tisdag 31 maj 2011

Jakobs Musikhörna v. 22: Babylove & The Van Dangos - The Money And The Time

LänkNu när sommaren börjat, första festivalen är avverkad och man verkligen känner att det är nu man kan börja verkligen njuta av livet igen så är det inte omöjligt att man blir sugen på lite skasväng. Men man vill inte ha de där distade gitarrerna och punkiga attityden som de yngre banden ofta ägnar sig åt. Nej, man vill ha gammaldags gung med ett något lägre tempo och renare ljud. Vad passar då bättre än dansksvenska Babylove & The Van Dangos?

Lyssna på senaste plattan The Money And The Time på Spotify!

måndag 30 maj 2011

Magnus Eklund & Stålet feat. Jakob Hellman


Magnus Eklund & Stålet släppte idag den nya singeln Utan er i vilken Eklund sjunger duett med självaste Jakob Hellman. En trevlig lyssning som påminner om Hellmans duett med Per Persson och hans pack.


Veckans låt v. 22: [ingenting] - En bättre dag

Dekadens och misär är ett vanligt tema inom all konst. Detta kan man tycka mycket om, men faktum kvarstår: musik blir ofta bättre med ett uns svärta i. Ossler har bland annat sagt att det är lättare att se ljuset i livet om man tittar på det från lite avstånd.

"En bättre dag" handlar om att ta livet av sig, men den gör det till en väldigt pepp melodi. Vissa kan spy på ett sådant faktum. Men se till vad det faktiskt är. En låt att knyta näven till, skråla med till och därmed känna lite hopp i tillvaron.

Sommaren 2007 begav jag och Popbrus-Anton upp till Stockholm för att gå på festival. Det här blev lite av resans låt. Och visst fan blev vi glada när vi sjöng textrader som:

"Hjärtat, jag har fått nog
Jag ska gå ner till stadens flod
Och låta vattnet fylla mina lungor och mitt blod
Och Gud som haver barnen kär
Ta emot mig som jag är
Någonting är trasigt i mitt hjärta och i min själ"

Jag kommer alltid att tillhöra dem som hyllar dekadensen och misären i konsten. Och jag kommer alltid att tillhöra dem som blir uppåt av en trevlig melodi.

Lyssna och njut.

söndag 29 maj 2011

Veckans tips v. 22



Rasmus:

I helgen är det Siesta-festivalen i Hässleholm. Åk dit! Det blir fest och spelningar med band som Den Svenska Björnstammen, The Ark, Billie The Vision & The Dancers, bob hund och Håkan Hellström.

Vill ni se Håkan Hellström, men vill inte åka på festival. Då spelar han även i Göteborg på lördag och i Gävle på söndag.

Britpopens bästa band (enligt mig) släpper i veckan sitt debutalbum i deluxutgåva. Två cd och en dvd. Jag talar givetvis om Suede av Suede.


Jakob:

För er som är sugna på festival men hellre lyssnar på musik av det något hårdare slaget så är Muskelrock utanför Alvesta väl värt ett besök. Ghost, Graveyard, Marulk, Pentagram, Antichrist och Lord Vicar lirar, för att nämna några.

På fredag släpper experimentrockarna i Battles uppföljaren till 2007 års Mirrored. Gloss Drop heter nya plattan och recenseras här på onsdag.

För er hiphopskallar som av någon anledning missat det faktum att legendariska hiphopkollektivet Wu-Tang Clan gör en Sverigespelning på Münchenbryggeriet på lördag så upplyser jag er om det nu. Åk dit!


Anton:

På onsdag släpper Death Cab For Cutie sitt efterlängtade album Codes And Keys.

The Cave Singers besöker Sverige i veckan, på fredag spelar de på Pusterviksbaren i Göteborg, på lördag på Debaser Slussen i Stockholm och på lördag på Mejeriet i Lund.

För er som missade SVT:s visning av Håkan Hellströms konsert på Cirkus i Stockholm från i år får ni två nya chanser på torsdag klockan tre (SVT 1) och på söndag klockan nio (SVT 24).

lördag 28 maj 2011

Lite som en fest VOL III


Denna lördagen bjuder vi på Way Out Wests senaste tillskott i bandlistan - Prince. Det blir även svensk punk, svensk pop och svensk kult. Detta kryddas med några utländska storheter. Ha en trevlig afton!

Lite som en fest VOL III (på Spotify)

fredag 27 maj 2011

Veckans Låtlista v. 21 - Akustiskt

En akustisk gitarr är allt som behövs för att skapa fantastisk musik. Eller varför inte ett piano? Banjo? Mandolin? Möjligheterna är oändliga trots avsaknaden av effekter och förstärkning. En stor del av den akustiska populärmusiken går i trubadur- eller singer/songwriter-anda, men det finns gott om andra genrer där det gör sig väl. Vad sägs om akustisk postrock till exempel?

Veckans Låtlista på Spotify!

Rasmus:

The Decemberists - June Hymn
Skön skiva. Skön månad.

Jonathan Richman - Here It Is
Ingen sommar utan Richman.

Hefner - Country Song For Simon
"Count your tattoos / Tell us nothing that's new / About people that probably don't vote / They've got Travis cd's / Coming up to their knees / And they don't even know what the lyrics mean"

Skatan - Skin Against Skin
En av höjdpunkterna från albumet som kom i fjol.

Cat Stevens - Father And Son
Flaming Lips blev stämda efter att ha använt sig av den här låten i sin låt "Fight Test".


Jakob:

The Tallest Man On Earth - Honey Won't You Let Me In
Svensk som hypas för sin likhet med en ung Dylan.

Solblot - Âkallan & Löfte
Svensk neofolk.

PJ Harvey - White Chalk
Från PJs lätt underskattade pianoskiva.

Allan Edwall - Sommarvisa
Svensk visa när den är som bäst.

Balmorhea - Baleen Morning
Akustisk postrock när den är som bäst.


Anton:

Alela Diane - The Pirate's Gospel
Diane släppte tidigare i år ett nytt album, denna låt är dock titellåten från 2006 års album.

Idiot Wind - Scapegoat
Kvinnan bakom namnet Idiot Wind är Amanda Bergman, förut har hon kallat sig Hajen och Jaw Lesson. I sommar spelar hon på Hultsfredsfestivalens nya kulturscen, missa inte!


Mountain Man - Buffalo
En kvinnlig trio som spelar lågmäld folkpop.

First Aid Kit - Jagadamba, You Might
Sveriges bästa akustiska band?

The Cave Singers - No Witch
Om några veckor får ni chansen att se detta fenomenala band i Sverige.

torsdag 26 maj 2011

Strömma Black Lips nya platta.

7 Juni släpps Black Lips sjätte studioalbum, Arabia Mountain, men redan nu kan du förhandslyssna på den på Grooveshark. Garagerockarna spelar i sommar på Hultsfredsfestivalen, missa för guds skull inte det!

Klicka här för att lyssna på Arabia Mountain på Grooveshark.

Veckans skiva v. 21: Alison Krauss & Union Station - Paper Airplane


I april i år släpptes sångerskan Alison Krauss fjortonde album, Paper Airplane, och det borde ses som ett av årets mest stilfulla album hittills. Skivan bygger på traditionell bluegrass men många låtar drar mer åt någon slags melankolisk country. På skivan medverkar även Krauss kompband Union Station som består av fyra otroligt samspelta och musikaliska personer. Om man vill vara lite krass så skulle man kunna se det som en nackdel, det låter helt enkelt för bra.

På vissa låtar överlåter Alison Krauss sången till Dan Tyminski, ett enligt mig mycket lyckat drag. Skivans bästa spår, och en av årets bästa låtar, "Dust Bowl Children", är en tungvrickande bluegrasslåt som bygger på hetsig banjo och Tyminskis klockrena stämma.

Paper Airplane är kanske inget för den som letar efter hipp och häftig musik, men för den som kan njuta av perfektionistisk musik (utan skrytiga partier) är detta en skiva jag varmt rekommenderar. Äsch, även du som letar efter hipp musik kan gott lyssna, så bra är det.

Här hittar ni skivan på Spotify

onsdag 25 maj 2011

Skivrecension: Cake - Showroom Of Compassion

Nej, det här går inte. Det är så ofattbart tråkigt att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Tre gånger har jag rent ut sagt plågat mig igenom den här plattan, men aldrig mer. Den är egentligen inte dålig, inte alls, jag kan se varför folk uppskattar sådan här simpel riffbaserad rock, men jag står inte ut. Det är monotont, men inte på det där meditativa sättet utan på ett segt och tråkigt sätt.

Det börjar ganska trevligt, första låten är härligt tillbakalutad, ett ganska trevligt riff som går nästan konstant genom hela låten, men redan efter en minut så har jag tröttnat. Nästa låt, samma grej, lite poppigare tongångar men återigen så tröttnar jag nästan direkt. Tredje låten skiljer sig åtminstone lite, synd bara att jag är ganska säker på att sångmelodin är lånad från någon annan.

Och så vidare. Allting känns enformigt och mediokert. Jag har hört den här plattan i bättre utförande hundratals gånger. Det finns bara en låt jag ens kommer komma ihåg om några veckor, nämligen plattans countrylåt, Bound Away. Den är fin, tyvärr misstänker jag att den funkar bäst i skivans kontext, för vill jag lyssna på country så är det inte direkt Cake jag kommer plocka fram.

Lyssna på The Flaming Lips nya ep

Flumpopparna i The Flaming Lips släppte i måndags en ny ep som de gjort tillsammans med glitch-hop-producenten Prefuse 73. Kort efter att den utkommit så dök låtarna upp på Psych Explorations of the Future Heart. Nu ger vi er möjligheten att lyssna på de fyra låtarna direkt här på popbrus!




Skivrecension: Cloud Control - Bliss Release


Australiensiska Cloud Control släppte debutalbumet Bliss Release redan för ett år sedan, men det är först nu som vi i Europa får ta del av det. Vid en första genomlyssning hakar jag till en början upp mig på alla körer som bandet använder sig av, det är många utdragna vokaler, mycket yeahyeahyeah-ande och ooh-ande. När jag väl vant mig vid detta höjer sig skivan markant.

Enkelt beskrivet skulle man kunna säga att Cloud Control spelar pop. Men man hör även starka psykadeliska influenser, och vissa låtar har även starka likheter med det svenska krautpopbandet This Is Head. I många låtar är det, likt This Is Head, basen som spelar en monoton grund och resterande instrument fyller ut till en stor och ambient ljudbild.

Cloud Control blandar även in en hel del oljud i sina låtar, ofta mynnar det ut i snygga körstämmor (alá Fleet Foxes) och klara synthljud. Just den stora skillnaden mellan smutsigt oljud till glasklar ljudbild är något bandet utnyttjar på ett bra sätt.

Jag kan inte annat än medge att jag är förvånad över hur pass bra Bliss Release är, låtar som "Death Cloud", "This Is What I Said" och "There Is Nothing In The Water We Can't Fight" är alla fläckfria popdängor. I den avslutande låten "My Fear #1" får Cloud Control till och med en akustisk gitarr att låta exotiskt , den sticker ut från den annars elektroniska ljudbilden. Bliss Release är ett mycket starkt debutalbum.

tisdag 24 maj 2011

Jakobs Musikhörna v. 21: Current 93 - All The Pretty Little Horses

För att fortsätta på neofolk-spåret som jag började med i veckans låt igår så fortsätter jag idag med att i min musikhörna ta upp den första neofolkplatta jag lyssnade på, Current 93s smått fantastiska All The Pretty Little Horses.

Detta är en platta som ALLA borde lyssna på och just därför tänker jag inte avskräcka folk genom att skriva massa om den, jag nöjer mig med att säga att det här är en av mina absoluta favoritplattor någonsin.

På Spotify finns den under namnet The Inmost Light, där "skiva" 1 och 3 inte ingår i plattan All The Pretty Little Horses.

Lyssna på två nya Arcade Fire-låtar

Den andra augusti släpps Arcade Fires hyllade album The Suburbs från förra året i deluxe-utgåva. Förutom skivan så kommer utgåvan även innehålla en kortfilm av Spike Jonze vid namn Scenes From The Suburbs och även två nya låtar. Båda dessa låtar spelades nyligen på brittisk radio och letade sig snabbt därefter ut på nätet där siten Listen Before You Buy postade dem:

Arcade Fire - Speaking In Tongues by ListenBeforeYouBuy

Arcade Fire - Culture War by ListenBeforeYouBuy

måndag 23 maj 2011

Förhandslyssna på Death Cab For Cuties och My Morning Jackets kommande album

Den 31 maj släpper Death Cab For Cutie och My Morning Jacket nya album, båda finns nu att streama på NPR.org.

Länk till Codes And Keys av Death Cab For Cutie

Länk till Circuital av My Morning Jacket

15 nya band till Malmöfestivalen

Idag släppte Malmöfestivalen en handfull nya akter. Dessa var Mohammed Ali, Movits!, Ghost, JJ, Miss Li, Adam Tensta, Anna Järvinen, Kurt Vile (US), Jennie Abrahamsson, Lotta Wenglén, Atlas Losing Grip, Carolina Wallin Perez, Viza (US), Last Days of April och Lisa Miskovsky.

Det ser ut som att Malmöfestivalen även i år kommer kamma hem segern som bästa gratisfestival.

Veckans Låt v. 21: Death in June - All Pigs Must Die

Death In June är fortfarande ett av de största namnen inom neofolkgenren, en genre som ofta kopplas ihop med nynazism, oftast oförtjänt. Men det är kanske inte så konstigt, då många artister drar åt ett militäristiskt sound och gärna flörtar med nazireferenser. Inte minst just Death In June, läs bara texten till All Pigs Must Die:


All pigs must die
This ain't August '69
All pigs must die
Seven on seven, sieg heil sublime

Their trotters are in the mud
They're better off with the Son of God
They had no idea
Not even close, not even near

All pigs must die
This ain't August '69
All pigs must die
Seven on seven, sieg heil sublime

All pigs must die
This is August '99
All pigs must die
Their stolen riches are really mine

Cover their faces in blood
They're better off with the Son of God

All pigs must die
This is August '99
All pigs must die
The law of the claw will make them mine

All pigs must die
That was August '99
All pigs must die
Their stolen riches are truly mine


Visst sticker det lite i ögonen? Det är lätt att Douglas Pearce, mannen bakom Death In June, sjunger ut sitt hat om judar. Men faktum är att texten handlar om ett skivbolag, World Serpent Distribution, som blåste honom på pengar. I slutet av nittiotalet bröt han med dem just på grund av att de inte gav sina artister den andel av försäljningsintäckterna som de från början lovat. "Their stolen riches are truly mine".

Men kan inte det vara en påhittad mening för att slippa undan nazianklagelserna? Nja, förutom att hela historien om World Serpent stämmer så finns det en hel del annat som tyder på att hans nazireferenser mer handlar om provokation än om egentliga åsikter. För det första så är Pearce öppet homosexuell, något som, enligt min ringa uppfattning, inte brukar vara så uppskattat inom nazistkretsar. För det andra så har han under åren samarbetat med diverse musiker av judisk härkomst, Israels flagga har funnits på den officiella hemsidan och 2004 så spelade Death In June i just Israel.

Angående sin fascination för tredje riket säger Pearce själv så här:
"I've an interest in all aspects of the Third Reich. It has had such a huge influence on the world, who could fail to be intrigued by it? However, I've still read more pages of Das Kapital than Mein Kampf!"

söndag 22 maj 2011

Veckans tips v. 21



Rasmus:

Glöm Feist. Starkast lysande stjärnan från Broken Social Scene heter Jason Collet och han spelar på Dabaser Slussen på onsdag.

Veckans albumskörd innehåller bland annat nytt med Comet Gain...

...och även med Flogging Molly. Det kan väl ingen annan än Jakob ogilla?


Jakob:

Redan denna gångna helg så drog campingfestivalsäsongen igång med Knarrholmen, men redan på fredag kan intresserade ta sig till en annan festival, nämligen Festilogen, som håller till i Dädesjö en bit utanför Växjö. Spelar gör bland annat Hands Of Orlac, Vi-Ska!, Band Of Joy, med flera.

Men det bjuds på vanliga spelningar runt om i landet också, bland annat Yann Tiersen på Debaser i Malmö på Torsdag.

Även skivsläpp finns det tid för, på fredag släpper nämligen ingen annan än Seasick Steve ett nytt alster. You Can't Teach An Old Dog New Tricks heter den och lär i vanlig ordning bjuda på gubblues med punkattityd.


Anton:

Det australiensiska indierockbandet Cloud Control släpper nytt album i veckan, en recension på skivan publiceras här på Popbrus på onsdag.

Nästa vecka skämmer Kafé Deluxe bort Växjöpubliken med tre konserter, på torsdag spelar Movits, på fredag Club Killers med gäster och på lördag Den stora vilan. På lördag spelar Club Killers på Babel i Malmö, gästerna där blir Anna-Maria Espinosa, Whales Ofili, Daniel Lemma, Eye N’ I & Profilen, förmodligen är några av dem samma som spelar i Växjö dagen innan.

Rockveteranerna i Sahara Hotnights (de har trots allt spelat ihop i snart 20 år) släpper på onsdag nytt album, fantasin har flödat och albumet har fått namnet Sahara Hotnights.

lördag 21 maj 2011

Lite som en fest VOL 2


Denna andra volym av Lite som en fest bjuder på indiepop, svensk visrock, en drös med rock från början av 00-talet, en liten del elektroniskt samt en något oväntad Beyoncécover (bland en hel del annat).

Listan finner ni här (Spotifylänk)

fredag 20 maj 2011

Veckans Låtlista v. 20 - Bob Dylan


"Blowin' In The Wind", "Subterranean Homesick Blues", "Like A Rolling Stone", "I Want You", "Knockin' On Heavens Door", "Forever Young", "Tangled Up In Blue", "Sara", "Mississippi"... Listan på klassiker som Bob Dylan ligger bakom kan göras lång. Men så har han släppt över trettio album...
På tisdag fyller Dylan 70, och eftersom alla vi på Popbrus gillar den här mannen så får ni här några klassiker som han ligger bakom. (Då det är väldigt ont om hans låtar både på Spotify och YouTube så får ni nöja er med mestadels covers).
Grattis och tack, Bob.

Länk till veckans låtlista på Spotify

Rasmus:

J Tillman - If You've Gotta Go, Go Now
Tillman från Fleet Foxes gör en finstämd version på en av Dylans finaste.

Totta Näslund - Alberta
Totta är Sveriges störste Dylan-tolkare.

Joan Baez - Love Is Just A Four Letter Word
Baez är dock världens störste Dylan-tolkare, och har även skrivit några låtar om sin före detta partner Bob. (Dylan skrev den här låten, men har aldrig spelat in den själv).

Stereophonics - Positively 4th Street
Skön röst, skön låt

Jason & The Scorchers - Absolutely Sweet Marie
Och till sist: ett litet wild card.


Jakob:

Dan Viktor - Blues A'La Kirkegaard
Lysande tolkning av Tombstone Blues.

Rage Against The Machine - Maggie's Farm
Från deras coverplatta Renegades.

Mikael Wiehe och Ebba Forsberg - Spanska Stövlar
Bästa spåret från deras skiva Dylan på Svenska.

Jad Fair & Kramer - Subterranean Homesick Blues
En cover som skiljer sig markant från originalet.

Roger McGuinn - It's Alright Ma (I'm Only Bleeding)
Från Easy Rider-soundtracket.


Anton:

Phil Flowers And The Flower Shop - Like A Rolling Stone
Min absoluta favorit bland Dylancovers, nio minuter glädjerus.


Ani Difranco - Hurricane
Och här är min absoluta favoritlåt av Dylan, i en annorlunda tappning som inte kan mäta sig med originalet.

Nico - I'll Keep It With Mine
Låten skrevs av Dylan 1964, Nicos version släpptes 1967 på skivan Chelsea Girl.

Nick Drake - Tomorrow Is A Long Time
En låt som på svenska bär titeln Men bara om mina älskade väntar och som spelats in av Nationalteatern och av Thåström.

Janny Lewis & The Watson Twins (feat. Benjamin Gibbard, M. Ward och Conor Oberst) - Handle With Care
En låt som skrevs av Traveling Wilburys, som Dylan var en del av. I denna version tolkad av en del av indiepopens elit.

torsdag 19 maj 2011

Månadens skiva v. 20: Braids - Native Speaker


Anton:

Braids debutalbum Native Speaker svävar fram på en luftig elektronisk ljudbild, det är en fröjd för öron som tröttnat på skramliga trummor eller fräsande distade gitarrer.

Om man ska gå efter åsikter jag läst om Braids på internet så skulle deras musik sammanfattas som en blandning mellan Panda Bear och Regina Spektor. Jag har svårt att hålla med om den beskrivningen, Braids har ett snällare sound än Panda Bear och en jämförelse med Regina Spektors melodiösa pianopop känns i mina ögon (öron) lustigt. Visserligen har sångerskan Raphaelle Standell-Prestons en röst som stundtals kan påminna om Spektor, men den är enligt mig mer lik Björks.

Jag fick upp ögonen för bandet efter att ha läst om deras spelning på årets upplaga av SXSW i Austin. I sommar kommer kvartetten göra en spelning i Sverige, nämligen på Hultsfredsfestivalen, och tillsamman med bland andra Tennis, Dirty Beaches och Blackbird Blackbird utgör de en del av de mest intressanta banden på festivalen.


Jakob:

Det här går rakt in i hjärtat på mig. Lagom flummig elektronisk pop med en smått fantastisk sångerska, vackra melodier och en snygg produktion. Det är nästan för bra. Det spretar inte på samma sätt som andra band inom samma musikaliska sfär, men kanske är det just det som är Braids största problem.

För det känns som att de vet precis vad de vill, det innefattar inget utforskande eller experimenterande utan allt känns noga komponerat. Detta är definitivt inget uteslutande negativt, för det ger skivan ett samlat intryck, som helhet funkar den otroligt bra. Men när man lyssnar låt för låt så är det inget som egentligen fastnar, visst, det är bra låtar, men det är inget som dröjer sig kvar.

Därmed inte sagt att skivan på något vis är dålig, tvärtom, den lär definitivt hamna på min årsbästalista när 2011 närmar sig sitt slut. Men samtidigt så är det inte det otroliga mästerverk det skulle kunnat bli om bandet vågat ta ut svängarna lite mer, dra upp tempot någon gång, spåra ur, göra något oväntat. För Native Speaker känns förutsägbar, den överraskar inte. Men ibland känns det tryggt att veta var man har ett band, för när jag nästa gång blir sugen på elektronisk drömpop så vet jag att det är Native Speaker jag ska spela.


Rasmus:

Braids är precis den form av Regina Spektor-klingande pop som inte faller mig på läppen. Det har gjorts förr: ensam kvinna med alldeles för skolad röst sjunger vackert över ett stillsamt komp. Och det är sällan särskilt spännande eller kittlande. Det bara flyter ut i bakgrunden.

Men vänta! Braids musik är inte det vanliga pianot eller gitarren, det är elektroniska ljud vi hör. Dessvärre alldeles för välpolerade ljud. Ingenting som sticker ut eller förvånar. Även de flyter ut i bakgrunden.

På Spotify jämförs Braids bland annat med Avey Tare. Och kanske kan detta vara något för dem som finner dennes musik för svårsmält. Och inte bara kanske: gillar ni Regina Spektor så gillar ni förmodligen det här. Jag gillar inte Regina Spektor, så jag är förmodligen fel person att säga om det här är bra eller dåligt. Fråga Anton istället.


Braids - Native Speaker (på Spotify)

onsdag 18 maj 2011

Bon Iver till Stockholm

I måndags så länkade vi här på Popbrus en låt från Bon Ivers kommande skiva och idag kan vi avslöja att han även gör tre spelningar i Skandinavien:

03/11 Sentrum Scene, Oslo
04/11 Münchenbryggeriet, Stockholm
05/11 Falkoner, Köpenhamn

Biljetterna till Stockholmsspelningen släpps på fredag.

Skivrecension: Southeast Engine - Canary


Southeast Engine är ett i mängden av band som spelar amerikansk folkrock, och som gör det bra. Problemet är att band i genren sällan bjuder på något nytt, detta gäller i högsta grad för Southeast Engine. På de fyra inledande låtarna hör jag starka likheter med Wilco, Ryan Adams, The Builders & The Butchers och Two Gallants (ibland så starka att jag tror att det är något av dessa band som spelar).

I låten "1933 (Great Depression)" förflyttas lyssnaren, som låttiteln antyder, 80 år tillbaka i tiden till den stora depressionen i USA. Att sjunga om historiska händelser i americanagenren är väldigt angenämt, tyvärr mister låten en hel del personlighet och just personlighet är något Canary skulle må bra av. Låten slutar dock med skivans stiligaste textstycke;

"So all our loss and our dispossession
Leaves us here begging the question,
what’s so goddamn great about the Great Depression?"

Canary är en helt okej skiva, och trots att jag ofta önskar lite mer av sångaren Adam Remnant så håller skivan ändå hela vägen till slut. Men, det finns ändå en lång rad skivor i genren som känns mer intressanta och ännu fler som är i samma klass som Canary.

tisdag 17 maj 2011

Jakobs Musikhörna v. 20: Weekend - Sports

Weekend är ett amerikanskt band som blandar postpunk och shoegaze. Det beskriver ganska träffande kontentan av det hela. Det är gitarrväggar, monotona basslingor, mullrande trummor. Det är ångestladdat men samtidigt poppigt och lätt att ta till sig. Det är det bästa av två världar.

Ta till exempel låten End Times. Den börjar i ren postpunkanda för att samtidigt som den här härligt släpiga sången gör entré byta skepnad till något betydligt mer shoegazerdoftande. Visst, det är knappast det mest nyskapande du hört, men vad gör det när det är så förbannat jävla bra?

Lyssna på Sports på Spotify!

måndag 16 maj 2011

Ny musik med Bon Iver, Woods och JJ

I slutet av juni släpper Bon Iver sin självbetitlade uppföljare till 2007 års succéalbum For Emma, Forever Ago. Nedan kan du lyssna på låten "Calgary" från den kommande skivan.










Woods släpper nytt album i mitten av juni och låten "Out Of The Eye" finns nu att streama på Pitchforks hemsida (länk här).

Svenska drömpopbandet jj har släppt två nya låtar på Sincerely Yours hemsida (länk här).

Veckans låt v. 20: Robert Johnson - Me And The Devil's Blues


Idag är det premiär för ännu ett nytt moment här på Popbrus, nämligen veckans låt. Detta första inlägg tar er tillbaka nästan 100 år i tiden, till en mytomspunnen man som har influerat tusentals musiker fram till våra dagar. Detta inlägg kommer handla om deltabluesmusikern Robert Johnson och om djävulen, men framför allt om låten "Me And The Devil's Blues".

"Early this mornin'
when you knocked upon my door
Early this mornin',
when you knocked upon my door
And I said, 'Hello, Satan,
I believe it's time to go.'"

Förra söndagen (den åttonde maj) var det 100 år sedan Robert Johnson föddes i staden Hezlehurst nästan mitt i delstaten Mississippi i USA. Det är inte mycket man vet helt säkert om Robert Johnson, inte ens födelse- och dödsdatum är helt säkert. Det finns bara två foton bevarade av honom, och det man tror sig veta om hans liv är i stort sett bara spekulationer. Det enda man vet med säkerhet är att han under 1936 och 1937 spelade in minst 29 olika låtar, vissa i flera versioner, och att dessa låtar sedan har bidragit till rockmusikens födelse och utveckling tack vare att de har influerat och inspirerat tusentals musiker världen över.

"Me and the Devil
was walkin' side by side
Me and the Devil,
was walkin' side by side
And I'm goin' to beat my woman
until I get satisfied"

Texten ovan känns kanske inte speciellt sympatisk men i "Me And The Devil's Blues" är Robert i Satans händer och agerar utifrån det. Det sägs att Robert Johnson var en ganska medioker gitarrist och sångare men att han försvann under en tid och när han kom tillbaka så hade han blivit en virtuos bluesmusiker. Sägnen säger att Robert Johnson, mitt i natten vid ett vägsjäl, sålde sin själ till djävulen för att bli en bra gitarrist.

"You may bury my body
down by the highway side
Baby, I don't care where you bury my
body when I'm dead and gone
You may bury my body,
down by the highway side
So my old evil spirit
can catch a Greyhound bus and ride"

Man tror att Robert Johnson dog 16 augusti 1938 av att ha druckit ett glas förgiftad whisky - hur whiskyn blev förgiftad och varför någon ville döda Robert finns det otaliga teorier om. Robert Johnson dog vid 27 års ålder, samma ålder som Jimi Hendrix, Janis Joplin, Jim Morrison och Kurt Cobain uppnådde. Huruvida detta bara är ett sammanträffande får ni själva avgöra...

Robert Johnson – Me And The Devil Blues (på Spotify)


söndag 15 maj 2011

Veckans tips v. 20



Rasmus:

Movits! spelar på Parken i Göteborg på onsdag. Gå dit om ni är i stan.

På fredag spelar Okkervil River på Göta Källare i Stockholm. Jag hoppas att träffa så många som möjligt av er där.

I veckan släpper svenska punkbandet Tysta Mari ny Ep. Blå nätter / Svarta dagar heter den och omslaget minner om både Flogging Molly och Blag Flag. Det kan ju inte vara dåligt?


Jakob:

På onsdag har stockholmarna två spännande spelningar att välja mellan, båda på strand. Pere Ubu spelar i Klubben.

Dom Dummaste däremot håller releasekalas i restaurangen.

Om man däremot bor i Växjö så gör Dan Viktor en spelning på Kafé Deluxe på Lördag.

Anton:

På torsdag är det dags för det femte avsnittet av TV-programmet Sapmi Sessions i SVT 2. Anna von Hausswolff möter den samiska artisten Adjágas och under tre dagar skapar de musik ihop.

På onsdag släpper Hultsfredsaktuella Dan Berglund's Tonbruket albumet Dig It To The End.

På fredag spelar This Is Head och Big Fox på Babel i Malmö. Big Fox kommer även spela på festivalen Knarrholmen som går av stapeln på fredag.

lördag 14 maj 2011

Lite som en fest VOL I


Idag är det premiär för Popbrus nya låtlista, en peppande lista utan krusiduller - en lista med riktigt bra musik helt enkelt! Åtnjut den i valfritt sällskap i valfri miljö, gärna med ett välljudande ljudsystem.

Listan finner ni Här (Spotifylänk)



fredag 13 maj 2011

Många nya band klara för Hultsfred

Igår gick kulturnyheterna i SVT ut med nyheten att Hultsfredsfestivalen åter igen satsar på en så kallad kulturscen. De som ska spela på scenen är:

Den pilothjälmsklädda slidegitarristen Bob Logh III,
albumaktuelle Thorsten Flinck tillsammans med gitarristen Kenny Håkansson (aka Beno Zeno),
det hyllade och nyskapande jazzbandet Paavo,
folkmusikstrion Lavalåt,
tangostorbandet Darya & Månskensorkestern,
det tighta slyngelrockarbandet Munnen,
hoppiga och mestadels glada pianopopperskan Edda Magnason (som tidigare i år släppte sitt andra album),
underbara pianodrottningen Idiot Wind (tidigare Hajen och Jaw Lesson),
punksångerskan Sanna Carlstedt som gått över till visgenren.

