Veckans skiva v. 7: Tullycraft - Old Traditions, New Standards

Hösten 2006 tog jag bilen från Växjö till Göteborg. Enbart för att få se The Lucksmiths spela på Pustervik. Bandets sångare hade en t-shirt på sig som deklamerade orden ”Math and Physics Club”. Det visade sig att detta var ett annat band. Ett band som jag tog till mitt hjärta. Och när de på förra årets skiva I Shouldn’t Look As Good As I Do sjöng om kultindiebandet Tullycraft i låten "We're So DIY", var detta givetvis ett band jag var tvungen att kolla upp. Och ytterligare ett band hamnade nära mitt hjärta.

Old Traditions, New Standards är Tullycrafts första fullängdare, med det är inget regelrätt album. Här samlar de allt det material de då hade gett ut: på singlar och kompilationer. Och det är ett distat tweekonstverk vi har att göra med här. Aldrig senare skulle Tullycraft få till samma perfekta blandning av catchy melodier, punkiga attityd i låtarna och tweeiga sång. Aldrig senare skulle ett Tullycraft-album innehålla lika många oförglömliga anthems, som sammanfattar en hel generation indiekids: ”Josie”, ”Pop Songs You’re New Boyfriend’s Too Stupid To Know About”, ”Sweet” och ”Meet Me In Las Vegas” för att nämna några.

Visst, Tullycraft förblev ett band att räkna med efter Old Traditions, New Standards också. De släppte punkiga låtar som ”The Punks Are Writing Love Songs” och metaballader som ”Fall 4 You”, men faktum kvarstår: Old Traditions, New Standards är deras finaste stund.

Att Math And Physics Club finns med på den lysande hyllningsplattan till Tullycraft – Wish I’d Kept A Scrap Book – ter sig bara logiskt. Och att The Lucksmiths, Math And Physics Club och Tullycraft 2005 turnerade ihop känns som en dröm, och tillhör de stunder i musikhistorien man önskar att man fått uppleva.

Lyssna på Old Traditions, New Standards på Spotify

Veckans skiva v. 3: Math and Physics Club - Weekends Away/Movie Ending Pomance

På en niondeplats på Popbrus lista över årets bästa album 2010 hittar ni en skiva vid namn I Shouldn't Look As Good As I Do av en trio från Seattle vid namn Math And Physics Club. Det är en härligt dansant och allsångsvänlig tweeplatta, men inte det första det här gänget ger ifrån sig. Dock som trio. För tidigare hade bandet fem medlemmar och släppte då ett självbetitlat debutalbum och tre ep:s. Den här texten behandlar de två första släppen bandet gjorde, och tillika allt de gav ifrån sig innan första albumet (som varken är lika vasst som dessa två mästerverk eller senaste plattan).

Weekends Away inleds med titelspåret: en fin berättelse om att ta bilen på tu man hand över veckosluten.
Som finast blir dock denna skiva i nästa låt, "Sixteen and Pretty", som kan vara den ultimata hymnen om att titta tillbaka på tonåren och den första kärleken. "Memories in white and black" som sångaren Charles Bert uttrycker det. Refrängen är också bland det finaste bandet fått ur sig:

"I'm kissing my first kiss
I'm wishing my first wish
In my life we had such fun
You and me, we're the only ones"

Resten av skivan är idel guldkorn. Men inget är riktigt lika bra som "Sixteen and Pretty".

Movie Ending Romance är en mörkare skapelse och även något vassare än föregångaren. Delvis på grund av textrader som "These lines on my face betray me / They're deeper lately / And take a look at these bags under my eyes" och "A glass of wine and I'll be fine / There's really not much to say".

Dessa 22 minuter popmagi är den bästa introduktionen till bandet som hyllats av bland andra The Lucksmiths sångare Tali White. Så tryck på play och stäm in i hyllningskören.

Weekends Away hittar ni här på Spotify.
Movie Ending Romance hittar ni här på Spotify.

Nytt med Math and Physics Club

Math and Physics Club håller på att spela in ett nytt album. Det planeras att släppas på Matinée records i vår. Senast bandet släppte en fullängdare var i oktober 2006. Sedan dess har en ep och två samlingsskivespår släppts (samt en jullåt).