Festivaluppdatering

Både Roskilde och Peace & Love bjuder idag på bra bandsläpp, Roskilde satsar på indiehype medan Peace & Love tillkännager riktigt maffiga bokningar.

Roskilde släppte i morse tre band, Beach House, Dirty Projectors och HEALTH. Att skriva något om banden känns onödigt eftersom i princip varenda popblogg värd namnet redan skrivit allt som behöver sägas om dem, men jag kan erkänna att speciellt HEALTH får mig att längta till Danmark.

Peace & Loves släpp är långt ifrån lika creddigt, men vad gör det när de släpper Patti Smith? Utöver denna underbara bokning så släpptes även en hel drös med band som mer eller mindre går mig obemärkt förbi, men någon roar det väl alltid att även Jay-Z, The Kooks, Mikael Wiehe, Danko Jones, Ane Brun, Michael Monroe, Sonata Arctica, Katatonia, Nikola Sarcevic, Lasse Lindh, Little Dragon, Stiko Per Larsson, Basutbudet och Edith Backlund också tillkännagivits.

Månadens Netlabel: Sociopath Recordings

Sociopath Recordings har funnits sen 2006, grundades i Taiwan och fokuserar på breakcore, idm, jungle, drum'n'bass, chip och närliggande stilar. De har även en gedigen katalog, för tillfället uppe i 167 släpp.

För att få en bra överblick av släppen så är det en god idé att börja med de olika samlingarna som bolaget släppt ifrån sig:
Sociopath Community Part.1
Sociopath Community Part.2
Sociopath Blitzkrieg
Sociopath 8bit

Ett annat hett tips är att kolla in den svenska breakcore/mashcore-producenten Negrobeats släpp på etiketten, som du hittar HÄR!

Sociopath Recordnings hittar ni här!

Festivaluppdatering

Emmaboda bjuder alla electrokids på en fest utan dess like. Lördagskvällen kommer som tidigare nämnts vara ägnad skivbolaget Ed Banger. Nu har de även tillkännagjort att lördagskvällen kommer ägnas åt skivbolaget Turbo. Kort sagt så kommer festivalen i sommar dofta ännu mer electro än den gjort de senaste åren.
Artisterna som medverkar på Turbo-kvällen släpptes idag:
Proxy, Tiga, Erol Alkan, Jori Hulkonen, Thomas Von Party och Jesper Dahlbäck.
Förra veckan släppte Emmaboda även Johnossi, Mustard Pimp och smått fantastiska lo-fi-popparna Smith Westerns.

Även Peace & Love har har släppt artister de senaste dagarna, nämligen Robyn och Alice in Chains, knappast de bästa bokningarna de gjort till årets festival.

Arvika däremot hade ett lite större och intressantare släpp, även om inget direkt får mig att börja överväga ett värmlandsbesök till sommaren. Robyn är bokad även dit, men istället för att likt P&L boka gammal grunge så väljer dem att boka gammal synt (vilket väl iofs inte kommer som någon överraskning) i form av Nitzer Ebb. Deras mindre bokningar är betydligt mer intressanta då de i samma släpp tillkännagav JJ, Makthaverskan och Dum Dum Girls, tre band som definitivt kan vara värda att beskåda om man tar sig till Arvika. Med i bandsläppet var även Simian Mobile Disco, Lenka, Stesso Songs och Anna von Hausswolff.

Jakobs Musikhörna v. 10: Bitmuch

Plugg fortsätter att hopa sig och jag sitter med min andra hemtenta i Musikhistoria A, vilket så klart går ut över mitt skriveri här på bloggen, så även denna veckas musikhörna blir i kortaste laget. Men även om inte läsningen blir lång så blir iaf njutningen stor, för jag tänkte den här veckan tipsa om en kvinna som jag fått nys om i veckan.

Marcia spelar vanligtvis i bandet The Skints, men hon skapar även musik under aliaset Bitmuch, vilket även är projektet jag tänker prata om. Bitmuch blandar ragga, drum'n'bass, chip och allt från Bizet till Yann Tiersen och lyckas trots allt väldigt bra med det hela.

