Anna Ternheim på hustak och Emil Jensen får pris och fyller år

Igår publicerades en video på Anna Ternheims hemsida där hon sitter på ett hustak i New York och sjunger en ny låt endast ackompanjerad av sina egna handklapp. Sedan hennes spelning på Way Out West i somras så har det varit tyst om Ternheim. Detta var det första tecknet på att nya låtar håller på att skrivas och med tanke på att Ternheim nu får inspiration från New Yorks skyline så kan resultatet bara bli på ett sätt - svindlande bra.




Igår fick den svenska vispoeten Emil Jensen ta emot Skånes miljöpris med motiveringen "för sitt engagemang för miljöfrågor och mänskliga rättigheter samt för förmågan att förmedla detta till en yngre målgrupp". En lysande motivering av Emil som idag firar sin 36:e födelsedag.

Veckans tips v. 42

Rasmus:

På onsdag bjuder huvudstaden på två spelningar som är för bra för att missa:

På Kägelbanan lirar The Divine Comedy. Teatral pop som alltid levererar.

På Göta Källare spelar mysfolkpoparna The Magic Numbers. De har vissa låtar som gör sig riktigt bra live. Har ni inte sett dem live tidigare så tycker jag att ni ska välja dem framför The Divine Comedy. Även om ni inte är så förtjusta i deras plattor.

Hittills i år har fyra riktigt bra svenskspråkiga plattor släppts. Bakom dessa står Säkert, José Soracha, Håkan Hellström och Toni Holgersson. På söndag har ni chansen att sist den sistnämnda live på Kägelbanan.


Jakob:

Stockholmarna får en riktig gottekväll på fredag med tre olika spelningar att välja mellan. För det första så kan man gå och titta på Spectrum, ett projekt av Peter Kember, en av grundarna av Spacemen 3. Förband till honom agerar japanska Nisennenmondai och svenska Roll The Dice. Detta går av stapeln på Strand.

För det andra så kan man gå till Debaser Slussen och beskåda Ariel Pink's Haunted Graffiti och Geneva Jacuzzi.

Ett tredje alternativ är att titta på Mexikanska electronicamusikern Murcof på Södra Teatern.

Anton:

På onsdag släpps skivan Weddings Or Funeral med den amerikanska singer/songwritern Jim Hanft. På onsdag publicerar Popbrus även en recension på skivan.

På torsdag spelar Kristofer Åström på Debaser i Malmö, denna gången har han med sig ett helt nytt band.

Kultbandet The Posies är i Sverige i detta nu. Ikväll spelar de på Inkonst i Malmö, på tisdag på Debaser Slussen i Stockholm och på onsdag på Sticky Fingers i Göteborg.

Veckans låtlista v. 41: Rum

Veckans låtlista på Spotify

Rasmus:

The Coral - Dreaming of You
"Up in my lonely room / When I'm dreaming of you"

Toni Holgersson - Komma hem
"Först satt vi i köket och sen på hennes säng"

Leonard Cohen - Bird on a Wire
Från skivan Songs From A Room

Stefan Sundström - Rum 23
Ett rum som även Thåström sjungit om. I "Om Black Jim".

Ossler - Ett slutet rum
Att en låt om ett rum som inte finns, kan vara så här bra...
Jakob:

The Upsetters - Bathroom Skank
Lee "Scratch" Perry gör en dub om att tvätta sig

Kitchen & The Plastic Spoon - Blätta
Sveriges kanske bästa post-punkband någonsin

Dillinger - Cocaine In My Brain
"No matter where I treat my guest
You see they always like my kitchen best"

Khonnor - The Stoned Night
Hela plattan Handwriting är inspelat i ett källarrum i hans föräldrarhem

Bob Dylan - 4th Time Around
"I waited in the hallway, she went to get it,
And I tried to make sense
Out of that picture of you in your wheelchair
That leaned up against . . ."


Anton:

Laura Marling - Goodbye England (Covered In Snow)
"And I'm clearing all the stuff out of my room"

Death Cab For Cutie - Your Heart Is In An Empty Room
En låt från bandets femte studioalbum, Plans.

Millencolin - In A Room
En personlig klassiker.

Bright Eyes - I Must Belong Somewhere
"Let the true genius in the padded room remain"

The Tough Alliance - In The Kitchen
Ett soniskt kollage.

Veckans skiva v. 41: Antony & The Johnsons - I Am A Bird Now

I Am A Bird Now är en sorglig skiva, men ändå vacker. Utanförskap och rädsla blandas med kärlek och längtan. Man får färdas genom hopp och förtvivlan och som chaufför har man Antony Hegarty, mannen som med sin emotionella röst hoppfullt och försiktigt lotsar lyssnaren genom ett hav av känslor och tankar. Att det är Antonys egna känslor och tankar man färdas genom märker man redan i öppningsspåret Hope There's Someone.

"Oh I'm scared of the middle place
Between light and nowhere
I don't want to be the one
Left in there, left in there"

I vissa låtar lämnas lyssnaren med mycket eget tolkningsutrmme, i andra är texten mer utlämnande och direkt, som i Today I Am A Boy.

"One day I'll grow up, I'll be a beautiful woman.

One day I'll grow up, I'll be a beautiful girl.
But for today I am a child, for today I am a boy"

På skivan medverkar flera kända musiker, bland andra Rufus Wainwright, Lou Reed och Antonys förebild Boy George. Bandet består i övrigt av vänner till Antony.

Sorgen ligger som en dimma på skivan, ibland tät ibland mer genomskådlig. På sista låten, Bird Gerhl, skingras sorgen ytterligare och en hoppfullhet lyser igenom. En perfekt avslutning på ett nutida musikaliskt mästerverk.

"I'm a bird girl
And the bird girls can fly
Bird girls can fly"

Lyssna på I Am A Bird Now på Spotify!

Jakobs Musikhörna v. 41: Yawn - E.P.

Genom en musikblogg så sent som idag ramlade jag över det här bandet. De gav mig Animal Collective-vibbar och kände att fler därute antagligen skulle uppskatta dem. Mycket mer vet jag faktiskt inte om dem, så ni får nöja er med det.

Lyssna på Yawn – E.P. på Spotify!
Eller ladda ner den gratis från bandets hemsida!

Veckans tips v. 41

Rasmus:

Nu är det dags för nummer nio i Bob Dylans The Bootleg Series. The Witmark Demos heter den och innehåller outgivna demos från 1962-1964. Mumma för alla oss Dylan-fans.

På torsdag spelar José Soracha på Kupan i Stockholm. De av er i Stockholm boende som ännu inte sett denna småländska pärla borde verkligen gå dit och bli förälskade i mannen som gjort ett av årets bästa svenska album. Halv nio går det av stapeln och kostar bara 20 kronor.

Få kan väl ha undgått att Håkan Hellströms nya skiva 2 steg från Paradise släpps i veckan? Det gör den i vilket fall.


Jakob:

På torsdags bjuds det på grindcore, powerviolence, crust och deathmetal i en salig blandning då Weekend Nachos, The Arson Project och wojczech lirar på Kafé 44 i Stockholm.

Söndagen erbjuder dock något ännu bättre, nämligen Terry Rileys enda Sverigespelning, på Uppsala Konsert & Kongress. En av minimalismens stora firar sin 70-årsdag med en turné.

Men för er som aldrig riktigt greppat det här med minimalism så bjuder söndagen på noisepop i Stockholm istället, på Debaser Slussen spelar nämligen Blank Dogs, Black Bug och Cola Freak.


Anton:

Imorgon måndag släpps Antony & The Johnsons nya album Swanlights, ett spännande skivsläpp som kommer i helt rätt tid i och med den stundande hösten. Förhoppningsvis kan Antony Hegarty värma den kalla årstiden med sin sköra stämma.

Ett annat spännande skivsläpp är Belle & Sebastians nya Write About Love som även det släpps imorgon. Förhandslyssna på skivan här.

Om ni är sugna på klassisk indiepop så kommer amerikanska Of Montreal och spelar på Debaser Medis i Stockholm på tisdag.

Veckans låtlista v. 40: Översatt

Veckans låtlista på Spotify

Rasmus:

Christopher Sander - Amen

Spacemen 3 gjorde originalet. Sanders version är nästan lika hjärtskärande.

Lasse Tennander - Som om inga gränser fanns

"I en dröm / jag minns en gång / spelade jag just denna sång / på en scen nånstans med Ry Coders band"

Håkan Hellström - 13

Big Stars gamla dänga om att vara ung och kär.

Thåström - Indiansommar

Är det förvånande att den är bättre än det danska originalet, när det är Thåström som står för sången?

Ulf Lundell - Sanna

Spöar Springsteens original.

Jakob:

Adolfo Celdran - Cajitas

Alla som kollat på Weeds känner nog igen orginalet

Nationalteatern - Men bara om min älskade väntar

Få Dylan-översättningar är värda att lyssna på, den här är definitivt en av dem

bob hund - Jag tror jag är kär

bob hund överträffar med råge Velvet Undergrounds originl

Cornelis Vreeswijk - Brev från kolonien

Få vet nog ens om att detta är en översättning

Laibach - Leben Heißt Leben

Utan denna hade listan knappast varit komplett

Anton:

Björns Vänner - Staffanstorp

En fri översättning av Weezers Across The Sea

Emil Jensen - Dra då

En underbar tolkning av Beat It av Michael Jackson

Lars Winnerbäck - Du hade tid

Winnerbäck lyckas göra en något bättre version än Ani Difranco som gjort originalet...

Timo Räisänen - Rambling

...men Timos version av Håkan Hellströms Ramlar är inte i närheten av lika bra.

Irma - Jag kan dricka friskt av dig

Irma Schultz har nyligen släppt en skiva med översatta Joni Michellåtar, det funkar, men originalet är ändå strået vassare.

Månadens skiva v. 40: Beach Fossils - Beach Fossils

Beach Fossils på Spotify

Rasmus:

“Det skränade, det skrek och det skavde. Samtidigt som sången pekade åt twee-hållet. Allt var perfekt och ingenting var nytt. Men vad gjorde det när noisepopen fått nya glada galjonsfigurer? Och om de kan få dagens ungdomar att upptäcka band som Vaselines, Velvet Underground, Jesus and Mary Chain och Pixies så är det bara en bonus!”

Ovanstående fanns att läsa här på Popbrus den 1 januari i år. Det var dags att summera årets bästa album. Denna motivering medföljde 2009 års absolut vassaste skiva. The Pains of Being Pure At Hearts självbetitlade debut. Men det hade nästan lika gärna kunnat ha handlat om Beach Fossils lika självbetitlade debut från i år. Bortsett från det där med twee kanske. Snarare är det Kalifornien som brusar. För det är ju inne nu. Wavves, Magic Kids, Best Coast…

Men jag gillar det (précis som jag gillar mycket av det nyss nämnda band gkort). Brusande pop som fastnar precis sådär som brusande pop ska fastna.

Det skränar lite mindre än Pains of Being Pure At Heart, men skränar gör det. Och har man tagit bruset till sitt hjärta, så kommer man att gilla det här.

Så när kalendern visar på 1 januari 2011, kommer Beach Fossils stå överst på listan over årets album? Nej, det tror jag inte. Inte på min personliga i alla fall. Men de kommer hamna högt. 2010 är ytterligare ett lyckat noisepopår.

Jakob:

Redan på inledande "Sometimes" så är jag såld. En enkel med medryckande gitarrslinga börjar, strax följt av bas. Efter några takter kommer även trummorna in med ett klassiskt popkomp. När en lagom släpig sång gör entré så börjar tankarna gå mot kommande årsbästalista och jag tänker att om skivan håller samma klass rakt igenom så har den redan en given plats där. Och skivan håller samma klass rakt igenom.

Jag ska inte sticka under stol med att jag har en förkärlek till lo-fi-pop, vare sig det, som här, rör sig om lo-fi för soundet eller om det, som på t.ex. Wavves två första plattor, helt enkelt rör sig om att man får nöja sig med den inspelningsteknik som finns till hands. Beach Fossils känns som sagt medvetet lo-fi, vilket många skulle se som något negativt, men själv älskar jag det.

