

Men på Relationship of Command samspelar båda viljorna perfekt. Det är fortfarande i grund och botten posthardcore, men med långt mycket fler utsvängningar än på tidigare plattor. För första gången så får Omars minst sagt skeva gitarrspel utrymme att blomstra, Cedrics röst varieras mer än tidigare och hans karakteristiska falsettsång börjar ge sig till känna. Samtidigt håller de tre övriga medlemmarna tillbaka dem med ett otroligt tight samspel.
Att gå in på specifika låtar känns onödigt, då skivan funkar bäst som helhet. Visst är spåren bra för sig, men det är som helhet som plattan briljerar. Man kastas mellan hetsiga hardcorepärlor och flummiga ballader, ofta utan förvarning. Mellan låtarna finns ibland ljudexperiment och små partier som mest fungerar som transportsträckor, men väldigt trevliga sådana, ett grepp som ofta återfinns på The Mars Voltas plattor.
Och säga vad man vill om just The Mars Volta, men i mitt tycke så lät Cedric och Omar alltid bäst i At The Drive-In. Men vill man ha det bästa av båda världar så är Relationship of Command skivan man bör söka sig till.
Lyssna på Relationship of Command på Spotify!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar