söndag 31 januari 2010

Tips v. 5



Rasmus:

Fokus tas denna vecka bort från musiken i Göteborg. Trots att veckans stora grej i staden är Thåströms spelning i Lisebergshallen på torsdag (som dock är slutsålt). Nej, för Göteborgarna handlar det denna vecka om film, då Filmfestivalen är i full gång. Så här finner ni tre filmer ni borde se om ni är på festivalen:

The Fish Child - sägs vara Argentinas svar på Mulholland Drive av David Lynch

Fish Story - en japansk domedagsstory som pendlar mellan spelfilm och anime och som dessutom innehåller ett japanskt Sex Pistols.

Dear Lemon Lima - jämförs med Napoleon Dynamite, fast med kvinnor i huvudrollerna. Enda gången i år det är okej att se en feel good-film!


Jakob:

Imorgon spelar Surya drone på Fight Club på Stampen i Stockholm. Spelningen är visserligen bara en halvtimme men för oss som missade Sunn O))) så är det definitivt värt det.

På torsdag gäller helt andra tongångar då Mahala Raï Banda bjuder på balkan- och zigenarsväng på Katalin i Uppsala.

Till helgen så kan ett besök på Debaser Slussen på lördag vara en god idé då Japandroids lirar, de har beskrivits som ett Hüsker Dü för 2000-talet, och det är ju aldrig helt fel.


Anton:

Imorgon måndag sänder P3 Live en konsert med Taken By Trees, inspelad i december förra året. Start klockan 20.30.

På torsdag spelar Gustaf Hedén & Distracting Noises och DunDun på Rundgång @ Babel i Malmö. Gustaf Hedén spelar "indie post-punk" och är tillfälligt i Sverige för att göra klart sin kommande skiva, kolla in honom på hans myspacesida (länk). DunDun är ett helt nytt projekt som gör sin allra första spelning på torsdag. Bandet består av medlemmar från bland annat The Cardigans och Brothers of End.

Hela den kommande veckan kommer Peter Morén (från Peter, Bjorn and John) hålla i P3-programmet Musikguiden där han kommer spela sin favoritmusik, förhoppningsvis har han en god smak. Klockan 19.30 varje dag.

fredag 29 januari 2010

Låtlista v. 4 - Tåg



Veckans låtlista på Spotify hittar ni här.

Rasmus:

The Pogues – Boat Train
Det är ju trots allt fredag – så här får ni en festlig liten sång.

The Magnetic Fields – Fear of Trains
“It was the army train that took her daddy from her /It was the bible train that took her momma too”

Monsters Of Folk – The Sandman, The Brakeman and Me
Tidernas bästa låt om att sova på tåg?

The Smiths – Nowhere Fast
“And when a train goes by – it’s such a sad sound”

Tim Oxley – Warm Night
”Love is like a warm night on a slow moving train”


Jakob:

Tom Waits - Train Song
Alla som känner till herrn har väl redan hört Downtown Train, så här kommer en annan fin låt om tåg.

Björk & Thom Yorke - I've Seen It All
En vacker låt från en vacker film.

The Monkees - Last Train to Clarksville
Bandet kanske var fake men deras låtar var motsatsen.

The Ethiopians - Train To Skaville
Tåget går i baktakt.

Fläskkvartetten - Tåg & Flyg & Båt
Freddie Wadling gästar.


Anton:

Jens Lekman - Black Cab
Jens missar sista spårvagnen och måste ta svarttaxi istället.

Jakob Hellman - Tåg
Kan vara den bästa svenska poplåten någonsin. Ta en ordentlig lyssning på texten, den är kul.

Band Of Horses - Is There A Ghost
Låten handlar inte alls om tåg, men det är ändå den låten jag associerar mest med tågresande då jag ofta lyssnar på den när jag färdas på järnvägen.

Weezer - My Name Is Jonas
"Choo-choo train left right on time"

Bright Eyes - Train Under Water
Amerikansk folkindie när den är som bäst.

torsdag 28 januari 2010

Månadens skiva v. 4: Girls - Album


Denna månaden har Popbrusredaktionen satt tänderna i, enligt många, ett av förra årets bästa album - Album av Girls.

Spotifylänk till skivan finns här.

Anton:

Jag hörde talas om Girls ungefär en månad innan deras debutskiva Album skulle släppas. Det var min bror som hade fått upp ögonen för bandet och trodde att jag skulle gilla det. Som så många gånger förr så hade han hittat ännu ett guldkorn i den stora indiemusikhögen. Girls öde kändes dock redan förutbestämt långt innan deras första skivsläpp. Stubinen till hajpen tändes när musikkritiker fick höra talas om bandet och dess sångare Christofer Owens minst sagt speciella barndom. Han växte upp i en kristen sekt vars medlemmar inte fick lyssna på annan musik än den man själva skapade. När album släptes den 22 september exploderade hajpen och Girls blev ännu en lysande stjärna på indiehimlen. Till skillnad från många andra hajpade band så förtjänar Girls all framgång, inte på grund av Owens barndom, utan tack vare väldigt bra musik.

Album är en väldigt bra skiva som doftar 60- och 70-tal utan för den delen låta mossigt och gammalt. Man blandar olika genrer och bildar ett homogent sound. Låtar som Lust for life, Hellhole Ratrace och Laura känns väldigt mycket 2010 och kommer garanterat hålla en lång tid framöver. Men att det skulle vara förra årets bästa album håller jag inte med om, trots att det kanske förtjänade en plats på Popbrus topp 25.

Om ni inte redan har gjort det, läs Popbrus konsertrecension på Girls första spelning i Sverige här.


Jakob:

På ett sätt förstår jag precis varför Girls är så hajpade, Lust for Life för direkt tankarna till Peter, Bjorn & Johns låt Young Folks som blev en jättehit. Överlag så går albumet i samma anda, det är gladpop som gäller, det är inte konstigt att Way Out West bokade dem eftersom det känns som att det här är tillräckligt alternativt för att bli creddigt men tillräckligt lättillgängligt för att tilltala många, bland annat mig. Men på ett sätt förstår jag inte varför folk verkar älska ett band som trots allt är så spretigt, för även om det rör sig om gladpop så är variationerna inom genren stora, ibland doftar det lätt av country, för att ibland röra sig inom noisepopens domäner.

Det är även när bandet spelar noisepop som de verkligen glänser till, hade hela plattan gått i samma stil som Morning Light så hade jag älskat det. Låten, som i mitt tycker är den starkaste på hela plattan, är en riktig liten poppärla där Girls låter som ett shoegazerband som dragit upp tempot, inte helt olikt The Pains of Being Pure at Heart, men möjligvis en gnutta stökigare.

Men faktum är att varenda spår på skivan har sin charm, men det är få som faktiskt fastnar, God Damned är dock en av de låtar som dröjer sig kvar även ett tag efter att man lyssnat klart. Kanske för att den sticker ut som det enda akustiska spåret på Album. Följande låt, Big Bad Mean Mother Fucker, sätter sig också, rockabilly dränkt i ett gitarrbrus går alltid hem hos mig.

På det stora hela så är det en väldigt bra platta, men jag har svårt att se att jag skulle lyssna på den speciellt ofta. Vad jag däremot kommer göra är att plocka de bästa låtarna för att lyssna på om och om igen, och om ni råkar stöta på mig och min bandare på någon festival i sommar så kan jag lova er att chansen är stor att Morning Light kommer dåna ur högtalarna.


Rasmus:

Förra årets bästa album? Nej. Årets sämsta albumtitel? Ja.

Trots att Album tokhyllats nästan överallt så är det långt ifrån förra årets album. Det är en ganska ordinär – inte dålig, men ordinär – skiva och hyllningarna beror snarare på Christopher Owens bakgrund än på musiken.
Varför är då titeln Album så himla dålig? Jo, för det här är inget album. Måhända är låtarna inspelade för just denna skiva, men det finns ingen sammanhållning låtarna emellan. Snarare rör sig skivan inom dagens låtbaserade musikklimat, där man inte nödvändigtvis lyssnar på hela skivor, utan väljer de låtar som tilltalar en mest. Kanske är det därför skivan har fått ett sådant brett gensvar: skivans eklekticism lyckas tilltala en bred folkgrupp.

Så istället för att recensera skivan, tänker jag ge microrecensera låtarna:

”Lust for Life”: Skivans givna hit med en dansant melodi och en text som är lätt sjunga med i. Jag gillar det.

”Laura”: Här skiner Owens oförmåga till bra poptexter igenom. Lite för beräknande för att få mig på fall.

”Ghost Mouth”: Skön avslappnande bakgrundsmusik.

”God Damned”: Skivans lo-fi-låt. Och lo-fi för lo-fi:ns skull är sällan lyckat.

”Big Bad Mean Mother Fucker”: 60-talsskrän som svänger. Lite som ett mer städat Wavves. Tummen upp.

”Hellhole Ratrace”: Det känns verkligen som att jag har hört den här tusen gånger tidigare. Om det beror på genuint hantverk eller influenser som skiner igenom låter jag vara osagt. Trots lite naiv och klyschig text, så är det framförallt texten som är låtens behållning, Ytterligare en bra låt.

”Headache”: Nej, det här är riktigt tråkigt.

”Summertime”: Helt okej sommarlåt. Men monotonin funkar inte riktigt.

”Lauren Marie”: Känns som en långsam blandning av resten av skivan. Lite småmysig faktiskt. Men fortfarande lite tråkig.

”Morning Light”: Låter som en blandning mellan Imperiet och Mew. Introt är låtens bästa parti. Där låter den bara som Imperiet.

”Curls”: Skivans instrumentalnummer. Fungerar nog bäst som sömnpiller.

”Darling”: Vad ska det här vara bra för? Sticker inte ut någonstans. Det låter som en radiohit utan någon som helst hitpotential. Men det lär finnas horder av människor som älskar den här låten. Det är väl det som är det fina med skivan: alla har sina egna favoriter.

Festivaluppdatering

Artistsläppen haglar tätt så här i slutet av Januari. Emmaboda har sagt att hädan efter så kommer artistsläpp ske varje vecka tills line upen är klar om allt går som det ska. Även Roskilde verkar ha börjat med sina veckosläpp. Peace & Love är kanske den festival som kommit längst i sin artistbokning med runt 50 släppta akter redan. Arvika fortsätter dock att släppa band som verkligen inte intresserar alls, är det kanske på väg att gå samma öde till mötes som Hultsfred?

Först vill jag ta tillfället i akt och tacka Sveriges kanske mysigaste festival, Emmaboda, för att de trots sin blogg-electro inte helt tappat kollen på vad som är viktigt här i livet, nämligen brilljant popmusik. För i dagens bandsläpp så var det inte Ed Banger-släppet Breakbot som var det som fick oss på Popbrus att längta till en Småländsk åker i slutet av Juli, utan Wavves, som utan tvekan kommer spela för en på tok för gles publik, precis som The Pains of Being Pure at Heart förra året. Hade det fortfarande varit indieboda så hade popsnörerna gråtit av glädje, men nu får vi nöja oss med att vi som har insett Wavves storhet kommer få en jävligt trevlig stund i skogen i sommar. Dagens bandsläpp innehöll alltså electro i form av Breakbot, som säkert gjorde många glada, och alla noisepoppares älskling Wavves, no more, no less.

Peace & Love har även de haft bandsläpp och kanske deras svagaste hittills i mitt tycke. Överst på listan står Europe, inte särskilt spännande. Mew kanske får några att boka en resa till Borlänge, men jag avnjuter dem hellre på Siesta. Undergroundvisans härförare, Loke, kommer besöka festivalen och kan vara värd att titta på om man löser biljett och enligt relativt säkra källor så är Nick Lowe värd att kolla in. Utöver dessa akter så släppes även Hästpojken, Eddie Cotton, Elin Ruth Sigvardsson, Adept, Magnus Carlson & The Moon Ray Quintet, Moto Boy, The Bones, Daniel Lemma, Serengeti och The Animal Five.

Arvika i mitt tycke ett trist släpp och bevisar ännu en gång att de är en festival på väg neråt, som ibland råkar boka fullträffar men oftast snavar någonstans långt innan mållinjen. I tisdagens släpp avslöjade de en artist jag skulle kunna tänka mig att se nämligen Mixtapes & Cellmates. I övrigt så var släppet en stor gäspning med In Flames, Jinder, Dufvan, Corroded, Agent Side Grinder, Super Viral Brothers, Harald Björk och Verkstaden.

Roskilde fortsätter att släppa artister som man aldrig har hört talas om, nämligen Afenginn, Blackie And The Rodeo Kings och The Rumor Said Fire.

Way Out West avslöjar även på sin Facebooksida att hypade Girls är bokade, tillsammans med Real Estate och Samling.

Det kommer antagligen skrivas VÄLDIGT lite om Sweden Rock Festival här på Popbrus, helt enkelt för att ingen av oss tre som skriver här har något större intresse i festivalen alls, men jag kan inte låta det gå obemärkt förbi att de faktiskt bokat Suicidal Tendencies, vilket får det att spritta lite i mina ben och får mig att drömma mig bort till en moshpit i Sölvesborg smockfull med svettiga hårdrockare. Även Opeth släpptes nyligen för er som gillar lite mer finess och mindre hardcoreriffande.

tisdag 26 januari 2010

Jakobs Musikhörna v. 4:Battles

På grund av en lättare sjukdom så blir dagens musikhörna något kortare än vanligt.

Många verkar ha missat det här fantastiska bandet som går under namnet Battles. Att genrebestämma bandet är svårt och därför bjuder jag istället på ett liveklipp från ett av de absolut bästa musikprogram jag känner till, Later With Jools:
http://www.youtube.com/watch?v=Z5voBRS1Mk

Man kan även avnjuta deras platta Mirrored på Spotify

Nytt bandsläpp från Hultsfredsfestivalen

Så släpper då Hultsfred nya akter. Tio för att vara exakt. Och man förstår varför festivalen håller på att gå i graven. Här finns inget som får gåshuden att sprida sig och hjärtat att bulta lite fortare i väntan på sommaren.

Göteborgsnamnen Hästpojken, Daniel Gilbert och Joel Alme toppar listan. Gilbert kan helt klart vara sevärd.
Övriga bokningar är Make The Girl Dance, Fenech-Soler, Fibes, Oh Fibes!, Veronica Maggio, Yacht, Sista Sekunden och Royal Republic.

Om festivalen ska överleva får de gott komma med bättre än så här.

måndag 25 januari 2010

Festivaluppdatering

Luger gick idag ut med nyheten att Elias and the Wizzkids (spotifylänk) ska spela på Handen på Hjärtat-turnén. Tidigare är Hästpojken bokad för turnén.

Popadelica har bokat danska The Kissaway Trail som spelar episk indiepop alá Arcade Fire. Bandet släpper för övrigt sitt andra album den 1 mars som kommer ha namnet Sleep Mountain.

Rockparty har inte gått ut med några nya akter för Hultsfredsfestivalen, men på deras blogg kan man läsa att flera band är bokade. De skriver följande:

"Det handlar om personliga favoriter - bland annat lite spännande debutanter, som du nog inte har hört än. Men som vi själva gått igång så sjukt hårt på under den sista tiden att vi håller på och bångnar totalt."


Vi får hoppas på att det stundande bandsläppet är så bra som man vill få det att verka!

söndag 24 januari 2010

Tips v. 4



Rasmus:

Den här veckan vet folk i Växjö om att det är Kulturnatten som gäller på lördag. Och folk i Göteborg vet om att filmfestivalen drar igång i veckan, så därför tipsar jag inte om dessa.

Istället höjer jag mitt glas för Stephin Merritt, vars nya platta släpps på onsdag. Realism heter den och det är hans band The Magnetic Fields som ligger bakom. Redan nu kan jag säga att det förmodligen blir ett av årets bästa skivsläpp, då förmodligen samtliga av bandets hittills släppta album hade kvalat in på Popbrus årsbästalistor för sina respektive år, om Popbrus hade funnits på den tiden. Och när ni ändå är i farten med att älska den här skivan, så kan ni, som inte redan gjort det, passa på att inhandla biljetter till bandets spelning i Stockholm i mars.

Andi Almqvist - som släppte ett av förra årets bästa album - återutger sina två första skivor på onsdag. Till kononpris!

Och så lite punk: Vibrators och UK Subs spelar på Henriksberg på torsdag. Även om Subs senaste plattor har varit allt annat än fantastiska, så sitter de ändå på en rad gamla punkhits. Missa inte detta!


Jakob:

På fredag så bjuds det upp till dans i baktakt när Internal Dread & Friends? gästar Katalin i Uppsala. Internal Dread är för tillfället kanske mest känd sina sammarbeten med Kultirarion då han gjort dubversioner av deras plattor.

På lördag kan man på samma ställe se 20-årsjubilerande Väsen om man hellre är sugen på folkmusik.

I Stockholm kan man istället se Trummor & Orgel tillsammans med Magnus Carlson från Weeping Willovs på Debaser Medis. Spelar gör även Almedal.


Anton:

På onsdag släpper I´m from Barcelona sitt nya album 27 songs from Barcelona. Till skillnad från tidigare skivor, där alla medlemmar varit med på alla låtar, så har nu varje medlem gjort varsin låt. Skivan kommer även släppas för gratis nedladdning på deras hemsida www.imfrombarcelona.com, en låt per dag i 27 dagar, start alltså på onsdag den 27 januari.

Samma dag släpper det svenska bandet First Aid Kit sitt första fullängdsalbum, The big black and the blue.

På radio kan ni på onsdag höra en konsert med Antony and the Johnsons inspelad på Cirkus i Stockholm. Den sänds av P3 live kl 20.30.

lördag 23 januari 2010

Josh Rouse till Sverige

Josh Rouse kommer till Sverige i mars för tre spelningar. Kolla KONSERTKALENDERN för datum.

fredag 22 januari 2010

Låtlista v. 3 - Skottland

Skottland... Tänk att så mycket bra musik kan härstamma från en så pass liten geografisk yta: Jesus and Mary Chain, Belle & Sebastian, Orange Juice, Vaselines, Franz Ferdinand, Mogwai... Listan kan göras lång. Vi ber om ursäkt för att vissa artister återkommer i veckans lista med flera låtar. Men som Morrissey en gång i tiden nästan sjöng: "Some bands are better than others..."

Här är veckans låtlista på Spotify (länk).

Rasmus:

Ballboy – Cicily
Ska du dansa till något från Skottland, så ska du dansa dig svettig till det här!

Bubblegum Lemonade – Susan’s In The Sky
Enmansnoisepop utgivet på fina internationella skivbolaget Matinée.

Mother And The Addicts – Oh Yeah You Look Quite Nice
Lite som landsmännen i Franz Ferdinand, fast bättre och svängigare.

Orange Juice – Falling And Laughing
Indiepoppionjärernas största stund.

U.N.P.O.C. – Beautiful To Me
Skönsång från den lilla byn som stoltserar med Storbritanniens bästa Fish n Chips.


Jakob:

Mogwai - Glasgow Mega-Snake
Det bästa skottland har att erbjuda

Donovan - Wear Your Love Like Heaven
Varför är Donovan så bortglömd?

Vaselines - Son of a Gun
"The sun shines in the bedroom when you play, and the raining always starts when you go away."

Josef K - Sorry For Laughing
Band döpta efter Kafka-karaktärer är väl aldrig dåliga?

Orange Juice - Moscow
Och låtar om Moskva är väl sällan kassa?


Anton:

Belle and Sebastian - Step Into My Office, Baby
En låtlista från Skottland utan Belle and Sebastian är som en glass utan chokladsås. Visst kan det vara gott, men man känner att något saknas.

Franz Ferdinand - Take Me Out
En av Glasgowbandets bästa låtar.

Primal Scream - Jailbird
Den före detta The Jesus and Mary Chain-trummisen Bobby Gillespie gör här en klockren rock n' roll-låt.

Camera Obscura - French Navy
Från bandets senaste skiva My Maudlin Career, släppt förra året. Skivan är för övrigt producerad av svenske Jari Haapalainen och på skivan har även Björn Yttling haft ett finger med i leken.

Ballboy - I Lost You, But I Found Country Music
Vi avslutar veckans lista med samma band som började, denna gång med en lite mer stillsam låt.

torsdag 21 januari 2010

Veckans skiva, v. 3: Crystal Stils - Alight Of Night

HÄR hittar ni Spotify-länk till skivan!

”2009 har varit stämsångens år, Fleet Foxes, Grizzly Bear och Animal Collective har hyllats för sina sköna stämmor, och även om jag inte kan annat än att hålla med så hoppas jag att början på nästa decennium istället inser storheten hos noisepopen. Visst ha vi sett band som Wavves, Micachu och HEALTH prisas redan i år, men förhoppningsvis är det bara början på en stundande hype.”

Så skrev Jakob här på Popbrus, när han skulle berätta om vad han önskade inför det här året. Och jag kan bara nicka och hålla med. Och hålla tummarna för att Crystal Stilts blir en del av den hypen.
För faktum är att Alight of Night inte bara har ett av 2008 års snyggaste skivomslag. Nej, det är även ett av det årets bästa album.

Måhända tillför det inte mycket nytt till musiken – allt är hört förut. Men vad gör väl det när det låter så här bra? Det Crystal Stilts sysslar med är förädling av sina influenser. Influenser som tidiga Velvet Underground och tidiga Jesus and Mary Chain. Visst låter det trevligt?

Lyssna bara på basen i ”Crystal Stilts”, och fundera sedan på varifrån de snott syntslingan i samma låt. Sedan lyssnar ni igenom resten av skivan. Fastnar halvvägs och inser att ”Shattered Shine”, med dess finfina munspel förmodligen är skivans stora hit. Fortsätter och sitter helt häpna inför skivans sista spår – ”The City In The Sea” – och inser att det kan vara en av de bästa låtar ni någonsin hört. När skivan slutat snurra inser ni dock att skivan som helhet var en ytterst sammanhållen och trevlig lyssningsupplevelse. Och så trycker ni på play igen…

Det som verkligen lyfter bandet är sångaren Brad Hargetts sång. Den låter drogad och flyter in i musiken på ett ytterst mysigt sätt…

Äh va fan: lyssna på skivan istället – det är klanderfri noisepop.

onsdag 20 januari 2010

Festivaluppdatering

Det har varit lite ont om festivalnyheter här på Popbrus den senaste tiden, så här kommer en kort uppdatering.

Roskilde har börjat släppa en del band, bara de senaste veckorna så har åtta band släppts.
Det jag själv är mest glad över är Converge och Boban I Marko Markovic Orkestar.
Utöver detta så har även Céu, Choc Quib Town, Dulsori, Serena-Maneesh, Sólstafir och Valient Thorr bokats.

Emmaboda hade också bandsläpp förra veckan. Deportees är väl det band jag ser fram emot mest i släppet, men överlag så var det en småtrevlig blandning med Hästpojken, Makthaverskan, Kapten Röd, Kommun, Maskinen, Hoffmaestro & Chraa och Mickey Moonlight. Sistnämnda artist är tydligen en del av vad Emmaboda kallar Ed Banger Night, så fler artister från det franska elektrobolaget är att vänta, vågar man hoppas på Mr Oizo?

Jönköpingsfestivalen Popadelica har det inte skrivits om tidigare här, så jag passar på att lista bokade band, för även om det inte ser så imponerande ut än så brukar festivalen bjuda på en hel del spännande spelningar. Bokade band hittills är Timo Räisänen, Bye Bye Bicycle, The Sounds, Dansdepartementet, Little Dragon och Satan Takes A Holiday.

tisdag 19 januari 2010

Jakobs Musikhörna v. 3: The J. Arthur Keenes Band - Pamplemousse

Glöm allt du trodde du visste om chipmusik. Det är inte en genre, det är ett ljud, musiken behöver inte vara technopop även om 80% av all chip råkar vara det. Nej, det finns chip som är så mycket bättre. T.ex. The J. Arthur Keenes Band. "Bandet" består endast av 17åriga Dan McLay som gör musik på sitt gameboy, spelar gitarr, melodica och synth. Sen sjunger han också. Det är kanske inte renodlad chip, så chippuritaner som endast vill ha renodlad konsolmusik göra sig icke besvär. Alla andra borde ladda ner plattan Pamplemousse, för inte nog med att det är en helt fantastisk skiva, den är helt gratis också. Det rycktas dock om att den ska släppas på vinyl.

Hur låter det då? Stundtals så låter det som skacore, ibland som rock, ibland som något helt annat, det är svårt att försöka beskriva en skiva som ständigt skiftar i genre och stil. Men trots detta blir den aldrig för spretig. Ljudmässigt så är det oerhört snyggt mixad, instrumenten och sången smälter in med gameboymusiken oväntat väl, något som få chipmusiker lyckas med.

Skivan är endast fyra låtar lång, enligt Dan själv för att han inte ville ha med några halvdana låtar bara för att släppet skulle bli längre, något som han gjort helt rätt i då varje låt är ett mästerverk i sig. Att skivan tar slut lite väl fort är egentligen inget problem, för när sista låten klingat ut så är det bara att börja på första igen.

Ladda ner plattan HÄR, helt gratis och helt lagligt!

söndag 17 januari 2010

Tips v. 3



Rasmus:

Snön ligger fortfarande som ett fördömt täcke över kultursverige, som alltid vid den här tiden på året. Men snart kommer ljusningen, med spelningar, skivsläpp och en filmfestival här i Göteborg.

Till dess kan stockholmarna gå och se Everett Parker spela sin sköna folkinspirerad musik på Club SPHM i Stockholm på tisdag.

Göteborgarna kan gå och se stadens son Daniel Gilbert spela på Sticky Fingers på fredag.

Och alla ni andra kan bunkra er framför era tv-apparater och titta på Kobra imorgon. Får då beger de sig till Ryssland för att kolla hur kulturlivet ser ut där idag.


Jakob:

Det största som händer i veckan är Sunn O)))'s spelning på Fylkingen på Onsdag. Tyvärr blev spelningen slutsåld innan den ens blev officiell, så att tipsa om den känns ju ganska onödigt. Istället får jag tipsa om saker som inte når samma episka proportioner, t.ex. att Hoffmaestro & Chraa gör två spelningar på Katalin i helgen, en slutsåld på Fredag och en extrainsatt på Lördag. Själv har jag sett dem tillräckligt många gånger, men har man inte avnjutit Sveriges svar på Manu Chao live så är det en god idé att befinna sig på Katalin i helgen.

I övrigt så verkar det ganska dött med bra spelningar häromkring för tillfället, så istället får man roa sig på annat sätt, varför inte att Norska jazz-metalbandet Shining släpper en ny platta imorgon.

Som utfyllnad på veckans tips så kan jag alltid råda er till att titta på P3 Guldgalan 2010 på svt 1 på Tisdag, eller så kan ni låta bli, ni kommer nog inte gå miste om så mycket.


Anton:

Amerikanska The xx kommer till Sverige nästa vecka för tre spelningar. Kolla i Popbrus konsertkalender för datum och spelställe.

I väntan på JJ:s album "n° 3" så finns nu två nya låtar på Sincerely Yours hemsida för gratis nedladdning. Låtarna heter "Let Go" och "My Way" och hittas Här.

På onsdag släpper Joel Alme albumet "Waiting for the bells", vilket är hans andra i ordningen.

fredag 15 januari 2010

Låtlista v. 2 - Blues



Veckans låtlista på Spotify finner ni Här.

Rasmus:

Edwyn Collins – Superstar Talking Blues
Indiepopstjärnan från Orange Juice sysslar med sådant här på gamla dar.

Charlie Poole – Don’t Let Your Deal Go Down Blues
Hur många sommardagar har jag inte suttit och slöat till den här ute på landet?

The Warlocks – Stickman Blues
Noiseblues!

The Coral – Talkin’ Gypsy Market Blues
Britterna gör riktigt svängig vintagemusik.

G Love & Special Sauce – Hobo Blues
Det får bli en Anton-motivering här: gillar verkligen ljudet på den här!



Jakob:

John Lee Hooker - Boom Boom
Första blueslåten jag föll för.

Leadbelly - Where Did You Sleep Last Night?
Spelad av Nirvana under deras MTV Unplugged-spelningen, men som vanligt så är originalet något vassare.

Robert Johnson - Me And The Devil Blues
Mannen, myten, legenden.

Abner Jay - Woke Up This Morning
Enmansblues är den bästa sorten.

Jimi Hendrix Experience - Hear My Train A Comin' (Electric)
För att Jimi hade koll, och för att det lär finnas för få långa bluesjam på listan.


Anton:

Conor Oberst And The Mystic Valley Band - Roosevelt Room
En av de bättre låtarna på bandets senaste skiva.

The White Stipes - Death Letter
Jack White är en otroligt säker bluesmusiker, när han vill.

Robert Johnson - Sweet Home Chicago
Se Jakobs motivering ovan.

Kenny Burrell - Chitlins Con Carne
Enkelt och genialiskt!

Pat Metheny - Round Trip/Broadway Blues
Inte så bluesig egentligen, men väldigt bra!


"Det är gött med blues, synd bara att det är så jävla tråkigt"
Anders och Måns, 2003

torsdag 14 januari 2010

Veckans Skiva: Sin Fang Bous - Clangour

Sin Fang Bous är Sindri Már Sigfússon. Sindri är kanske mest känd som sångare i Seabear, vilket hörs, fast inte så mycket man kan tro. Istället doftar solodebuten av Animal Collective och Múm, fast Sin Fang Bous är rakare än dessa band, det är inte lika många utsvävningar. Detta gör dock inget, för Sindri har en utmärkt känsla för melodier och hans stämma är otroligt vän, det är svårt att inte uppskatta hans röst. Speciellt när låtarna är små popmästerverk.

Seabear använder sig mestadels av akustiska instrument, Sin Fang Bous däremot blandar allt han kommer över känns det som. Elektroniska instrument har dock på många låtar en framträdande roll, men får oftast samsas med gitarr, bas och diverse andra musikaliska tillhyggen. Tillsammans bildar instrumenten en förvånansvärt enhetlig ljudbild, inget skär sig med något annat utan sammarbetar i en utmärkt symbios för att framföra popmusik i dur. Och popmusik från Island är något som jag inte kan få nog av. Tur att både Seabear och Sin Fang Bous ska släppa nytt i år.

Klicka här för att lyssna på Clangour på Spotify

onsdag 13 januari 2010

Nytt med Math and Physics Club

Math and Physics Club håller på att spela in ett nytt album. Det planeras att släppas på Matinée records i vår. Senast bandet släppte en fullängdare var i oktober 2006. Sedan dess har en ep och två samlingsskivespår släppts (samt en jullåt).

"Nytt" med Bright Eyes

2004 kom One Jug of Wine, Two Vessels. En 6-spårs-skiva där Bright Eyes och Neva Dinova spelade in låtar tillsammans. Det rörde sig alltså inte om en split-ep, utan låtarna var gemensamma verk.

Den 23 mars i år släpps skivan på nytt av Saddle Creek. Den här gången med ytterligare fyra låtar. Låtar som spelades in i höstas.

Väntan på något nytt från Bright Eyes är alltså över. Nu hoppas vi bara att det här inte är det sista vi får höra av bandet, då de talat om en sista skiva.

tisdag 12 januari 2010

Jakobs Musikhörna v. 2: Au

Au är ett ganska speciellt band. Eller egentligen så är det bara en snubbe, nämligen Luke Wyland, men live är det en duo, ibland en trio, som jag har förstått det. På allmusic så står det att Au jämförs lika ofta med Terry Riley och Philip Glass som med Grizzly Bear och Animal Collective, och det ligger något i det. För även om det rent musikaliskt oftare rör sig inom en popsfär så gör sig den klassiska ådran ofta påmind. Låtarna kanske inte alltid är lika klockrena som nämnda popbands, men det finns ofta ett annat djup som ofta saknas i genren, det märks att Au har hämtat influenser från andra håll än bara poppen.

Annars känns mycket igen, elektroniska instrument samsas med icke elektroniska, genrer blandas hej vilt och sången ligger inte sällan i ganska höga register. Har du hört det förr? Antagligen, men det finns ändå nånting som får mig att fortsätta lyssna. Vad kan jag dock inte sätta fingret på, men det är inte heller så viktigt, det viktiga är att det är bra. Och det mina vänner, det är det.

Klicka här för att lyssna på skivan Verbs på Spotify

söndag 10 januari 2010

Tips v. 2



Rasmus:

Först tänkte jag nämna att Adam Green släpper nytt. Minor Love heter den. Huruvida det är övervägande finsnickrad pop eller mest trams återstår att se. Och så kommer han snart till Sverige också, Adam.

Sedan blir det två uppsamlingstips: ett som försvann förra veckan, då jag inte var i landet och ett som av någon märklig anledning helt gått mig förbi.

Ett spännande soundtrack släpptes förra veckan. The Road av Nick Cave och Warren Ellis.

I december kom samlingsskivan Matinée Grand Prix. Skivbolaget Matinée samlar åter sina artister för att spela in låtar speciellt till ett litet soniskt skyltfönster. Skivan i fråga innehåller nytt från bland annat skotska noisepoparen Bubblegum Lemonade, fina The Guild League, första livstecknet från tweearna i Math and Physics Club på två år och sist men inte minst sista låten med The Lucksmiths.

Här är länk till skivan.