Dessutom är Stefan Sundström, Little Marbles, Kajsa Grytt klara, men de behöver inte presenteras närmre, eller?

På kulturscenen kommer det även bjudas på poesi framförd av Solja Krapu, Bob Hansson, Dan Viktor, Ulf Olsson, Ukon & Njurmännen samt årets vinnare av Poetry Slam-SM (?).

Idag släpptes även Bootsy Collins, Jay Electronica och The Heartbreaks till festivalen vid Hulingens strand.

Veckans Låtlista v. 19 - Religiösa traditioner

Veckans låtlista på Spotify finner ni här

Rasmus:

Billy Bragg - St Swithin's Day
St Swithin var en brittisk biskop som firas varje år den 15 juli.

Milky Wimpshake - Boxing Day Blues
Annandag jul är en något underskattad helgdag.

Morrissey - Everyday Is Like Sunday
Söndagar förknippas inte enbart med tristess, det är också den dag man går i kyrkan.

Eldkvarn - Bröllopssång #2
"Jag har druckit i en timme nu, men jag är inte hemma än".

Crash Test Dummies - At my Funeral
Passar på att klämma in en liten sång om döden.


Jakob:

The Barry Sisters - Hava Nagila
Klassisk låt som spelas på såväl bar/bat mitzvas och judiska bröllop.

The 13th Floor Elevators - Slip Inside This House
Från plattan Easter Everywhere.

Sun Ra - Ramadan
Ingen högtid är för fin för lite jazz.

Fredric Chopin - Piano Sonata No. 2 In B Flat Minor Op. 35 - Funeral March
Kanske en av de mest använda begravningslåtar.

Mono - Sabbath
Japans främsta postrockband.


Anton:

John Prine - Wedding Day In Funeralville
En av Conor Oberst stora musikaliska förebilder.

The Residents - Easter Women
Ett av de mest mystiska banden som funnits.

The Avett Brothers - January Wedding
Traditionell americana.

Yuck - Sunday
Ett intressant band som kommer göra en klubbspelning under Way Out West i sommar.

Crystal Castles - Baptism
Bandet kommer till Dans Dakar i Stockholm i början av nästa månad.


Imorgon är det premiär för låtlistan "Lite som en fest" som bjuder på 15 låtar inför kvällens strapatser, missa inte!


torsdag 12 maj 2011

Veckans skiva v. 19: Stephin Merritt - Pieces of April (OST)

Stephin Merritt (mest känd som mannen bakom The Magnetic Fields) har släppt två filmsoundtrack. När Popbrus fortfarande var i spädbarnsstadiet skrev jag om det ena, nu är det dags att skriva om det andra. Där Eban And Charley till stora delar bestod av märklig instrumentalmusik och bara då och då bjöd på små poppärlor, är Pieces of April något helt annat.

The Magnetic Fiels 69 Love Songs är ett mästerverk helt utan svaga stunder. Men på grund av antalet låtar på den skivan kan den kännas tung att ta till sig. Då kan man ge sig an Pieces of April först, för att få en aptitretare. Skivan innehåller nämligen tre av ovan nämnda skivas höjdpunkter. Pieces of April är en bra introduktion överhuvudtaget till upphovsmannens musik. För skivan innehåller även två tidigare släppta spår under namnet The 6ths. Halva albumet kan alltså ses som en greatest hits.

Andra halvan av skivan bör dock tilltala såväl gamla fans som nytillkomna lyssnare. Det är fem spår som likaväl hade platsat på 69 Love Songs. Starkast av dessa är öppningsspåret ”All I Want To Know” (”All I want to know is do you still want me? And, if not so, why do you still haunt me?”) samt ”Dreams Anymore” (“No, she don’t believe in his dreams anymore, and what’s more, she’s probably right”).

Och kalaset avverkas på 26 minuter, så ni behöver inte lägga ner mycket tid för att ge denna lilla pärla en chans utan svaga stunder.

Lyssna på Pieces of April på Spotify!

onsdag 11 maj 2011

Skivrecension: Tyler, The Creator - Goblin

Så var den äntligen här, vårens kanske mest hypade hiphopplatta. Låten Yonkers har redan gjort succé på internet och Hultsfred bokade Tylers crew OFWGKTA (Odd Future Wolf Gang Kill Them All) kanske främst på grund av nämnda låt. Precis som Tylers debut, Bastard, så inleds Goblin med en låt som är betydligt mer självutlämnande än resten av låtarna på plattan. I ett samtal med sin psykolog talar han ut om hur hans nyvunna kändisskap har påverkat honom.

Efter Goblin kommer just Yonkers följt av skivans bästa spår Radicals. Dessa tre inledande spår är dock de bästa på skivan, efter det så sjunker kvalitén. Inte för att skivan innehåller ett enda dåligt spår, även om instrumentella AU79 är bra nära, men för att Tyler låter bäst när han låter riktigt jävla förbannad och förtvivlad. Först på avslutande Golden, som går i samma anda som Goblin, hittar han hem igen.

Men däremellan finns en rad med bra spår som efter första genomlyssningen gick mig ganska obemärkt förbi men som växer ju fler gånger jag spelar skivan. Till och med She som gästas av Frank Ocean och bjuder på nästintill vidrig skönsång har växt. Kanske för att det alltid är trevligt med låtar om stalkers.

Kort sagt så är det här en skiva som inte borde göra dem som uppskattade Bastard besvikna, men den kunde ändå varit ännu bättre. Kanske kommer hans tredje platta, Wolf, som släpps nästa år, vara det som bevisar för alla att Tyler är den tyngste rapparen just nu, men tills dess fungerar Goblin som en förbannat bra uppvärmning.

