Skivrecension: Tyler, The Creator - Goblin

Så var den äntligen här, vårens kanske mest hypade hiphopplatta. Låten Yonkers har redan gjort succé på internet och Hultsfred bokade Tylers crew OFWGKTA (Odd Future Wolf Gang Kill Them All) kanske främst på grund av nämnda låt. Precis som Tylers debut, Bastard, så inleds Goblin med en låt som är betydligt mer självutlämnande än resten av låtarna på plattan. I ett samtal med sin psykolog talar han ut om hur hans nyvunna kändisskap har påverkat honom.

Efter Goblin kommer just Yonkers följt av skivans bästa spår Radicals. Dessa tre inledande spår är dock de bästa på skivan, efter det så sjunker kvalitén. Inte för att skivan innehåller ett enda dåligt spår, även om instrumentella AU79 är bra nära, men för att Tyler låter bäst när han låter riktigt jävla förbannad och förtvivlad. Först på avslutande Golden, som går i samma anda som Goblin, hittar han hem igen.

Men däremellan finns en rad med bra spår som efter första genomlyssningen gick mig ganska obemärkt förbi men som växer ju fler gånger jag spelar skivan. Till och med She som gästas av Frank Ocean och bjuder på nästintill vidrig skönsång har växt. Kanske för att det alltid är trevligt med låtar om stalkers.

Kort sagt så är det här en skiva som inte borde göra dem som uppskattade Bastard besvikna, men den kunde ändå varit ännu bättre. Kanske kommer hans tredje platta, Wolf, som släpps nästa år, vara det som bevisar för alla att Tyler är den tyngste rapparen just nu, men tills dess fungerar Goblin som en förbannat bra uppvärmning.