Jakob:

Debaser håller låda i Stockholm i helgen, på fredag kan besöka deras inrättning vid slussen för att beskåda Monde Yeux, Sveriges svar på Beirut.

På lördag hålls The Skwee Curse på Debaser Medis där bland andra Mesak och Rigas Den Andre bjuder på elektroniskt lunk.

Om man inte känner för att gå på spelning i veckan så finns det egentligen bara ett alternativ, åk pulka, passa på innan den vackra snöns förvrids till ett grått slask.


Anton:

Imorgon måndag är det ett måste att slå på P3 klockan halv tio då P3 live sänder en konsert med bandet Hellsongs. Bandet spelar, enligt dem själva, "lounce metal" vilket i praktiken är akustiska versioner av klassiska hårdrockslåtar. Aldrig har "Run to the Hills" och "We're not gonna take it" låtit så bra.

På lördag spelar göteborgsbandet Fontän på Kägelbanan i Stockholm, räkna med en kväll med mycket spännande musik.

Ett tips som som inte handlar om musik men som ändå måste nämnas är att Anders och Måns nya TV-serie "Succeduon med Anders och Måns" börjar på torsdag. Klockan 21.30 i SVT2.

lördag 9 januari 2010

Live på skiva med Flogging Molly och Gogol Bordello

Lagom till St Patricks Day i mars släpps en dubbel-cd med medföljande dvd, där Flogging Molly visar upp vad de går för live. Och det är som liveband de gör sig bäst. Den lilla lådan innehåller många av de gamla hitsen, samt en cover på T Rex-klassikern "Children of The Revolution".

Gogol Bordello släppte nyligen ett liknande set: live-dvd, plus en cd med rariteter.

Båda släppen är väl värda att kolla in!

fredag 8 januari 2010

Låtlista v. 1 - En person i fem olika konstellationer



Som ni förstår av rubriken så har vi denna vecka valt låtar från fem olika konstellationer med en specifik person som gemensam nämnare. Under våra namn står namnet på den person vi har valt.

Veckans Spotifylista finner ni HÄR.

Rasmus:

Stephin Merrit


The Magnetic Fields – I Was Born
En klassisk Merritt-komposition på så vis att den är extremt cynisk och vacker på samma gång.

The Gothic Archies – In The Reptile Room
“And you wanna know why I frown / Well I'm smiling, I'm just smiling upside down.”

Stephin Merritt – What A Fucking Lovely Day!
När fan blir gammal skriver han musiken till operor.

The 6ths – Aging Spinsters
The 6ths är egentligen bandet där Stephin låter andra sångare ta ton, men här gör han det själv.


Future Bible Heroes – Memories Of Love
Kanske Stephins minst intressanta band, men den här låten är ändock fan så catchy.



Jakob:

Dennis Lyxzén


Refused - Poetry Written In Gasoline
Refused är antagligen Dennis Lyxzéns mest kända band, här är en av deras mindre kända låtar.

The (International) Noise Conspiracy - The Reproduction of Death
I början så var T(I)NC ett helt fantastiskt band, men skiva för skiva så mattades det underbara ner.

The Lost Patrol - Golden Times
Dennis spelar pop, men endast ibland gör han det övertygande, här är ett av tillfällena.

The Lyxsénz (feat. Inge) - Runaway
Syskonen Lyxzén spelar gamla covers på deras pappas födelsedag, för några månader sedan fanns fler videos, nu verkar endast denna finnas kvar.


Final Exit - Respect
2007 så återförenades Sandströms och Lyxzéns gamla hc-band de hade tillsammans innan Refused-tiden, ganska kort efter spelningen bildades AC4.



Anton:

Mike Mogis

Lullaby For The Working Class - Good Morning
Mike Mogis spelar tillsammans med sin bror A.J Mogis, Cursive-sångaren Ted Stevens och trummisen Shane Aspegren (en svenskättling kanske?). Bandet släppte sitt sista album 1999.

Maria Taylor - Two Of Those Too
Den, enligt mig, bästa låten på Taylors första soloskiva "11:11" som producerades av Mogis. På denna låt står Mogis för mandolin- och steel guitar-spel.

Cursive - The Recluse
Trots sin producentroll på skivan "The Ugly Organ" så stod Mogis för diverse instrumentinsatser, bland annat spelade han vibrafon på denna låt.

The Concretes - Sunbeams
Svenska The Concretes fick på albumet "In Colour" hjälp av Mogis, dels som producent men även som instrumentalist, som på denna låt där han spelar akustisk gitarr.

Jenny Lewis with The Watson Twins - You Are What You Love
Lewis soloprojekt når inte upp till samma nivå som hennes band Rilo Kiley, men denna låt svänger som tusan! Mogis är även på Lewis skiva producent och multiinstrumenatlist.

torsdag 7 januari 2010

Veckans Skiva v. 1: jj - n° 2


jj är namnet på duon bestående av Joakim Benon och Elin Kastlander. Bandet ligger på skivbolaget Sincerly Yours och på deras skiva n° 2 hör man starka likheter med skivbolagsägarna The Tough Alliance ljudbild med fjäderlätta beats nerbäddade i snygga reverb. Man ska dock inte dra allt för stora paralleller med TTA då banden i övrigt låter väldigt olika.

jj:s debutskiva kan sammanfattas med ord som lugnande, vacker och behaglig. Det finns egentligen ingenting på skivan som sticker ut (det skulle i så fall vara när man samplar Zlatan) och det känns ändå inte som att något saknas. Många hade säkert föredragit något kärvt, eller något hårt som gör att man vaknar till, istället vaggas man in i en drömsk ljudbild och under dryga 30 minuter svävar man runt bland jj:s stilfulla arrangemang och perfekt formade melodier.

Höjdpunkterna är låtarna "Masterplan", "Ectasy" och framför allt "From Africa to Málaga" som jag anser är en av förra årets absolut bästa låtar.

jj blev nyligen signade till det amerikanska skivbolaget Secretly Canadian, och uppföljaren n° 3 planeras släppas den nionde mars i år. Förhoppningsvis håller man fast vid sitt drömska grundsound, men ändå utvecklar det. Personligen skulle jag vilja höra ännu större arrangemang, men som för den delen inte tar uppmärksamhet från sångmelodin. Jag skulle även vilja att uppföljaren är något längre än n° 2, för när man väl fastnat i jj:s musikvärld så vill man inte komma loss.

Lyssna på skivan på Spotify via denna länken.

tisdag 5 januari 2010

Jakobs Musikhörna: Orthrelm - Asristir Vieldriox

Asristir Vieldriox är en speciell skiva, eller vad sägs om 99 låtar på strax under 13 minuter framförda av en duo bestående av en gitarrist och en trummis? Endast en låt på skivan klockar in över 20 sekunder, de flesta är över på mindre än tio. Det kan låta intensivt, och det är det, men om man bara kommer över det så har man närmare en kvarts intressant lyssning framför sig.