Men det är inget hav av distorsion där man tvingas spetsa öronen för att urskilja melodier, utan helt enkelt en inspelningsteknik som låter, även om jag ryser lite av ordet, retro. Det låter lite skitigt, lite garage, lite hafsigt, på ett jävligt bra sätt.

Bakom denna lo-fi-estetik finns dock, och detta är betydligt viktigare, fantastiska låtar. Visst, det bjuds inte på några större variationer, gitarrmelodier, sällan överraskande basgångar, släpsång och poptrummor, men vad gör väl det när det görs snyggt? Varenda låt är knappast något guldkorn, men skivan håller hög lägstanivå. Och det finns självklara "hits", redan nämnda "Sometimes" är en fantastisk inledning, nästkommande "Youth" är en mycket trevlig popdänga, singelspåret "Daydream" är en av årets hittills bästa låtar, "The Horse" har en gitarrmelodi som går rakt till hjärtat, lika enkel som effektiv.

Visst blir det lite kaka på kaka, det är inget jag förnekar, men samma känsla fick jag av The Strokes första platta, inte för att de båda skivorna bär speciellt många likheter förutom att varenda låt låter ungefär likadant som alla andra.

Anton:

Det första jag fastnar för på Beach Fossils är gitarr- basmelodierna som snyggt och monotont slingrar sig fram genom låtarna. Dessa melodier utgör grunden i nästan alla låtar och sången bidrar mest till en utsmyckning. Skivan känns genomarbetad men ändå spontan, som om duon i Beach Fossils suttit i studion och jammat fram låtarna.

Beach Fossils är från Brooklyn och man kan nästan höra bandets härkomst i musiken med den något drömska ljudbilden och de stora körerna. Jag får även en viss retrokänsla av skivan, som om den lika gärna kunnat vara inspelad för 40 år sedan.

Beach Fossils är en bra skiva och med stor sannolikhet kommer den ta en plats på Popbrus lista över årets bästa album. I början av november kommer bandet till Sverige och ger då två spelningar, en på Lilla Hotellbaren i Stockholm och en på Mejeriet i Lund.

Jakobs Musikhörna v. 40: Stefan Klaverdal - Revelations

Stefan Klaverdal är en svensk kompositör. Hans skiva Revelations är uppdelad i två delar. På den första delen, The Sacred Family, så blandar han stråkar med electronica. På andra delen, Revelation Pieces, så är det blåsinstrument och electronica som gäller.

Att blanda akustiska instrument med ljud skapade på en dator är inget nytt, inte ens inom den klassiska världen. Men för mig, och säkert många läsare med mig, som inte är speciellt bevandrad inom den samtida klassiska musiken så känns det fortfarande fräscht och spännande. För om det görs rätt så kan det ta musiken till oanade höjder.

Under första delen så har det elektroniska en väldigt tillbakadragen roll med klickanden och surr, där ställs stråkarna i centrum. På andra delen däremot så lever blås och stundtals technodoftande electronica sida vid sida.

Stefan Klaverdal – Revelations finns på Spotify!

Konsertrecension: Red Sparowes, Debaser Slussen, Stockholm 4/10

Det finns ganska många fällor för ett postrockband att gå i. Att bygga sina låtar helt runt crescendon, att se basen mest som en stabil grund att bygga gitarrmelodier över, att låta trummisen mata monotona rytmer för att öka tyngden. Detta är tre av dessa fällor, det finns så klart långt många fler. Red Sparowes undviker dock alla tre med bravur under kvällen.

Visst finns det låtar som bygger mycket på en ökning av både ljudstyrka och intensitet, men under tiden detta sker så rör sig musiken framåt, inget matande av samma riff om och om igen, istället utvecklas musiken samtidigt som den blir mer överväldigande för var sekund som förflyter. Oftare struntar de dock helt i crescendobiten och går från direkt lågmält till enorma gitarrväggar i ett enda taktbyte. Ett knep som funkar väldigt bra om det görs på rätt sätt, vilket bandet i fråga utan tvekan har.