Skivrecension: The Sea and Cake - The Moonlight Butterfly

The Moonlight Butterfly är The Sea and Cakes nionde album, de bjuder på ännu mer pop med postrockvibbar och elektroniska inslag. Och det är bra, men aningen tamt, ingen av de sex låtar som skivan består av greppar tag i mig. De går liksom obemärkt förbi, lämnar inget egentligt avtryck utan så fort de är slut så har jag glömt bort dem. Inte för att det nödvändigtvis är något dåligt, ibland är det skönt med musik som inte tar plats, som knappt märks av. Men det gör det väldigt svårt att engagera sig i musiken.

Det är i ärlighetens namn snarare snygg musik än bra, för allting är noga avvägt. Gitarrer, synthar, sång, allt vävs samman i en vacker väv av halvflummiga låtar som fyller en utmärkt funktion, nämligen som bakgrundsmusik. Det passar sig utmärkt för sömniga promenader i sommarvärme, men känns aldrig som något man verkligen är sugen på. Att låten som gett namn åt skivan mest känns som en elektronisk transportsträcka gör inte saken bättre. En skiva på sex spår behöver inte den här typen av utfyllnad.

Men trots detta så är det ändå en bra platta, bara lite...tråkig.

tisdag 10 maj 2011

Förhandslyssna på fyra låtar från Death Cab For Cuties kommande skiva

Den 31 maj släpper Death Cab For Cutie sitt nya album Codes And Keys men redan nu kan man lyssna på fyra av de elva spåren som kommer utgöra skivan.

Öppningsspåret "Home Is A Fire", en vacker introduktion av skivan.
DEATH CAB for CUTIE - Home Is A Fire by ATL REC

Mystiska och trallvänliga "Some Boys".
Death Cab for Cutie - Some Boys by ATL REC

Den senaste låten som släppts fri, "Underneath The Sycamore".
Death Cab for Cutie - Underneath The Sycamore by ATL REC

Och låten vitidigare sktivit om, förstasingeln "You Are A Tourist".
DEATH CAB for CUTIE - You Are A Tourist [Album Version] by ATL REC

Way Out West fyller på artistlistan

Idag släppte Way Out West en handfull nya artister. Säkert och Noah And The Whale kommer spela i Slottsskogen medan Timber Timbre, About Group, Zola Jesus, Glasser och Deathcrush kommer spela på diverse klubbar runt om i staden.

Klubbprogrammet börjar nu se riktigt spännande ut, speciellt dagens tillskott av Zola Jesus och Glasser lockar, men utbudet i Slottsskogen ser tunnare ut. Har WoW bränt sin budget på Kanye eller har vi något stort att vänta? Den som lever får se!

Jakobs Musikhörna v. 19: Anton Kristiansson - Och Jag

LänkDet började för nästan exakt två år sen. Anton Kristiansson la upp en video på youtube där han freestylade över ett beat lånat från Broder Daniels låt I'll Be Gone. Freestylen utvecklades till låten Lilla London som hyllades och hatades av såväl hiphopare som BD-kids. Henrik Berggren själv har dock visat sin uppskattning för låten.

Men först i år kom debutplattan, Och Jag. Singlarna Du Är Knark och Atomvinter hade vittnat om att skivan skulle hålla en ganska dyster ton och så blev det också. Indiepop och hiphop blandas samtidigt som Anton spottar ångesttexter. Maja Milner, till vardags sångerska i Makthaverskan medverkar på två låtar, Martin Elisson, känd från Hästpojken och Bad Cash Quartet medverkar på ett spår och soulsångaren och tillika Antons synthare Niklas von Arnold hjäper till med sången på en låt. Kanske inte de mest uppenbara samarbetena för en rappare, men framförallt Maja gör en strålande insatts, speciellt på Jag Vill Inte Vara Mig Själv där hennes röst i princip gör hela låten.

Men bästa spåret gör Anton själv. Ingen Tror På Kärlek är en ren fröjd för örat, med en Happy Mondays-sampling är det svårt att misslyckas.

Lyssna på Och Jag på Spotify!

First Aid Kit jobbar med Mike Mogis

De skönsjungande systrarna i First Aid Kit jobbar för tillfället med ett nytt album. Som producent hittar vi Popbrusfavoriten Mike Mogis som till vardags återfinns i både Bright Eyes och Monsters Of Folk. Som producent har han tidigare arbetat med bland annat Lightspeed Champion och The Concretes. När albumet släpps eller vad det heter verkar dock ännu vara oklart.

Battles - Ice Cream

Experimentrockarna i Battles släpper sin andra platta Gloss Drop i början av juni och nu kommer första videon därifrån. Av låten att döma så har de gått mot ett betydligt poppigare sound, på gott och ont.

söndag 8 maj 2011

Förändringar av Popbrus

Nästa vecka kommer det börja ske förändringar av Popbrus, allt för att ni läsare ska få en trevligare upplevelse. Det kommer bland annat bjudas på fler tips om bra musik genom fler nyhetsuppdateringar och en extra låtlista som kommer publiceras på lördagar - lite som en fest helt enkelt.

Vi tar mycket gärna emot era förslag på vad vi kan göra bättre, skriv i så fall en kommentar eller använd kontaktformuläret till höger.

Veckans tips v. 19



Rasmus:

Moneybrother spelar på fredag på Lisebergs lilla scen i Göteborg. Spännande att se om han hittat formen igen.

Perssons Pack spelar dagen därpå på Nalen i Stockholm. Missa inte detta!

Det var nu ett tag sedan jag lyssnade på Quit Your Dayjob senast. Men i veckan får jag anledning igen, då de släpper nya plattan World Dominataion.


Jakob:

På tisdag släpps hiphopvärldens kanske just nu mest efterlängtade platta, nämligen Tyler, The Creators andra platta Goblin. Tyler har tillsammans med sitt Hultsfredsaktuella crew OFWGKTA dominerat den alternativa hiphopen de senaste månaderna.

För den som är sugen på rock av det lite mer psykedeliska slaget så kan Dead Meadows spelning på Debaser Slussen i Stockholm vara värt ett besök. Som förband lirar Spindrift.

Fredagen däremot bjuder på hårdrock och metal. Huvudakt är hypade Ghost och spelar gör även In Solitude och Stench.


Anton:

Imorgon släpps Okkervil Rivers för många efterlängtade skiva I Am Very Far.

This Is Head stod för ett av förra årets bästa album, på tisdag släpper de den nya låten "The Trop" på vinyl. Förutom titelspåret får man även två remixer av låten 0007.

