torsdag 14 januari 2010

Veckans Skiva: Sin Fang Bous - Clangour

Sin Fang Bous är Sindri Már Sigfússon. Sindri är kanske mest känd som sångare i Seabear, vilket hörs, fast inte så mycket man kan tro. Istället doftar solodebuten av Animal Collective och Múm, fast Sin Fang Bous är rakare än dessa band, det är inte lika många utsvävningar. Detta gör dock inget, för Sindri har en utmärkt känsla för melodier och hans stämma är otroligt vän, det är svårt att inte uppskatta hans röst. Speciellt när låtarna är små popmästerverk.

Seabear använder sig mestadels av akustiska instrument, Sin Fang Bous däremot blandar allt han kommer över känns det som. Elektroniska instrument har dock på många låtar en framträdande roll, men får oftast samsas med gitarr, bas och diverse andra musikaliska tillhyggen. Tillsammans bildar instrumenten en förvånansvärt enhetlig ljudbild, inget skär sig med något annat utan sammarbetar i en utmärkt symbios för att framföra popmusik i dur. Och popmusik från Island är något som jag inte kan få nog av. Tur att både Seabear och Sin Fang Bous ska släppa nytt i år.

Klicka här för att lyssna på Clangour på Spotify

onsdag 13 januari 2010

Nytt med Math and Physics Club

Math and Physics Club håller på att spela in ett nytt album. Det planeras att släppas på Matinée records i vår. Senast bandet släppte en fullängdare var i oktober 2006. Sedan dess har en ep och två samlingsskivespår släppts (samt en jullåt).

"Nytt" med Bright Eyes

2004 kom One Jug of Wine, Two Vessels. En 6-spårs-skiva där Bright Eyes och Neva Dinova spelade in låtar tillsammans. Det rörde sig alltså inte om en split-ep, utan låtarna var gemensamma verk.

Den 23 mars i år släpps skivan på nytt av Saddle Creek. Den här gången med ytterligare fyra låtar. Låtar som spelades in i höstas.

Väntan på något nytt från Bright Eyes är alltså över. Nu hoppas vi bara att det här inte är det sista vi får höra av bandet, då de talat om en sista skiva.

tisdag 12 januari 2010

Jakobs Musikhörna v. 2: Au

Au är ett ganska speciellt band. Eller egentligen så är det bara en snubbe, nämligen Luke Wyland, men live är det en duo, ibland en trio, som jag har förstått det. På allmusic så står det att Au jämförs lika ofta med Terry Riley och Philip Glass som med Grizzly Bear och Animal Collective, och det ligger något i det. För även om det rent musikaliskt oftare rör sig inom en popsfär så gör sig den klassiska ådran ofta påmind. Låtarna kanske inte alltid är lika klockrena som nämnda popbands, men det finns ofta ett annat djup som ofta saknas i genren, det märks att Au har hämtat influenser från andra håll än bara poppen.

Annars känns mycket igen, elektroniska instrument samsas med icke elektroniska, genrer blandas hej vilt och sången ligger inte sällan i ganska höga register. Har du hört det förr? Antagligen, men det finns ändå nånting som får mig att fortsätta lyssna. Vad kan jag dock inte sätta fingret på, men det är inte heller så viktigt, det viktiga är att det är bra. Och det mina vänner, det är det.

Klicka här för att lyssna på skivan Verbs på Spotify

söndag 10 januari 2010

Tips v. 2



Rasmus:

Först tänkte jag nämna att Adam Green släpper nytt. Minor Love heter den. Huruvida det är övervägande finsnickrad pop eller mest trams återstår att se. Och så kommer han snart till Sverige också, Adam.

Sedan blir det två uppsamlingstips: ett som försvann förra veckan, då jag inte var i landet och ett som av någon märklig anledning helt gått mig förbi.

Ett spännande soundtrack släpptes förra veckan. The Road av Nick Cave och Warren Ellis.

I december kom samlingsskivan Matinée Grand Prix. Skivbolaget Matinée samlar åter sina artister för att spela in låtar speciellt till ett litet soniskt skyltfönster. Skivan i fråga innehåller nytt från bland annat skotska noisepoparen Bubblegum Lemonade, fina The Guild League, första livstecknet från tweearna i Math and Physics Club på två år och sist men inte minst sista låten med The Lucksmiths.

Här är länk till skivan.


Jakob:

Debaser håller låda i Stockholm i helgen, på fredag kan besöka deras inrättning vid slussen för att beskåda Monde Yeux, Sveriges svar på Beirut.

På lördag hålls The Skwee Curse på Debaser Medis där bland andra Mesak och Rigas Den Andre bjuder på elektroniskt lunk.

Om man inte känner för att gå på spelning i veckan så finns det egentligen bara ett alternativ, åk pulka, passa på innan den vackra snöns förvrids till ett grått slask.


Anton:

Imorgon måndag är det ett måste att slå på P3 klockan halv tio då P3 live sänder en konsert med bandet Hellsongs. Bandet spelar, enligt dem själva, "lounce metal" vilket i praktiken är akustiska versioner av klassiska hårdrockslåtar. Aldrig har "Run to the Hills" och "We're not gonna take it" låtit så bra.

På lördag spelar göteborgsbandet Fontän på Kägelbanan i Stockholm, räkna med en kväll med mycket spännande musik.

Ett tips som som inte handlar om musik men som ändå måste nämnas är att Anders och Måns nya TV-serie "Succeduon med Anders och Måns" börjar på torsdag. Klockan 21.30 i SVT2.

lördag 9 januari 2010

Live på skiva med Flogging Molly och Gogol Bordello

Lagom till St Patricks Day i mars släpps en dubbel-cd med medföljande dvd, där Flogging Molly visar upp vad de går för live. Och det är som liveband de gör sig bäst. Den lilla lådan innehåller många av de gamla hitsen, samt en cover på T Rex-klassikern "Children of The Revolution".

Gogol Bordello släppte nyligen ett liknande set: live-dvd, plus en cd med rariteter.

Båda släppen är väl värda att kolla in!

fredag 8 januari 2010

Låtlista v. 1 - En person i fem olika konstellationer



Som ni förstår av rubriken så har vi denna vecka valt låtar från fem olika konstellationer med en specifik person som gemensam nämnare. Under våra namn står namnet på den person vi har valt.

Veckans Spotifylista finner ni HÄR.

Rasmus:

Stephin Merrit


The Magnetic Fields – I Was Born
En klassisk Merritt-komposition på så vis att den är extremt cynisk och vacker på samma gång.

The Gothic Archies – In The Reptile Room
“And you wanna know why I frown / Well I'm smiling, I'm just smiling upside down.”

Stephin Merritt – What A Fucking Lovely Day!
När fan blir gammal skriver han musiken till operor.

The 6ths – Aging Spinsters
The 6ths är egentligen bandet där Stephin låter andra sångare ta ton, men här gör han det själv.


Future Bible Heroes – Memories Of Love
Kanske Stephins minst intressanta band, men den här låten är ändock fan så catchy.



Jakob:

Dennis Lyxzén


Refused - Poetry Written In Gasoline
Refused är antagligen Dennis Lyxzéns mest kända band, här är en av deras mindre kända låtar.

The (International) Noise Conspiracy - The Reproduction of Death
I början så var T(I)NC ett helt fantastiskt band, men skiva för skiva så mattades det underbara ner.

The Lost Patrol - Golden Times
Dennis spelar pop, men endast ibland gör han det övertygande, här är ett av tillfällena.

The Lyxsénz (feat. Inge) - Runaway
Syskonen Lyxzén spelar gamla covers på deras pappas födelsedag, för några månader sedan fanns fler videos, nu verkar endast denna finnas kvar.


Final Exit - Respect
2007 så återförenades Sandströms och Lyxzéns gamla hc-band de hade tillsammans innan Refused-tiden, ganska kort efter spelningen bildades AC4.



Anton:

Mike Mogis

Lullaby For The Working Class - Good Morning
Mike Mogis spelar tillsammans med sin bror A.J Mogis, Cursive-sångaren Ted Stevens och trummisen Shane Aspegren (en svenskättling kanske?). Bandet släppte sitt sista album 1999.

Maria Taylor - Two Of Those Too
Den, enligt mig, bästa låten på Taylors första soloskiva "11:11" som producerades av Mogis. På denna låt står Mogis för mandolin- och steel guitar-spel.

Cursive - The Recluse
Trots sin producentroll på skivan "The Ugly Organ" så stod Mogis för diverse instrumentinsatser, bland annat spelade han vibrafon på denna låt.

The Concretes - Sunbeams
Svenska The Concretes fick på albumet "In Colour" hjälp av Mogis, dels som producent men även som instrumentalist, som på denna låt där han spelar akustisk gitarr.

Jenny Lewis with The Watson Twins - You Are What You Love
Lewis soloprojekt når inte upp till samma nivå som hennes band Rilo Kiley, men denna låt svänger som tusan! Mogis är även på Lewis skiva producent och multiinstrumenatlist.

torsdag 7 januari 2010

Veckans Skiva v. 1: jj - n° 2


jj är namnet på duon bestående av Joakim Benon och Elin Kastlander. Bandet ligger på skivbolaget Sincerly Yours och på deras skiva n° 2 hör man starka likheter med skivbolagsägarna The Tough Alliance ljudbild med fjäderlätta beats nerbäddade i snygga reverb. Man ska dock inte dra allt för stora paralleller med TTA då banden i övrigt låter väldigt olika.

jj:s debutskiva kan sammanfattas med ord som lugnande, vacker och behaglig. Det finns egentligen ingenting på skivan som sticker ut (det skulle i så fall vara när man samplar Zlatan) och det känns ändå inte som att något saknas. Många hade säkert föredragit något kärvt, eller något hårt som gör att man vaknar till, istället vaggas man in i en drömsk ljudbild och under dryga 30 minuter svävar man runt bland jj:s stilfulla arrangemang och perfekt formade melodier.

Höjdpunkterna är låtarna "Masterplan", "Ectasy" och framför allt "From Africa to Málaga" som jag anser är en av förra årets absolut bästa låtar.

jj blev nyligen signade till det amerikanska skivbolaget Secretly Canadian, och uppföljaren n° 3 planeras släppas den nionde mars i år. Förhoppningsvis håller man fast vid sitt drömska grundsound, men ändå utvecklar det. Personligen skulle jag vilja höra ännu större arrangemang, men som för den delen inte tar uppmärksamhet från sångmelodin. Jag skulle även vilja att uppföljaren är något längre än n° 2, för när man väl fastnat i jj:s musikvärld så vill man inte komma loss.

Lyssna på skivan på Spotify via denna länken.

tisdag 5 januari 2010

Jakobs Musikhörna: Orthrelm - Asristir Vieldriox

Asristir Vieldriox är en speciell skiva, eller vad sägs om 99 låtar på strax under 13 minuter framförda av en duo bestående av en gitarrist och en trummis? Endast en låt på skivan klockar in över 20 sekunder, de flesta är över på mindre än tio. Det kan låta intensivt, och det är det, men om man bara kommer över det så har man närmare en kvarts intressant lyssning framför sig.

Rent musikaliskt så erbjuder skivan ingen större variation, men det är inte heller däri styrkan i skivan ligger. Styrkan ligger istället i samspelet mellan trummor och gitarr. För trots låtarnas ringa längd så hinner man märka att duon fungerar som en väloljad maskin. De båda musikerna svarar på varandras utspel och turas om att leda den andre. Visst kan man tänka sig att skivans något korta speltid bidrar till samspeltheten, att de spelat in mycket mer och sen bara tagit de bästa bitarna. Och kanske är det så, men live spelar duon halvtimmes-set utan pauser mellan låtarna, och tydligen ska det låta lika sampelt live som på skiva.

måndag 4 januari 2010

Månadens Netlabel: 8bitpeoples

Den här månaden hade jag egentligen tänkt skriva om ett netlabel som ligger mig varmt om hjärtat, nämligen The Crushing Weight of Mainstream Ignorance. Tyvärr verkar det dock inte bättre än att deras sida för tillfället ligger nere. Förhoppningsvis dyker den upp snart igen, men tills dess får jag skriva om ett annat.