Till skillnad från många band inom samma genre så låter Red Sparowes basen ta väldigt mycket plats. Den är minst lika delaktig i att bygga melodier som de tre gitarrerna. Ibland läggs fokus helt på basen medan gitarrerna skapar ljudväggar och trummisen frenetiskt misshandlar sina cymbaler. De är några av de finaste stunderna under hela konserten, när basriffen är det enda som går att urskilja klart.

Även trummisen tar större plats än jag är van vid i postrock. Istället för att snällt bidra med en stabil, monoton tyngd så varieras trumspelet utan att för den skull tappa fokus och vikt.

Kort sagt så är Red Sparowes ett otroligt kompetent band, kanske till och med mer så live än på skiva. Och med tanke på att deras plattor tillhör postrockens främsta så vill det inte säga lite.

Veckans tips v. 40

Rasmus:

Veckan är full av grymma skivsläpp. Två av dem följer här:

Morrissey - Bona Drag
Klassiskern från 1990 där Morrisseys första solosinglar samsades med dess b-sidor, släpps nu igen. Med sex tidigare outgivna låtar samt alternativa versioner.

Concretes - WYWH
Comebackskivan svänger som bara den.

På lördag spelar ikonerna i Television Personalities på Strand i Stockholm. Detta är ett band som alltför få uppmärksammat och som så sent som i år släppte sitt senaste helgjutna album: A Memory is Better Than Nothing.


Jakob:

Redan imorgon spelar Red Sparowes på Debaser Slussen i Stockholm. De bjuder på postrock av det lite tyngre slaget.

På onsdag spelar Dorit Chrysler på Strand i Stockholm. Denna thereminens drottning.

Och på torsdag spelar Boban Markovic på Göta Källare, även detta i Stockholm.

Anton:

På lördag spelar Hellsongs i Stadsteaterns foajébar i Göteborg. Detta är den enda Sverigespelningen bandet gör detta året.

Ett av Sveriges tuffaste band, The Skull Defekts, spelar på lördag på Debaser Slussen i Stockholm.

Amerikanska Magic Kids spelar på söndag på Pusterviksbaren i Göteborg. Läs en recension av bandets debutalbum Memphis här.

Veckans Låtlista v. 39: Bara sång

Veckans låtlista på Spotify!

Rasmus:

Bright Eyes - Mirrors and Fevers
Den börjar med ett klassiskt Bright Eyes-intro för att sedan gå över till att bli bandets enda acapella-låt.

The Magnetic Fields - Roses
Från klassikern 69 Love Songs

Flogging Molly - The Wrong Company
Fin låt om alkohol.

Ralph Stanley - O' Death
Riktigt bra gammal amerikansk musik.

M.I.A. - Sunshowers (acapella)
Tänker på varma sommarnätter när jag hör detta.

Jakob:

Daniel Johnston - Devil Town
Den Johnston-låt som först fick mig på fall.

Jurassic 5 - Linguistics (Acapella)
Acapellahiphop funkar nästan bättre än vanligt.

Bunny Wailer - Congratulation South Africa Acapella
Bunny Wailer sjunger om VM i Sydafrika och lika rättigheter

Bobby McFerrin - Don't Worry Be Happy
Ja, den är uttjatad, stundtals enerverande och olidligt uppåt, men den är fortfarande förbannat snyggt komponerad.

Einstürzende Neubauten - Halber Mensch
Ett av de snyggaste körarrangemanget jag hört.


Anton:

Taken By Trees - Annacapella
En acapellaversion av låten Anna.

Billy Bragg - I Don't Need This Pressure Ron
En enkel sång som skulle ha platsat på låtlistan för två veckor sedan.

Lisa Hannigan - Silent Night
Hon är känd som körtjej bakom Damien Rice, här sjunger hon helt allena.

Anna Ternheim - Summer Rain
Ternheim får i denna version sällskap av Ane Brun, Nina Kinert, First Aid Kit och Ellekari Larsson från The Tiny


Pastor Hannes Önskestund - Who Am I (What's My Name)
En hiphopklassiker tolkad i 90-talets bästa humorprogram.