Idag är det premiär för ännu ett nytt moment här på Popbrus, nämligen veckans låt. Detta första inlägg tar er tillbaka nästan 100 år i tiden, till en mytomspunnen man som har influerat tusentals musiker fram till våra dagar. Detta inlägg kommer handla om deltabluesmusikern Robert Johnson och om djävulen, men framför allt om låten "Me And The Devil's Blues".
"Early this mornin'
when you knocked upon my door
Early this mornin',
when you knocked upon my door
And I said, 'Hello, Satan,
I believe it's time to go.'"
when you knocked upon my door
Early this mornin',
when you knocked upon my door
And I said, 'Hello, Satan,
I believe it's time to go.'"
Förra söndagen (den åttonde maj) var det 100 år sedan Robert Johnson föddes i staden Hezlehurst nästan mitt i delstaten Mississippi i USA. Det är inte mycket man vet helt säkert om Robert Johnson, inte ens födelse- och dödsdatum är helt säkert. Det finns bara två foton bevarade av honom, och det man tror sig veta om hans liv är i stort sett bara spekulationer. Det enda man vet med säkerhet är att han under 1936 och 1937 spelade in minst 29 olika låtar, vissa i flera versioner, och att dessa låtar sedan har bidragit till rockmusikens födelse och utveckling tack vare att de har influerat och inspirerat tusentals musiker världen över.
Texten ovan känns kanske inte speciellt sympatisk men i "Me And The Devil's Blues" är Robert i Satans händer och agerar utifrån det. Det sägs att Robert Johnson var en ganska medioker gitarrist och sångare men att han försvann under en tid och när han kom tillbaka så hade han blivit en virtuos bluesmusiker. Sägnen säger att Robert Johnson, mitt i natten vid ett vägsjäl, sålde sin själ till djävulen för att bli en bra gitarrist.
Man tror att Robert Johnson dog 16 augusti 1938 av att ha druckit ett glas förgiftad whisky - hur whiskyn blev förgiftad och varför någon ville döda Robert finns det otaliga teorier om. Robert Johnson dog vid 27 års ålder, samma ålder som Jimi Hendrix, Janis Joplin, Jim Morrison och Kurt Cobain uppnådde. Huruvida detta bara är ett sammanträffande får ni själva avgöra...
Robert Johnson – Me And The Devil Blues (på Spotify)
"Me and the Devil
was walkin' side by side
Me and the Devil,
was walkin' side by side
And I'm goin' to beat my woman
until I get satisfied"
was walkin' side by side
Me and the Devil,
was walkin' side by side
And I'm goin' to beat my woman
until I get satisfied"
Texten ovan känns kanske inte speciellt sympatisk men i "Me And The Devil's Blues" är Robert i Satans händer och agerar utifrån det. Det sägs att Robert Johnson var en ganska medioker gitarrist och sångare men att han försvann under en tid och när han kom tillbaka så hade han blivit en virtuos bluesmusiker. Sägnen säger att Robert Johnson, mitt i natten vid ett vägsjäl, sålde sin själ till djävulen för att bli en bra gitarrist.
"You may bury my body
down by the highway side
Baby, I don't care where you bury my
body when I'm dead and gone
You may bury my body,
down by the highway side
So my old evil spirit
can catch a Greyhound bus and ride"
down by the highway side
Baby, I don't care where you bury my
body when I'm dead and gone
You may bury my body,
down by the highway side
So my old evil spirit
can catch a Greyhound bus and ride"
Man tror att Robert Johnson dog 16 augusti 1938 av att ha druckit ett glas förgiftad whisky - hur whiskyn blev förgiftad och varför någon ville döda Robert finns det otaliga teorier om. Robert Johnson dog vid 27 års ålder, samma ålder som Jimi Hendrix, Janis Joplin, Jim Morrison och Kurt Cobain uppnådde. Huruvida detta bara är ett sammanträffande får ni själva avgöra...
Robert Johnson – Me And The Devil Blues (på Spotify)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar