The Moonlight Butterfly är The Sea and Cakes nionde album, de bjuder på ännu mer pop med postrockvibbar och elektroniska inslag. Och det är bra, men aningen tamt, ingen av de sex låtar som skivan består av greppar tag i mig. De går liksom obemärkt förbi, lämnar inget egentligt avtryck utan så fort de är slut så har jag glömt bort dem. Inte för att det nödvändigtvis är något dåligt, ibland är det skönt med musik som inte tar plats, som knappt märks av. Men det gör det väldigt svårt att engagera sig i musiken.Det är i ärlighetens namn snarare snygg musik än bra, för allting är noga avvägt. Gitarrer, synthar, sång, allt vävs samman i en vacker väv av halvflummiga låtar som fyller en utmärkt funktion, nämligen som bakgrundsmusik. Det passar sig utmärkt för sömniga promenader i sommarvärme, men känns aldrig som något man verkligen är sugen på. Att låten som gett namn åt skivan mest känns som en elektronisk transportsträcka gör inte saken bättre. En skiva på sex spår behöver inte den här typen av utfyllnad.
Men trots detta så är det ändå en bra platta, bara lite...tråkig.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar