Låtlista v. 50 - The Clash

På måndag är det exakt 30 år sedan dubbelalbumet London Calling av The Clash släpptes. Albumet hyllas ofta som ett av tidernas bästa. Och vi på Popbrus har ingenting emot att ställa oss i hyllningskören - även om vi är oense om huruvida det ens är The Clashs bästa album; bra är det i alla fall.
Så för att fira födelsedagsbarnet så väljer vi idag fem favoritlåtar var med bandet som skapade London Calling.

Spotifylistan finner ni HÄR.

Rasmus:

The Right Profile
Det är väl på sin plats att man har med en låt från skivan vars årsdag det är; så här har ni min personliga favorit från London Calling

(White Man) In Hammersmith Palais
Debutalbumet är The Clashs bästa platta, och det här är en av skivans bästa låtar.

Stay Free
Album nummer två – Give ’em Enough Rope – är också lysande.

Washington Bullets
Jakob här på Popbrus introducerade mig för den här och jag kan inte annat än älska låten.

Midnight To Stevens
För den ostämda – men vackra – melodislingan.


Jakob:

White Riot
Låten vars titel bandet sprayade på BBCs lokaler när radiostationen vägrade spela den för att den lätt kunde misstolkas som rasistisk.

Julie's Been Working For The Drug Squad
Basgången har alltid fångat mig, simpel men catchy.

Revolution Rock
Den är inte ens skriven av the Clash, men definitivt en av topparna på London Calling.

The Crooked Beat
Återigen en basgång som är omöjlig att inte älska.

Know Your Rights
Simpel men effektiv inledning på bandets sista album (jag räknar inte Cut The Crap eftersom varken Topper Headon eller Mick Jones var medlemmar i bandet längre och därför var bandet endast the Clash till namnet).


Anton:

Train In Vain
En perfekt avslutning av London Calling.

Lost In The Supermarket
En melodi som etsar sig fast i huvudet, och det har jag inget emot!

Clampdown
"Ha! Gitalong! Gitalong!"

Hateful
En av de första låtarna jag hörde med The Clash, och kanske den låt jag lyssnat mest på av bandet.

Straight To Hell
M.I.A har lånat introt på sin störa hit Paper Planes. Missa inte "western-filmen" med samma namn som låten i vilken Joe Strummer och Courtney Love spelar huvudroller, och där man får se Elvis Costello som kypare och hela The Pogues med en väsande Shane MacGowen i spetsen som kaffedrickande cowboys.

Hultsfred '10 - Första banden

För ungefär en vecka sedan blev det klart att det blir en Hultsfredsfestival nästa år. Idag kom första bandsläppet med idel svenska akter. Kent, Familjen, Shout Out Louds och Maskinen är de som har bokats, inget spektakulärt men en bra början.

Läs mer på Rockpartys hemsida Här.

Veckans Skiva v. 50: Phoenix - Alphabetical

Många har säkert hört första spåret på skivan, hitten "Everything is everything". Många har säkert även hört spår nummer två, den monotona "Run, run, run". Resten av skivan är troligtvis lite mer okänd, vilket är lite tråkigt då de resterande låtarna håller minst lika hög klass som de förstnända två. Personliga höjdpunkter är "Love for granted" och framför allt "If it's not with you" men det är ändå skivans helhetsintryck som får mig på fall.

Alphabetical är Phoenix andra album och de fyra fransoserna blandar elektroniskt med akustiskt på ett spännande sätt. Skivan låter väldigt välproducerad, som sig bör om man härstammar från samma geografiska område som Daft Punk och Air. Ljudbilden är väldigt bred och full av små detaljer vilket gör att en lyssning i ett par bra lurar blir en häftig upplevelse, och snudd på ett måste!

Jag vill inte påstå att jag är någon inbiten Phoenix-fantast, i ärlighetens namn så "upptäckte" jag inte bandet förrän för tre dagar sedan då min bror (som så många gånger förr) tipsade mig om dem. Visserligen såg jag bandet live på Siestafestivalen i somras vilket jag uppskattade mycket, och deras låt "Lisztomania" har räddat mig flera gånger då jag har hållit på att ge upp hoppet om P3:s val av musik. Trots detta har jag tidigare aldrig fördjupat mig mer i bandet, vilket idag på ett sätt känns bra då jag har ytterligare tre Phoenixalbum att gotta ner mig i. Om de sedan håller lika hög klass som Alphabetical är en senare fråga, lyssna och döm själva!

Länk till Alphabetical på Spotify

Jakobs Musikhörna v. 50: High Places

High Places påminner något om Animal Collective, fast mindre excentriska och något flummigare. Det rör sig om elektoniska instument, samplingar, diverse slagverk och sång.

Mer behöver inte skrivas, lyssna själva istället.
Här kan ni se en livespelning på ca 20 minuter.

Konsertrecension: Wavves, Debaser Slussen, Stockholm, 6/12

Jag har bara varit på Debaser i Stockholm en gång förut. Det finns två markanta skillnader mellan den gången och det här. För det första så är medelåldern betydligt högre än sist. För det andra så är det mycket glesare framför scenen den här gången. Jag hör någon säga att det är ganska mycket folk, vilket jag ej kan hålla med om. Kanske är det många för att vara Debaser, kanske är det många för att vara Debaser en söndagskväll, men i mina ögon är det ändå få då jag hade väntat mig att Wavves skulle locka långt många fler besökare till stället, den något opassande veckodagen till trots.

Nåväl, före Wavves så spelar bandet Happiness. Det är för mig en ganska medioker upplevelse, inte för att det på något vis är en dålig konsert utan för att jag är utled på den här typen av indierock. Det största nöjet i deras konsert ligger i att sångaren låter som Jamie Stewart i Xiu Xiu.

Strax efter att Happiness går Wavves på och redan från första stund så dränks lokalen i gitarrskrän som verkligen skär i öronen, fast på det där bra sättet. Backad av en bassist och en trummis som gör precis vad de ska, varken mer eller mindre, så levererar Nathan, som ÄR Wavves, sin "hits" på löpande band. "To The Dregs", "Weed Demon", "Wavves" och "So Bored" är några låtar som avverkas. Även några nya låtar spelas varav en går under namnet "Idiot". Det märks att Nathan har utvecklats som låtskrivare, det händer mer i de nya låtarna än bara popmelodier dränkta i dist. Detta på både gott och ont, visst kanske det blir lite intressantare, men en stor del av charmen med Wavves är just att allt vad melodier heter tvingas slå sig igenom en vägg av distade lo-fi-gitarrer.

Hur som helst så bjuder kvällen inte på några större överraskningar, alla låtar man förväntar sig spelas, allt är så härligt oljudigt som man tänkt sig och Nathan är precis sådär dryg som man förväntar sig. Hans mellansnack går nästan helt ut på att han ber publiken om syra, eller vad som helst i berusningsväg eftersom måndagen är deras första lediga dag på turnén. Folk i publiken svarar med att erbjuda både LSD och ecstacy och allt är precis som jag alltid föreställt mig en Wavves-konsert.

Det bästa med konserten är ändå slutet, det är därför man förstår varför genren Wavves verkar inom går under namnet shitgaze, shoegazerns punkiga lillebror. Spelningen avslutas nämligen med ett noiseparti värdigt My Bloody Valentine, om än något kort i jämförelse med deras dito.

Tips v. 50

Rasmus:

1980 släpptes tveklöst den bästa jullåten på svenska som någonsin spelats in. Titeln på verket är ”Det är inte snön som faller”. Bakom verket står Andres F Rönnblom. På onsdag och torsdag ger han Göteborg två julspelningar på Café Kom.

Han är en av Annika Norlins favoritartister. Han är en av Rob Clarksons favoritartister. Han spelar vanligtvis i Lemonheads. På tisdag spelar han på Sticky Fingers i Göteborg.

Stefan Sundström spelar på Parken i Göteborg på lördag. Gå dit. Det är mitt tips.


Jakob:

The Very Best lirar på Debaser Slussen i Stockholm på fredag. Njut av deras blanding av Afrikanskt och electro.

Samma dag kan man istället avnjuta Birdflesh på Broder Tuck i Stockholm, om grind skulle falla en mer i smaken.

På lördag besöker The Soundtrack Of Our Lives Katalin i Uppsala för en av få Sverigespelningarv i Vinter.


Anton:

Nästa vecka gör Regina Spektor fyra spelningar i Sverige. På måndag och tisdag på Cirkus i Stockholm, på fredag i Lisebergshallen i Göteborg och på söndag på Kulturbolaget i Malmö. På tisdag sänder även radioprogrammet P3 populär en intervju med Spektor. Programmet börjar klockan elva.

På onsdag ger P3 live session livemusik med Tingsek och Mattias Alkberg.

Det kan bli en rolig afton om ni befinner er på Mejeriet i Lund på onsdag då Detektivbyrån spelar.

Låtlista v. 49 - Religion

Veckans låtlista på Spotify finner ni Här.

Rasmus:

Sufjan Stevens – Oh God, Where Are You Now?
En ganska universell känsla, som egentligen inte har med gud att göra, men i brist på bättre ord, så är gud det ord vi använder.

Comet Gain – I Close My Eyes To Think Of God
“I close my eyes to think of God but he ain't there
I close my eyes to think of you”

Isolation Years – Daddy, I’m A Pilgrim Now
Kanske den låt jag lyssnade mest på sommaren 2007.

The Magnetic Fields - The Nun’s Litany
Även nunnor kan ha drömmar…

Vaselines – Jesus Wants Me For A Sunbeam
Distade gitarrer och skänsång, och så mycket bättre än Nirvanas cover.


Jakob:

Gong - Sold To The Highest Buddha
"It's a hassle you know to make rocket ships go to infinity, And I'm so sick of God and these bishops that talk of divinity"

The Clash - The Sound of Sinners
The Clash gör ett försök till gospel, om det lyckas kan diskuteras, men det svänger i alla fall

Tom Waits - Chocolate Jesus
Jesus finns inte i någon kyrka, han finns i en godisaffär

Moderat Likvidation - White Rastas
"Negrer kämpar för sin frihet, ett anständigt liv, det enda samband du har med dem, är att röka brass och bli hög"

Matisyahu - King Without a Crown
Ortodox jude toastar om Hashem och han gör det bra


Anton:

Bright Eyes - Four Winds
"The Bible's blind, the Torah's deaf, the Qur'an is mute, if you burned them all together you'd be close to the truth"

Jens Lekman - The Opposite of Hallelujah
En av de bästa låtarna på skivan Night Falls Over Kortedala.

Weezer - Say It Ain't So
"You've cleaned up, found Jesus"

Damien Rice - Delicate
"And why do you sing Hallelujah, If it means nothing to you"

The Tough Alliance - Something Special (Youtubelänk)
I början av låten kan man höra en muslimsk bönesång, den finns dock tyvärr inte med på versionen som finns på spotify, därav youtubelänken.