sångaren, det finns inget riv i hans röst. Den är precis som röster "ska" vara och bidrar inte på något sätt till att göra musiken mer personlig utan utan får den tvärt om att kännas som en dussinprodukt.

Det här är inte en skiva jag skulle rekommendera till någon. Den känns som shoegazesneglande electrorock med drömmar om kommersiell framgång. Kort sagt får jag nästan anstränga mig för att ta mig igenom den här plattan. Tack och lov att jag aldrig behöver plocka fram den igen.

Skivrecension: First Aid Kit - The Lion's Roar

Bright Eyes har självklart haft det, Rilo Kiley likaså. The Concretes hade det på skivan In Colour och She & Him och Julian Casablancas har haft småsläng av det. Vad är då "detta"? Är det en sjukdom, ett instrument eller kanske ett psykotiskt tillstånd? Nej, alla ovan nämnda storheter har alla haft hjälp av en viss person vid sina inspelningar - Mike Mogis.

Nu kan även First Aid Kit räknas in bland de band som har haft multiinstrumentalisten och producenten Mike Mogis som hjälp under sina inspelningar. På bandets andra skiva, The Lion's Roar, har Mogis suttit bakom mixerbordet samt står som producent på skivan. Utan att förringa systrarna Söderbergs otroliga musikalitet så låter skivan "Mogis", vilket absolut är något positivt i den musikkrets First Aid Kit vill tillhöra.

Självklart är det, hur mycket jag än lovordar en viss person, First Aid Kit själva som har störst roll i hur de och deras nya skiva låter. Deras säkra tvåstämmighet som redan var utvecklad vid debut-EP:n Drunken Trees är något som bandet fortfarande bygger upp sina låtar kring. Sången är, och kommer troligen förbli, bandets signum.

The Lion's Roar är en väldigt jämn skiva med toppar som "Emmylou", "To A Poet" och skivans avslutande spår "King Of The World" där Conor Oberst gästsjunger på ett strålande sätt. Ändå når den inte upp till de förhoppningar jag hade på skivan. Inget sticker ut och inget överraskar, och på sätt och vis är det ändå så jag vill ha First Aid Kit. Som ett band man alltid kan lita på vad man får ifrån.

Veckans Topp 7 - The Kinks

I veckans topp sju har vi en Kinks 101-klass. Tanken är att ge dig en inblick i ett band som under 60- och 70-talet hamnade i skuggan av The Beatles, men ändå levererade fantastiska låtar. Det blir högt och lågt, kända och mindre kända låtar. The Kinks blandade ett dansant och poppigt sound med oväntade och nyskapande melodier (främst i låten Death Of A Clown). En mer rockig, och välkänd, låt är Victoria som bland annat hörts i TV-serien How I Met Your Mother. The Kinks bästa melodier har en tendens att ge dig allvarligt Earworm-syndrom, fast på ett bra sätt. Så, räds inte det gamla utan prova istället en släng av det psykadeliska som gav bandet berättigad framgång.

Lyssna på listan på Spotify

1. The Village Green Preservation Society
2. Strangers
3. Victoria
4. Waterloo Sunset
5. Sunny Afternoon
6. This Time Tomorrow
7. Death Of A Clown

The Cure, James Blake, M83 och The Kooks till Hultsfred

Idag på morgonen publicerade The Cure på sin hemsida att de kommer spela på Hultsfredsfestivalen i sommar.

Nu har man även släpps James Blake, M83 och The Kooks till festivalen.