Rent musikaliskt så erbjuder skivan ingen större variation, men det är inte heller däri styrkan i skivan ligger. Styrkan ligger istället i samspelet mellan trummor och gitarr. För trots låtarnas ringa längd så hinner man märka att duon fungerar som en väloljad maskin. De båda musikerna svarar på varandras utspel och turas om att leda den andre. Visst kan man tänka sig att skivans något korta speltid bidrar till samspeltheten, att de spelat in mycket mer och sen bara tagit de bästa bitarna. Och kanske är det så, men live spelar duon halvtimmes-set utan pauser mellan låtarna, och tydligen ska det låta lika sampelt live som på skiva.

måndag 4 januari 2010

Månadens Netlabel: 8bitpeoples

Den här månaden hade jag egentligen tänkt skriva om ett netlabel som ligger mig varmt om hjärtat, nämligen The Crushing Weight of Mainstream Ignorance. Tyvärr verkar det dock inte bättre än att deras sida för tillfället ligger nere. Förhoppningsvis dyker den upp snart igen, men tills dess får jag skriva om ett annat.

8bitpeoples är antagligen världens stösta chiplabel, möjligtvis att det skulle kunna finnas något japanskt som är ännu större, men jag tvivlar. I princip ALLA som är något inom chipmusiken har släppt en egen platta eller medverkat på ett eller annat sätt på det här bolaget. Det drivs av folk som verkligen älskar det de gör och alla släpp håller hög klass, även om allt inte riktigt faller mig i smaken.

Under lite drygt tio år har 8bitpeoples verkat för att föra fram det absolut bästa inom chipmusiken, oavsett genre. Allt från gameboytechno till C64-electronica ges plats här och etiketten bevisar att chip inte är en homogen genre som många verkar ha fått för sig. Nyligen passerade antalet släpp den magiska hundragränsen och mer är att vänta. Utgivningstakten är snabb och flera släpp i månaden är inte en ovanlighet.

Utöver gratisplattor så har även några fysiska skivor släppts, vilka kan vara värda att kolla in om man hyser ett intresse för musiken som finns där. 8bitpeoples är även den drivande kraften bakom västvärldens (kanske världens?) största chipfestival, Blipfest, och i år hade de sin första europeiska festival i Danmark.

8bitpeoples hemsida hittar du HÄR

söndag 3 januari 2010

Tips v. 1

Musiksverige har befunnit sig i dvala i några veckor och börjar sakta vakna till liv igen. Denna veckan får ni dock inga tips från Rasmus då han befinner sig i fjordarnas och svartmetallens förlovade land Norge och åker skidor.

Jakob:

Legendariska Kafé 44 bjuder på onsdag på hardcoregung, det är Boston-bandet The Hope Conspiracy som tillsammans med Ume-gossarna i Forever Young håller låda i den lilla lokalen.

I helgen gästas Uppsala av Bush Chemists för ett gig tillsammans med King General. Spelningen sker på Karlssons Kök nu på lördag. Förvänta er tung dub och härlig toasting.

Om man samma dag istället befinner sig i Stockholm så kan ett besök på Hornstull Strand vara en god idé då Skriet och Mattias Alkberg spelar där.


Anton:

I helgen kan du se sångerskan Ane Brun två dagar i rad på SVT. På fredag är hon gästartist på På Spåret och på lördag sänder SVT 2 Veckans Konsert med Ane Brun i vilken även Anna Ternheim och Lisa Ekdahl medverkar.

På söndag kommer äntligen Peter Doherty till Sverige igen. Närmare bestämt till KB i Malmö.

På onsdag släpps filmen Taking Woodstock på Blu-ray och DVD, en film som handlar om Woodstockfestivalen 1969.

Glöm inte att hålla er uppdaterade i Popbrus Konsertkalender!

fredag 1 januari 2010

Årets bästa album 2009

Nu är listan med 2009 års 25 bästa album äntligen här. Efter långa överväganden och livliga diskussioner på Popbrus-redaktionen, har vi här enats om en gemensam lista, som följer nedan.

HÄR finns en Spotify-lista med godbitarna från skivorna.


1. Pains Of Being Pure At Heart – S/T
Det skränade, det skrek och det skavde. Samtidigt som sången pekade åt twee-hållet. Allt var perfekt och ingenting var nytt. Men vad gjorde det när noisepopen fått nya glada galjonsfigurer? Och om de kan få dagens ungdomar att upptäcka band som Vaselines, Velvet Underground, Jesus and Mary Chain och Pixies så är det bara en bonus!

2. Wavves – Wavvves
Få skivor har haft sådan genomslagskraft hos mig (Jakob) som just Wavvves, från första gången jag lyssnade igenom den så var jag fast. Som en blandning av My Bloody Valentine, The Ramones och Beach Boys inspelad av en osnuten tonåring i sina föräldrars källare under en diet bestående av öl, pizza och gräs. Och det är ungefär precis vad det är. Genren kallas shitgaze, shoegazerns betydligt punkigare avkomma, och Wavves är för shitgazern vad My Bloody Valentine var för shoegazern.

3. Monsters Of Folk – S/T
Så kallade "supergrupper" (med personer från olika band) brukar sällan göra musik värd att lyssna på. Monsters Of Folk, med Jim James (My Morning Jacket) Conor Oberst, Mike Mogis (Bright Eyes) samt M. Ward, lyckades dock göra en enhetlig skiva i folkpopens anda som doftar nytt och färskt. MoF är egentligen den enda supergruppen som kan mätas med giganterna Travelin Wilburys.

4. Animal Collective – Merriweather Post Pavillion
Personligen (Jakob) föredrar jag fortfarande Strawberry Jam framför Merriweather Post Pavillion, men det går ändå inte att bortse från att just Merriweather var det Animal Collective behövde, den platta som gav dem det erkännande de faktiskt förtjänar. Det är poppigt, det är stämsång, det är kaos utan att förlora melodierna, det är eklektiskt utan att bli spretigt. Kort sagt så är det allt man förväntar sig av Animal Collective

5. bob hund – Folkmusik för folk som inte kan bete sig som folk
Senaste albumet kom 2001 så trycket var ganska stort på det evigt unga bob hund. Med låtar som "Tinnitus i hjärtat" och "Bli aldrig som oss, bli värre", tystade man dock alla kritiker och gjorde de hoppfulla överlyckliga.

6. Perssons Pack – Öster om Heden
Per Persson skaffade sig nya medlemmar i sitt pack, bland annat Love Antell (Florence Valentin) och Joseph Zackrisson (Lars Winnerbäck och Hovet), och skapade något så sällsynt som en bra svensk rockskiva. Duetten "Stenad i Stockholm", tillsammans med Anika Norlin är en av årets bästa.

7. Thåström – Kärlek är för dom
Gammal är äldst, som man säger. Och Thåström fortsätter att utvecklas fortfarande efter att han fyllt femtio. Det är mörkt, monotont och basen skorrar. Och texterna är… bara så jävla fina.


8. Sonic Youth – The Eternal
Man skulle kunna tro att Sonic Youth skulle ha blivit tråkiga vid det här laget. Att de bara skulle fortsätta i samma gamla fotspår. De har trots allt harvat på i över ett kvarts sekel. Och visst, det är inte svårt att höra vilka det är som står bakom verket. Men det är heller inte svårt att förälska sig i det.

9. Micachu & The Shapes – Jewellery
Det här är en skiva som verkar saknas på många årsbästalistor, vilket får mig (Jakob) att undra vart dagens musikjournalistik egentligen är på väg. Jag menar, en skiva med en samplad dammsugare är alltid en skiva värd att lyssna på. Förutom okonventionella instrumentval så finns här även lysande popmelodier och en karismatisk sångeska.

10. Regina Spektor – Far
Efter ett succéalbum som Begin To Hope är det svårt att göra en uppföljare som håller samma klass. Spektor överträffade dock sig själv och Far är både jämnare och bättre än sin föregångare.

11. The Very Best – Warm Heart of Africa
Ända sedan Paul Simon så har popmusiker velat blanda sin musik med Afrikanska tongångar. Vart Vampire Weekend tog vägen är det dock inte så många som verkar bry sig om längre, hypen tog död på dem. The Very Best lever dock upp till sin hype. De blandar electro med Malawisk musik som lär få hela Emmaboda att dansa i sommar.

12. Andi Almqvist – Glimmer
Är det här verkligen samma man som gav oss ”Red Room Stories” härom året? Det är två väldigt bra skivor, men på så skilda sätt. Där den var vacker är den här mörk och man blir knappast förvånad när man ser att Ossler haft med ett finger i spelet…

13. JJ – n° 2
Ingen verkar veta vilka som gömmer sig bakom namnet JJ. Skivan är utgiven av Eric Berglunds och Henning Fürsts (The Tought Alliance) skivbolag Sincerly Yours och ljudbilden är väldigt lik TTAs. JJ har nyligen blivit signade till det amerikanska bolaget Sectretly Canadian och kommer nästa år bege sig ut på turné tillsammans med The xx.

14. Taken By Trees – East of Eden
Victoria Bergsman åkte till Paktistan och spelade in East of Eden tillsammans med lokala musiker. Resultatet blev en skiva med starka melodier och ett mycket nyskapande sound.

15. Wilco – Wilco (The Album)
Wilco har haft svårt att nå upp till nivån man hade på Yankee Hotel Foxtrot (2002), nu verkar man dock, efter tre skivor av klättrande, ha nått samma topp och förhoppningsvis kan de klamra sig fast och inte falla igen.

16. Mattias Alkberg – Nerverna
Vilken återkomst han gjorde i år, norrlänningen. Släppte två album (han frontar Bear Quartet), som båda var så bra att de kom in på vår årsbästalista. Men han är som bäst när han sjunger på svenska. Det är då texterna verkligen tar sig in under huden. Det är då han kan ta sig friheten till Weezer-covers. Det är då han skriver textrader som ger ångesten ett ansikte. Och sedan sveper in allting i en skön rockabillykostym.

17. Bob Dylan – Together Through Life
Dylan har inte haft ett så här bra årtionde sedan 60-talet. Visserligen kommer skivorna med större mellanrum nu än vad de gjorde då. Men fortfarande vägrar han att köra vidare i gamla hjulspår. Dragspel blev instrumentet som gjorde att musiken tog fart i en ny riktning. Och kan man få åldras som Bob, ja då åldras man värdigt.

18. Times New Viking – Born Again Revisited
Noisepop, shitgaze, lo-fi, ja, visst låter det bra? Det är det också, fruktansvärt jävla bra. Stökig pop med skräniga gitarrer och synthslingor, vad mer kan man önska sig i ett och samma band? Om The Pains Of Being Pure At Heart är noisepoppens väluppfostrade avkomma så är Times New Viking dess unge med ADHD.

19. Morrissey – Years Of Refusal
I år fyllde Morrissey 50, avbröt en mängd konserter av märkliga anledningar, samt släppte en rad samlingsalbum. Men 2009 kom också albumet Years of Refusal. Det är långt ifrån hans bästa och stundtals undrar man varför han har valt de har malplacerade musikerna att medverka. Men gubbens lägstanivå är hög och inslagen av trumpeter är uppfriskande.

20. Great Lake Swimmers – Lost Channels
2009 följde i 2008 års fotspår. Skäggrock var på tapeten. Den mest finstämda skäggrocksvkivan 2009 är gjord av Great Lake Swimmers. Och Tony Dekkers röst kan faktiskt vara den vackraste i år.

21. What's Up – Content Imagination
Jag (Jakob) hittade bandet av en slump för bara några veckor sen, vet ingenting om dem och har ingen aning om de ens har släppt något före Content Imagination, men vem bryr sig när det låter så bra? Även här rör det sig om noisepop, men av en betydligt komplexare avart, men fortfarande med en dansant ådra. Ej att förväxlas med svenska bandet med samma namn.

22. Bear Quartet – 89
Behövs ens en förklaring eller motivering? Bear Quartet själva tar antagligen avstånd från allt vad årsbästalistor heter så jag sammanfattar det hela så här, Mattias Alkberg är svensk pops svar på Kung Midas

23. Woods – Songs of Shams
Man skulle kunna beskriva det som småpsykedelisk freak-folk-rock, men på deras last.fm-sida finns de under en betydligt mer träffande genre, "a campire and a tent and a flashlight and some matches and a tree and that river and my glasses and a spaceship and a really really big bear but the bear is really really far away", det känns betydligt mer träffande.

24. Mountain Goats – The Life Of The World To Come
Det må inte vara amerikanernas bästa, men hela idén att utgå från olika bibeltexter när man skriver låtar är underbar.


25. Local Natives – Gorilla manor
En av årets bästa debutskivor med ett sound influerat av Arcade Fire och Fleet Foxes. Missa inte bandet när de kommer till Stockholm och Göteborg i slutet av januari.



Andra artister som gjort så pass bra ifrån sig att de tog sig in på vara individuella listor, men inte lyckades med att kvala in på den gemensamma listan är:

God Help The Girl, M Ward, John Frusciante, Florence Valentin, Daniel Johnston, Markus Krunegård, Dan Daecon, A Sunny Day In Glasgow, Black Dice, The Flaming Lips, My Drug Hell, Anna Järvinen, Mount Eerie, Girls, Maia Hirasawa, Lake Heartbeat, Conor Oberst, Jeanette Lindström, The xx, El Perro Del Mar och Taxi Taxi.

HÄR är en liten Spotify-lista med dem!


Nu blickar vi framåt mot ett fint skivår 2010!