Att kalla det chip skulle vara att ta, för även om de flesta låtarna innehåller gameboymusik så är det knappast den främsta ingrediensen i Marcias Bitmuch-gryta. Oftast rör det sig om något inte helt olikt raggajungle, fast kanske mindre klubborienterat, lite mer varierat och inte lika hårt. Ofta samplas toastande jamaicaner från diverse ragga-låtar, men även Marcias egen röst hörs ganska ofta.

Allt hon gör är inte så spännande, men ibland så glänser det till rejält och det märks att hon har koll på vad hon sysslar med, även om hon kanske främst är en glad amatör. En skiva på netlabeln Give Daddy The Knife sägs vara på väg och jag kan bara hoppas att släppet kommer bjuda på mer i samma stil som låtarna 8bach, Amélie Sensi och Where The Ragga Man Go.

Bitmuch på Myspace

Bitmuch på 8bitcollective.com

Tips v. 10

Rasmus:

Många konserter i Göteborg i veckan. Rosanne Cash, Girls och Elias and the Whizzkids för att nämna några. Men istället för att gå veckans dyraste spelning, veckans mest hypade spelning eller en spelning med en indieorkester som var bättre förr; bege er till Sticky Fingers på lördag för att bevittna Josh Rouse.

På fredag är det final i På Spåret. Bara det är värt ett tips. Plus att det är Ebbot Lundberg som står för sång den här veckan.

Det finns fler bra svenska bloggar än den här. En favorit bland oss på Popbrus har ett tag varit Lou Reed i Tweed (http://loureeditweed.blogspot.com/). Populärkulturella vitsar i form av bilder är väl inte fel?


Jakob:

På Tisdag så spelar Mecki Mark Men och Gudibrallan på Hornstull Strand i Stockholm. Ta er dit och njut av progg.

För den som njuta soulig garagerock så är ett besök på Debaser Slussen på onsdag att rekomendera, då Mark Sultan spelar.

Ännu ett hett tips kan vara att gå på någon av The Antlers spelningar, ni kan välja mellan att se dem på Debaser i Malmö på fredag eller på Debaser Slussen i Stockholm på lördag. Kan nog bli mysigt


Anton:

Veckan bjuder på några trevliga skivsläpp, här är tre av dem:

På tisdag släpper JJ sitt nya album med namnet nº 3. Kan det överträffa det smått fantastiska nº 2?

På onsdag släpper amerikanska Black Rebel Motorcycle Club sitt nya album Beat The Devil's Tattoo. Bandet kommer till Sverige i slutet av maj för tre spelningar, var och när ser ni i Popbrus konsertkalender.

Det är fem år sedan Gorillaz senast släppte ett studioalbum, på onsdag är väntan över då de släpper Plastic Beach.

Låtlista v. 9 - Skapande om skapande

I veckans låtar omsjungs andra skapande personer såsom musiker och författare. Veckans lista på Spotify finner ni här.

Rasmus:

Allo Darlin’ – Kiss Your Lips
Han sjunger hennes favoritlåt med Weezer för henne, och tillsammans stämmer de upp till allsång. Och det är hur fint som helst. http://www.myspace.com/allodarlin

Mattias Alkberg BD – Ändra på allt
”Ordagrant det var Klas Östergren / författaren till Fantomerna som räddade mig”

Thåström – Söndagmåndagsång
”Alla adresser som jag haft här / bara Strindberg kan ha haft fler / Nä förresten jag tror att jag vinner över honom med”

The Smiths – Cemetry Gates
“Keats and Yeats are on your side / But you lose / 'Cause weird lover Wilde is on mine”

Billy Bragg – Old Clash Fan Fight Song
Billy Bragg går tillbaka till rötterna och sjunger bland annat: “He played Billy Bragg and a bit of Green Day and ‘I’m So Bored With The USA’”



Jakob:

Bob Marley & The Wailers - Punky Reggae Party
"Im sayin, the Wailers will be there, the Damned, the Jam, the Clash
Maytals will be there, Dr. Feelgood too"

The Clash - (White Man) In Hammersmith Palais
"Midnight to six man, For the first time from Jamaica
Dillinger and Leroy Smart, Delroy Wilson, your cool operator"

Syd Barret - Bob Dylan Blues
Pink Floyds ex-medlem gör sig rolig på Bob Dylans bekostnad

Jad Fair & Daniel Johnston - I Met Roky Erickson
Daniel sjunger om när han träffar Roky Erickson, äter kykling och tittar på skräckfilmer

The Brian Wilson Shock Treatment - Jack Kerouac, I didn't know you
Lite garage om en av världens bästa författare.


Anton:

Hello Saferide - Nothing Like You (When You're Gone)
"I swear: I felt it again / the tingling of the first night again / Us moving slowly, Merle Haggard, the fading sun / Well, there's nothing like you when you're gone."

Håkan Hellström - Hurricane Gilbert
"Visst känns det fint att va vid liv en dag till? / Visst känns det fint nu, Hurricane? / Åh, Hurricane." Om gitarristen och numera soloartisten Daniel "Hurricane" Gilbert.

Jens Lekman - Jens Lekman's Farewell Song To Rocky Dennis
Jens Lekman sjunger till Rocky Dennis, alltså till sig själv.

Belle and Sebastian - Marx and Engels
"That the girl just wants to be / Left alone with Marx and Engels for a while / She's writing in the style / Of any riot girl."

The Tough Alliance - Take No Heroes
En namnkavalkad, lyssna själva!

Veckans Skiva v. 9: The Liptones - The Latest News

"You talk about rastafari and you talk about Bob Marley
You play the reagge on the radio
It’s nothing wrong with that, but you better listen up
And put some ska into your show"

The Latest News är svenska The Liptones debutskiva från 2002 och kanske den bästa skaskivan från Sverige någonsin. Inledande Jungle Heat öppnar skivan i ett härligt tempo, full av blås, basgångar och fantastiska melodier, allt i självklar baktakt. Av skivans 48 minuter så finns det inte en enda sekund som blir tråkig, det händer alltid något nytt och oftast är det blåset, med smäckra melodier och fill-ins, som ser till att lyssnaren sitter i ett järngrepp,

Skivan låter sommar och festival och kan liva upp den gråaste av gråa dagar. Det är nästan omöjligt att sitta still och texterna ihop med den glada musiken skulle till och med få dvärgen Butter att dra på smilbanden och utbryta i en vild skank.

Om man ska välja ut några guldkorn från skivan så är det Jungle Heat, It's All I Hear You Say, Beautiful Day, Waiting Til Midnight och Liptones, men att hoppa över ett spår från skivan är att missa något smått fantastiskt.

The Liptones har släppt ytterligare ett album, In English från 2006, vilket är mer 2-Tone-inspirerat än The Latest News och inte riktigt lika starkt. I slutet av januari gick man ut med nyheten att ett nytt album har spelats in men att det ännu inte är klart hur det ska släppas. Det nya albumet har namnet The Meaning Of Life och förhoppningsvis dröjer det inte allt för länge innan det släpps. Bandet har även berättat att man håller på att repa in låtar till en EP på svenska och att man planerar för festivalspelningar i sommar. Om ni har chansen så se dem live i sommar, för det är så Liptones ska avnjutas, med sol, värme och goda vänner.

"You could never appreciate
The music we create
You just eat what you are served
NRJ is all you’ve heard

Make my self a part of what I need
And this is who I am
And this is the life I want to lead

You may think I’m slow and behind
But I’m always occupied by the tones in my mind

Liptones
I’ve got a place to go
Liptones
Skanking to and fro
Liptones
I’ve got a place to go
LIPTONES!"

Lyssna på skivan på Spotify här.

Tre nya till Way Out West

Jónsi

Way Out West fortsätter att boka häftiga akter. Ingen kan väl ha undgått M.I.A:s låt Paper Planes med samplingen av The Clashs Straight To Hell, i sommar kommer hela slottsskogen skjuta med sina pistolformade händer i takt med refrängen.

Paul Weller var sångare och låtskrivare i The Jam på 70- och 80-talet, sedan dess har han gett ut åtskilliga skivor under sitt egna namn, även han kommer till Göteborg i sommar.

I och med att Sigur Rós har tagit en paus på obestämd tid så fortsätter sångaren och gitarristen Jónsi, eller Jón Þór Birgisson som han egentligen heter, på egen hand och kommer endast ge en spelning i Sverige i år - den på Way Out West. Hans debutalbum Go släpps femte april.

Jakobs Musikhörna v. 9: Smått och gott

Eftersom två av mina kurser som jag pluggar för tillfället tar slut i mars så har jag för tillfället inte tid att lägga ner massa tid på min musikhörna varje vecka, så därför blir det återigen en kort en den här veckan.

Jag sitter på en hel del underlig musik som jag tyvärr inte vet så mycket om, så istället för att låta er gå miste om detta så kommer här en hel del grejer från spotify som jag inte kommer skriva så mycket om.

Först ut är Mrs. Miller och hennes egensinniga tolkningar av mer eller mindre kända låtar, hennes sångstil är minst sagt speciell:
Mrs. Miller

Samma sak gäller Florence Foster Jenkins, även om hon var ganska mycket tidigare och låtarna kanske inte känns igen i samma utsträckning som Mrs. Millers låtval:
Florence Foster Jenkins

En tredje kvinna med en något speciell röst är Wing som sjunger in kända låtar från diverse band och artister:
Wing

Abner Jay är ett enmansbluesband som jag tipsade om i vår blueslista, för er som inte la märke till honom i den så kommer här en ny chans:
Abner Jay

Sist ut så bjuder jag på en personlig favorit, Steve Lieberman, ibland även The Gangsta Rabbi. Han gör lo-fi-punk med en distad bas, tvärflöjt och sång i centrum:
Steve Lieberman The Gangsta Rabbi
Steve Lieberman

Midlake till Hultsfred

Midlake

Idag gick Hultsfred ut med sin kanske bästa bokning hittills, nämligen indierockarna Midlake från Texas. Den tredje februari i år släppte Midlake sitt tredje album, länk här.

I övrigt släpptes tre helt ointressanta band, 30 Seconds To Mars, Killswitch Engage och The Dirty Youth heter de.

London Popfest, 100 Club, London, 27/2

London Popfest är en fyrdagarsfestival som bjuder på mer eller mindre känd indiepop. Ni får nu en liten resumé av lördagens spelningar på 100 Club i London, och tips på bra indieband som är nästan helt okända i Sverige.

Gordon Mcintyre, sångare i bandet Ballboy som var sist ut på lördagen, bjöd på en kort solospelning och öppnade därmed lördagens festivaldag på ett perfekt sätt. Han spelade låtar från sin solokarriär, från Ballboy och från bandet Money Can't Buy Music som han har ihop med svenska Maja Mångård. Bästa låt var avslutande I Lost You, But I Found Country Music (en låt som Popbrus tipsat om i låtlistan om Skottland, länk här).

Efter Gordon var det dags för Plouf!, ett otroligt omusikaliskt band och varken de eller publiken visste vad de gjorde där.

Det tredje bandet var Red Shoe Diaries från Nottingham, ett band som låter bättre på skiva än live. Det lät lite för mycket demoband över dem och vissa låtar var väldigt "dansbandiga", om genren dansbandsindie inte funnits förut så är den härmed uppfunnen.

En kvinnlig stående trummis, tillika sångerska, tillsammans med elgitarrist och basist som spelar tweepop, så kan norska Soda Fountain Rag sammanfattas. Egentligen består bandet endast av Ragnhild Hogstad Jordahl som på skiva spelar alla instrument själv. Live låter Soda Fountain Rag väldigt bra, det är tight och händelserikt men tyvärr hade Jordahl ingen bra sångdag då rösten sprack flera gånger mot slutet av spelningen (något hon visade sitt missnöje mot). Soda Fountain Rag har släppt en skiva för det irländska bolaget Yes Boy Ice Cream, vilka även släppt svenska Suburban Kids With Biblical Names fria i Storbritannien.

Ett band att hålla koll på i indiepopsvängen i framtiden är Standard Fare från Sheffield som bjöd på en av de bästa spelningarna under lördagen. Det som får Standard Fare att sticka ut från mängden är sångerskan och basisten Emma Kupa som har en otroligt bra röst för genren. I övrigt består bandet av sångaren och gitarristen Danny How och trummisen Andy Bez. Den 29 Mars släpper bandet albumet The Noyelle Beat för skivbolaget Melodic Records och har efter det ett tjugotal spelningar bokade i Storbritannien och i USA fram till i sommar. Gå in på deras Myspacesida och lyssna framförallt på låtarna Night With A Friend och Dancing som en första lektion i ämnet Standard Fare.

Allo Darlin' stod för glad och svängig indiepop lite åt Hello Saferide-hållet. Sångerskan Elizabeth Morris har likheter med Annika Nordin både till utseendet och till sångrösten. Musiken byggs ofta upp kring Morris ukulele med gitarr bas och trummor. Just ukulelen passar väldigt bra i genren och bidrar till ett något annorlunda sound (tyvärr försvinner den ibland i ljudmassan). Låtarna The Polaroid Song och Kiss Your Lips, som båda finns på deras Myspacesida, gjorde sig bäst live.

Bandet som fick igång publiken bäst var helt klart det sedan tidigare nedlagda Dorotea från Göteborg som gjorde en återföreningsspelning på London Popfest för att sedan återgå till det döda. Punkpop i form av korta och enformiga låtar som nog uppskattas bäst av den gedigna grupp människor som följd bandet sedan starten (som alla verkade ha hittat till 100 Club för att se sina hjältar för en sista gång en gång till). För alla andra så är Dorotea ganska tråkiga och intetsägande, förmodligen är det ingen som sörjer att Dorotea åter igen är nedlagt förutom de tjugotal som sjöng med i It's Gonna Be Me och My Guilty Conscience. Bandet gör sig mycket bättre på skiva än live.

Näst sist ut var bandet Shrag som spelade någon form av noiseindiepop. Efter att ha förstått att bandet var en av de stora bokningarna till lördagen så var besvikelsen lite av ett faktum då bandet bjöd på en bara halvbra spelning med låtar som inte stack ut ur mängden.

Kvällens stora akt och anledningen till att Popbrus befann sig på 100 Club var avslutande bandet Ballboy från Edinburgh i Skottland. Man startade med klassiska Avant Garde Music och fortsatte sedan i samma anda med snabb tweepop. Trots att låtarna sällan innehåller fler än tre ackord så blir låtarna aldrig tråkiga, mycket tack vare Gordon Mcintyres melodier och texter som håller fast lyssnaren. Ballboy bjöd på tre-fyra helt nya låtar som var några av spelningens bästa och ett nästa album verkar väldigt lovande. Som extranummer spelade man Sex Is Boring som var kvällens bästa låt.

Local Natives till Way out West

Local Natives

Skivaktuella Amerikanska LCD Soundsystem kommer till Slottsskogen i sommar, en väldigt häftig bokning. Klart är även att Local Natives och Marina and the Diamonds kommer. Local Natives släppte en av förra årets bästa skivor, Gorilla Manor, med den stora hitten Camera Talk. Marina and the Diamonds släppte nytt album i onsdags förra veckan och kommer till Stockholm och Södra Bar redan på torsdag (4 mars) för en spelning. De gjorde dessutom en bejublad spelning på Emmabodafestivalen i somras, räkna med att det blir lika bra på Way out West.