Imorgon spelar M. Ward på Dramaten i Stockholm. Som förband agerar Anna von Hausswolff. Missa inte det om ni befinner er i närheten av huvudstaden.

lördag 7 maj 2011

Konsertrecension: Emil Jensen, Växjö Teater 7/5

Emil Jensen är i första hand ordkonstnär, musiker i andra hand. Det är nämligen hans långa monologer som upptar större delen av de ca två timmarna som Emil och hans medmusiker håller låda. Han pratar om människans genetiska rädsla för sabeltandade tigrar, om att vuxna är gulligare än barn, om likgiltighet och sina värsta egenskaper, för att nämna en bråkdel av de ämnen han avverkar. Allt med humor och med en hel del ordvrängeri.

Men hans band däremot är snarare ljudkonstnärer, med en trummis som lyckas spela intensivt utan att ta för mycket plats och två musiker som spelar lite allt möjligt, synth, cello, dragspel, bas, gitarr, fiol, melodika och såg. Tillsammans bildar de ett kompetent och varierat kompband som passar Emils låtar perfekt.
Det avverkas mestadels låtar från senaste skivan, Rykten, där inledande Lite Väl John Och Yoko och Växlande Molnighet tillhör höjdpunkterna, precis som på plattan. Men även några gamla låtar hinns med. Den för min del sönderspelade Inte Vackrast I Världen får nytt liv av ett snyggt stråkarrangemang, ena extranumret Maj Förra Året har även fått ett lite nytt arrangemang och bryter efter några verser ut i något som främst kan liknas vid någon fräsig electrodisco.

Men bäst under kvällen är nog ändå Emils smått fantastiska gospelsång för agnostiker. Med ett medryckande komp och en text om att inte ha en susning om nått så är det svårt att inte bli lite lätt religiös.

fredag 6 maj 2011

Morrissey till Hultsfred

Först ryktades det om Moz till den småländska festivalen, sen dog ryktet ut efter ett uttalande från Morrissey själv på en fansida där han nämnde flera platser i norden men inget Hultsfred, men nu blev det alltså bekräftat, mannen, myten, legenden med påskliljor i bakfickan besöker Sveriges kanske mest klassiska festival i sommar!

Veckans Låtlista v. 18 - Barn

Veckans Låtlista på Spotify!

Rasmus:


Thåström - Precis som ni
"När jag var ett litet barn såg jag allting som ni inte såg"

Lasse Tennander - Jag är också med barn
Ett tidigt inlägg i debatten om pappaledighet.

Björn Norestig - Character Song
"When you are a child / It's mostly about being nice / Mostly to your mum and dad"

Randy - X-Ray Eyes
"All the kids want x-ray eyes / So they can see when grown-ups lies"

Rob Clarkson - What Did We Talk About (Before You Had Babies?)
Helt plötsligt handlar konversationen bara om en enda sak...


Jakob:

Gorillaz - Kids With Guns
Fler barn borde beväpna sig.

Eddie & The Hot Rods - The Kids Are Alright - Live at The Marquee

Protopunkare gör en The Who-cover.

Lilla Lovis - Ett Litet Barn

Kanske den "snällaste" av denna Kobra-hypade könsrockare.

The Specials - Too Much Too Young
"You've done too much, much too young/ now you're married with a kid when you could be having fun with me"

Oingo Boingo - Little Girls
En kanske inte helt rumsren text om Danny Elfmans kärlek till småflickor.


Anton:

Regina Spektor - Braille
Förmodligen den bästa låten Spektor gjort.


Alison Krauss - Dust Bowl Children

Sångaren i denna låt är Dan Tyminski, samma man som sjunger i låten "Man Of Constant Sorrow" i filmen O Brother, Where Art Thou? (det är alltså inte George Clooney).

Yeasayer - The Children
Från bandets andra album Odd Blood som släpptes förra året.

Kate Bush - The Man With The Child In His Eyes
Från hennes debutalbum The Kick Inside från 1978

Jojje Wadenius - Mitt lilla barn
Låten är hämtad från skivan Goda' goda' där Wadenius tonsatt texter av Barbro Lindgren. Resultatet är den överlägset bästa barnskivan som gjorts.

Bohren & der Club of Gore släpper nytt

Kalla dem doom jazz, funeral jazz, noir jazz eller vad helst ni vill, kärt barn har många namn. Men när det kommer till jazz av det mörkare slaget så är Bohren & der Club of Gore ett namn att hålla ögonen på och till sommaren släpper bandet sin sjunde platta, Beileid. 28 Juni är datumet att markera i kalendrarna, men redan nu kan ni lyssna på första låten, Zombies Never Die (Blues) på deras myspace!

torsdag 5 maj 2011

Veckans Skiva v. 18: At The Drive-In - Relationship of Command

Relationship of Command är en viktig skiva, inte bara för att det är At The Drive-Ins sista utan även för att det är den perfekta övergången från just At The Drive-In till The Mars Volta för Cedric och Omar och till Sparta för de övriga. The Mars Volta spelade vidare på den experimentlusta och dynamik som återfinns på skivan medan Sparta valde att ta ett steg tillbaka till den posthardcore och alternativa rock som At The Drive-In tidigare ägnat sig åt, bara mycket sämre.

Men på Relationship of Command samspelar båda viljorna perfekt. Det är fortfarande i grund och botten posthardcore, men med långt mycket fler utsvängningar än på tidigare plattor. För första gången så får Omars minst sagt skeva gitarrspel utrymme att blomstra, Cedrics röst varieras mer än tidigare och hans karakteristiska falsettsång börjar ge sig till känna. Samtidigt håller de tre övriga medlemmarna tillbaka dem med ett otroligt tight samspel.

Att gå in på specifika låtar känns onödigt, då skivan funkar bäst som helhet. Visst är spåren bra för sig, men det är som helhet som plattan briljerar. Man kastas mellan hetsiga hardcorepärlor och flummiga ballader, ofta utan förvarning. Mellan låtarna finns ibland ljudexperiment och små partier som mest fungerar som transportsträckor, men väldigt trevliga sådana, ett grepp som ofta återfinns på The Mars Voltas plattor.

Och säga vad man vill om just The Mars Volta, men i mitt tycke så lät Cedric och Omar alltid bäst i At The Drive-In. Men vill man ha det bästa av båda världar så är Relationship of Command skivan man bör söka sig till.

Lyssna på Relationship of Command på Spotify!