Månadens Skiva v. 36: Magic Kids - Memphis

Magic Kids – Memphis på Spotify!

Jakob:

Magic Kids har säkert jämförts med dem i princip varenda recension som skrivits av skivan och på varenda blogg som omnämnt dem, men de låter faktiskt väldigt mycket Beach Boys över dem. Det finns säkert bättre jämförelser att göra, men jag har en ganska stor kärlek till just Beach Boys och det är till stor del därför jag uppskattar Magic Kids. Så klart så når de inte upp till samma storhet, men deras uppdaterade surfpopsound är trots allt mycket trevligt. Med Brian Wilson-körer och melodier som får en att vilja plocka fram flyga till Kalifornien och lära sig surfa så charmar dem i alla fall mig.

Låten "Hey Boy" skulle lika väl kunnat spelas in av strandpojkarna under deras storhetstid utan att någon skulle bli förvånad. De övriga låtarna är kanske inte lika klockrena Beach Boys-dängor, men de för ändå tankarna dit.

Magic Kids sound är dock betydligt poppigare än deras jämförelseband, det är ingen renodlad rip off. Istället för att kännas föråldrat så känns det här ganska fräscht, som ett Beach Boys för 10-talet. Och det, mina vänner, är inget dåligt betyg.

Rasmus:

Dåliga kopior är det första jag tänker. Namn som Beach Boys och Pas/Cal (amerikanska bandet, inte svenska) klingar beskt under hela genomlyssningen av skivan. Inget nytt under solen helt enkelt. Kanske lite uppdaterat sound. Vilket dock vägs upp (eller rättare sagt ner) med en ganska tråkig sångare. Visst blir det lite bättre under andra genomlyssningen. Men varför lyssna på detta när man kan vända sig till originalen?

Pas/Cal gjorde faktiskt en gång i tiden en låt som hette ”Little Red Radio” precis som näst sista låten på Memphis. Dessvärre är det inte en cover. Utan bara en i mängden av låtar på skivan.

Två andra namn som dyker upp när jag lyssnar på Memphis är Belle & Sebastian och The Avalanches. Detta när låten ”Summer” går mot sitt slut. För det påminner väldigt mycket om Avalanches-remixen på Belle & Sebastians låt ”I’m a Cuckoo”. Återigen är originalet bättre.

Magic Kids är inte dåliga. Men alltför ooriginella för att bli intressanta. Eller, de blir faktiskt intressanta en gång: singeln ”Hey Boy” är en riktig pärla, där medverkan av andra röster höjer upplevelsen. Trots att även den får en att tänka på låtar som gjort tidigare. Bara inte i lika stor utsträckning som på resten av låtarna.

Anton:

Det känns nästan omöjligt att skriva om Magic Kids utan att nämna Beach Boys. När man lyssnar på Memphis hör man 60-talets Kalifornien, man hör sandstränder, värme och hawaiiskjortor. Det är trallvänligt, glatt och fullt med sångstämmor, allt enligt surfrockens handbok.

Tyvärr är musiken inget som tilltalar mig speciellt mycket, försöken med diverse synthslingor tycker jag känns helt fel och stråkarrangemangen får låtarna att bli alldeles för sötsliskiga. Det finns dock flera höjdpunkter, till exempel i låten Skateland när en distad elgitarr får lite utrymme och ger låten en något tuffare karaktär.

Vanligtvis är jag den sista som skriver under på att musik måste vara "hård" eller "tuff", men när Magic Kids pop stundtals för mina tankar till dansbandsgenren så blir till och med mitt mått rågat. Men det finns ljusglimtar, till exempel Little Red Radio, Hey Boy och ovan nämnda Skateland.