8bitpeoples är antagligen världens stösta chiplabel, möjligtvis att det skulle kunna finnas något japanskt som är ännu större, men jag tvivlar. I princip ALLA som är något inom chipmusiken har släppt en egen platta eller medverkat på ett eller annat sätt på det här bolaget. Det drivs av folk som verkligen älskar det de gör och alla släpp håller hög klass, även om allt inte riktigt faller mig i smaken.

Under lite drygt tio år har 8bitpeoples verkat för att föra fram det absolut bästa inom chipmusiken, oavsett genre. Allt från gameboytechno till C64-electronica ges plats här och etiketten bevisar att chip inte är en homogen genre som många verkar ha fått för sig. Nyligen passerade antalet släpp den magiska hundragränsen och mer är att vänta. Utgivningstakten är snabb och flera släpp i månaden är inte en ovanlighet.

Utöver gratisplattor så har även några fysiska skivor släppts, vilka kan vara värda att kolla in om man hyser ett intresse för musiken som finns där. 8bitpeoples är även den drivande kraften bakom västvärldens (kanske världens?) största chipfestival, Blipfest, och i år hade de sin första europeiska festival i Danmark.

8bitpeoples hemsida hittar du HÄR

söndag 3 januari 2010

Tips v. 1

Musiksverige har befunnit sig i dvala i några veckor och börjar sakta vakna till liv igen. Denna veckan får ni dock inga tips från Rasmus då han befinner sig i fjordarnas och svartmetallens förlovade land Norge och åker skidor.

Jakob:

Legendariska Kafé 44 bjuder på onsdag på hardcoregung, det är Boston-bandet The Hope Conspiracy som tillsammans med Ume-gossarna i Forever Young håller låda i den lilla lokalen.

I helgen gästas Uppsala av Bush Chemists för ett gig tillsammans med King General. Spelningen sker på Karlssons Kök nu på lördag. Förvänta er tung dub och härlig toasting.

Om man samma dag istället befinner sig i Stockholm så kan ett besök på Hornstull Strand vara en god idé då Skriet och Mattias Alkberg spelar där.


Anton:

I helgen kan du se sångerskan Ane Brun två dagar i rad på SVT. På fredag är hon gästartist på På Spåret och på lördag sänder SVT 2 Veckans Konsert med Ane Brun i vilken även Anna Ternheim och Lisa Ekdahl medverkar.

På söndag kommer äntligen Peter Doherty till Sverige igen. Närmare bestämt till KB i Malmö.

På onsdag släpps filmen Taking Woodstock på Blu-ray och DVD, en film som handlar om Woodstockfestivalen 1969.

Glöm inte att hålla er uppdaterade i Popbrus Konsertkalender!

fredag 1 januari 2010

Årets bästa album 2009

Nu är listan med 2009 års 25 bästa album äntligen här. Efter långa överväganden och livliga diskussioner på Popbrus-redaktionen, har vi här enats om en gemensam lista, som följer nedan.

HÄR finns en Spotify-lista med godbitarna från skivorna.


1. Pains Of Being Pure At Heart – S/T
Det skränade, det skrek och det skavde. Samtidigt som sången pekade åt twee-hållet. Allt var perfekt och ingenting var nytt. Men vad gjorde det när noisepopen fått nya glada galjonsfigurer? Och om de kan få dagens ungdomar att upptäcka band som Vaselines, Velvet Underground, Jesus and Mary Chain och Pixies så är det bara en bonus!

2. Wavves – Wavvves
Få skivor har haft sådan genomslagskraft hos mig (Jakob) som just Wavvves, från första gången jag lyssnade igenom den så var jag fast. Som en blandning av My Bloody Valentine, The Ramones och Beach Boys inspelad av en osnuten tonåring i sina föräldrars källare under en diet bestående av öl, pizza och gräs. Och det är ungefär precis vad det är. Genren kallas shitgaze, shoegazerns betydligt punkigare avkomma, och Wavves är för shitgazern vad My Bloody Valentine var för shoegazern.

3. Monsters Of Folk – S/T
Så kallade "supergrupper" (med personer från olika band) brukar sällan göra musik värd att lyssna på. Monsters Of Folk, med Jim James (My Morning Jacket) Conor Oberst, Mike Mogis (Bright Eyes) samt M. Ward, lyckades dock göra en enhetlig skiva i folkpopens anda som doftar nytt och färskt. MoF är egentligen den enda supergruppen som kan mätas med giganterna Travelin Wilburys.

4. Animal Collective – Merriweather Post Pavillion
Personligen (Jakob) föredrar jag fortfarande Strawberry Jam framför Merriweather Post Pavillion, men det går ändå inte att bortse från att just Merriweather var det Animal Collective behövde, den platta som gav dem det erkännande de faktiskt förtjänar. Det är poppigt, det är stämsång, det är kaos utan att förlora melodierna, det är eklektiskt utan att bli spretigt. Kort sagt så är det allt man förväntar sig av Animal Collective

5. bob hund – Folkmusik för folk som inte kan bete sig som folk
Senaste albumet kom 2001 så trycket var ganska stort på det evigt unga bob hund. Med låtar som "Tinnitus i hjärtat" och "Bli aldrig som oss, bli värre", tystade man dock alla kritiker och gjorde de hoppfulla överlyckliga.

6. Perssons Pack – Öster om Heden
Per Persson skaffade sig nya medlemmar i sitt pack, bland annat Love Antell (Florence Valentin) och Joseph Zackrisson (Lars Winnerbäck och Hovet), och skapade något så sällsynt som en bra svensk rockskiva. Duetten "Stenad i Stockholm", tillsammans med Anika Norlin är en av årets bästa.

7. Thåström – Kärlek är för dom
Gammal är äldst, som man säger. Och Thåström fortsätter att utvecklas fortfarande efter att han fyllt femtio. Det är mörkt, monotont och basen skorrar. Och texterna är… bara så jävla fina.


8. Sonic Youth – The Eternal
Man skulle kunna tro att Sonic Youth skulle ha blivit tråkiga vid det här laget. Att de bara skulle fortsätta i samma gamla fotspår. De har trots allt harvat på i över ett kvarts sekel. Och visst, det är inte svårt att höra vilka det är som står bakom verket. Men det är heller inte svårt att förälska sig i det.

9. Micachu & The Shapes – Jewellery
Det här är en skiva som verkar saknas på många årsbästalistor, vilket får mig (Jakob) att undra vart dagens musikjournalistik egentligen är på väg. Jag menar, en skiva med en samplad dammsugare är alltid en skiva värd att lyssna på. Förutom okonventionella instrumentval så finns här även lysande popmelodier och en karismatisk sångeska.

10. Regina Spektor – Far
Efter ett succéalbum som Begin To Hope är det svårt att göra en uppföljare som håller samma klass. Spektor överträffade dock sig själv och Far är både jämnare och bättre än sin föregångare.

11. The Very Best – Warm Heart of Africa
Ända sedan Paul Simon så har popmusiker velat blanda sin musik med Afrikanska tongångar. Vart Vampire Weekend tog vägen är det dock inte så många som verkar bry sig om längre, hypen tog död på dem. The Very Best lever dock upp till sin hype. De blandar electro med Malawisk musik som lär få hela Emmaboda att dansa i sommar.

12. Andi Almqvist – Glimmer
Är det här verkligen samma man som gav oss ”Red Room Stories” härom året? Det är två väldigt bra skivor, men på så skilda sätt. Där den var vacker är den här mörk och man blir knappast förvånad när man ser att Ossler haft med ett finger i spelet…

13. JJ – n° 2
Ingen verkar veta vilka som gömmer sig bakom namnet JJ. Skivan är utgiven av Eric Berglunds och Henning Fürsts (The Tought Alliance) skivbolag Sincerly Yours och ljudbilden är väldigt lik TTAs. JJ har nyligen blivit signade till det amerikanska bolaget Sectretly Canadian och kommer nästa år bege sig ut på turné tillsammans med The xx.

14. Taken By Trees – East of Eden
Victoria Bergsman åkte till Paktistan och spelade in East of Eden tillsammans med lokala musiker. Resultatet blev en skiva med starka melodier och ett mycket nyskapande sound.

15. Wilco – Wilco (The Album)
Wilco har haft svårt att nå upp till nivån man hade på Yankee Hotel Foxtrot (2002), nu verkar man dock, efter tre skivor av klättrande, ha nått samma topp och förhoppningsvis kan de klamra sig fast och inte falla igen.

16. Mattias Alkberg – Nerverna
Vilken återkomst han gjorde i år, norrlänningen. Släppte två album (han frontar Bear Quartet), som båda var så bra att de kom in på vår årsbästalista. Men han är som bäst när han sjunger på svenska. Det är då texterna verkligen tar sig in under huden. Det är då han kan ta sig friheten till Weezer-covers. Det är då han skriver textrader som ger ångesten ett ansikte. Och sedan sveper in allting i en skön rockabillykostym.

17. Bob Dylan – Together Through Life
Dylan har inte haft ett så här bra årtionde sedan 60-talet. Visserligen kommer skivorna med större mellanrum nu än vad de gjorde då. Men fortfarande vägrar han att köra vidare i gamla hjulspår. Dragspel blev instrumentet som gjorde att musiken tog fart i en ny riktning. Och kan man få åldras som Bob, ja då åldras man värdigt.

18. Times New Viking – Born Again Revisited
Noisepop, shitgaze, lo-fi, ja, visst låter det bra? Det är det också, fruktansvärt jävla bra. Stökig pop med skräniga gitarrer och synthslingor, vad mer kan man önska sig i ett och samma band? Om The Pains Of Being Pure At Heart är noisepoppens väluppfostrade avkomma så är Times New Viking dess unge med ADHD.

19. Morrissey – Years Of Refusal
I år fyllde Morrissey 50, avbröt en mängd konserter av märkliga anledningar, samt släppte en rad samlingsalbum. Men 2009 kom också albumet Years of Refusal. Det är långt ifrån hans bästa och stundtals undrar man varför han har valt de har malplacerade musikerna att medverka. Men gubbens lägstanivå är hög och inslagen av trumpeter är uppfriskande.

20. Great Lake Swimmers – Lost Channels
2009 följde i 2008 års fotspår. Skäggrock var på tapeten. Den mest finstämda skäggrocksvkivan 2009 är gjord av Great Lake Swimmers. Och Tony Dekkers röst kan faktiskt vara den vackraste i år.

21. What's Up – Content Imagination
Jag (Jakob) hittade bandet av en slump för bara några veckor sen, vet ingenting om dem och har ingen aning om de ens har släppt något före Content Imagination, men vem bryr sig när det låter så bra? Även här rör det sig om noisepop, men av en betydligt komplexare avart, men fortfarande med en dansant ådra. Ej att förväxlas med svenska bandet med samma namn.

22. Bear Quartet – 89
Behövs ens en förklaring eller motivering? Bear Quartet själva tar antagligen avstånd från allt vad årsbästalistor heter så jag sammanfattar det hela så här, Mattias Alkberg är svensk pops svar på Kung Midas

23. Woods – Songs of Shams
Man skulle kunna beskriva det som småpsykedelisk freak-folk-rock, men på deras last.fm-sida finns de under en betydligt mer träffande genre, "a campire and a tent and a flashlight and some matches and a tree and that river and my glasses and a spaceship and a really really big bear but the bear is really really far away", det känns betydligt mer träffande.

24. Mountain Goats – The Life Of The World To Come
Det må inte vara amerikanernas bästa, men hela idén att utgå från olika bibeltexter när man skriver låtar är underbar.


25. Local Natives – Gorilla manor
En av årets bästa debutskivor med ett sound influerat av Arcade Fire och Fleet Foxes. Missa inte bandet när de kommer till Stockholm och Göteborg i slutet av januari.



Andra artister som gjort så pass bra ifrån sig att de tog sig in på vara individuella listor, men inte lyckades med att kvala in på den gemensamma listan är:

God Help The Girl, M Ward, John Frusciante, Florence Valentin, Daniel Johnston, Markus Krunegård, Dan Daecon, A Sunny Day In Glasgow, Black Dice, The Flaming Lips, My Drug Hell, Anna Järvinen, Mount Eerie, Girls, Maia Hirasawa, Lake Heartbeat, Conor Oberst, Jeanette Lindström, The xx, El Perro Del Mar och Taxi Taxi.

HÄR är en liten Spotify-lista med dem!


Nu blickar vi framåt mot ett fint skivår 2010!