tisdag 29 juni 2010

Jakobs Musikhörna v. 26: Zomby

Det är svårt att genrebestämma Zomby. Han brukar mest nämnas i dubstepsammanhang, men hans musik är även lika delar jungle och garage. Enklast är kanske att säga elektronisk dansmusik av det mörkare slaget. Det mest utmärkande dragen är wobblande bas och drum and bass-beats i lågt tempo. Och svänger gör det, som fan.

Zomby – Where Were U In '92?

söndag 27 juni 2010

Tips v. 26



Rasmus:

Stockholmare! På tisdag har ni chansen att se Pete Molinari på Debaser Slussen. Tänk er tidigt 60-tal. Tänk er Bob Dylan. Tänk er en skönsjungande italienare från England. Grymt bra är han i alla fall.

På Debaser Medis spelar istället Vampire Weekend på tisdag. Musik som kanske gör sig som allra bäst så här års.

På onsdag släpper David Fridlund nytt album. Some Day, Eventually, In The Future heter den, David är kanske mest känd som David i David And The Citizens.




Jakob:

Göteborgare borde på tisdag bege sig till Liseberg, då spelar nämligen Olle Ljungström.

På onsdag spelar Japandroids på Debaser Slussen i Stockholm. Spelar gör även 5 Alarm och Tim Schmidt. Dagen efter lirar Japandroids även på Debaser i Malmö.

På torsdag så spelar The Kominas på Södra Bar i huvudstaden. Bandet spelar taqwacore, vilket innebär islamsk punk.


Anton:

Imorgon måndag släpps ett av årets på förhand mest intressanta album, nämligen ceos debut White Magic. Bakom namnet ceo står Eric Berglund, mer känd som ena halvan av The Tough Alliance.

Den amerikanska trion Mountain Man kommer nästa vecka till Sverige och bjuder på två spelningar. Om ni uppskattar akustisk musik med starka inslag av amerikansk folkmusik så ska ni bege er till Debaser Slussen i Stockholm på tisdag eller till Pusterviksbaren i Göteborg på onsdag. Lyssna på bandets debutalbum här.

Om ni uppskattar rock så kan ni slå på P3 klockan 20.30 på onsdag och torsdag när P3 Live sänder spelningar med Johnossi respektive Cult Of Luna. På fredag kan ni istället lugna ner er med en konsert av Taken By Trees i samma program.

fredag 25 juni 2010

Låtlista v. 25 - Sommar



Veckans låtlista på Spotify finner ni här.


Rasmus:

Langhorne Slim - Restless
Vad vore väl sommaren utan picknick med bara vin?

Cliff Richard - Summer Holiday
Sommaren var bättre förr.

Olle Ljungström - Norrländska präriens gudinna
Kärlek, roadtrips och svensk natur.

Emil Jensen - Ghana mot Italien
Fotbolls-VM och sol. Inte direkt det Emil vill ha.

Jonathan Richman - I Was Dancing In The Lesbian Bar
Ingen sommar utan Richman.


Jakob:

Best Coast - Sun Was High (So Was I)
Det blir inte mycket somrigare än noisepop om solsken. (Länk)

Animal Collective – Peacebone
Strawberry Jam må vara en vinterskiva, men Peacebone är en klockren sommarlåt.

Liberator – Liberator
Det är långt ifrån deras bästa låt, men det är den som jag förknippar mest med sommaren.

The Flaming Lips – The Yeah Yeah Yeah Song
Ännu en låt som främst kvalar in av nostalgiska skäl.

The Slackers – Married Girl
En av höjdpunkterna från Augustibuller -05, en av de bästa festivalerna i mitt liv.


Anton:

Maia Hirasawa - Still June
Om när sinnet är fast i sommaren trots att det är kallt ute...

Laura Veirs - July Flame
Från Veirs fantastiska album som släpptes i början av året.

Timo Räisänen - Drive Dead Slow
En Sahara Hotnights-cover som numera är ett självklart soundtrack till sommaren.

Steget - Jag lägger ned nu (lillebror)
När träden började slå ut så hörde jag Steget för första gången, därför kommer jag alltid förknippa dem med sommaren.

Dog Almighty - I Could Never Trust Another Women In My Life
På sommaren ska det vara ska.

torsdag 24 juni 2010

Veckans Skiva v. 25: Burning Spear - Marcus Garvey

Det här är en personlig klassiker när det kommer till sommarskiva. Att kalla den för en klassiker är till och med att förringa det värde den haft för mig. Det här är för mig skivan som definierar en sommarskiva. Det är en skiva jag spenderat oräkneliga timmar lyssnades på. När jag har promenerat, när jag har cyklat, när jag åkt bil, när jag spelat fotboll, när jag druckit öl i parken, när jag förfestat, när jag efterfestat. Jag har lyssnat på den i goda vänners lag, i ovänners sällskap med folk jag aldrig tidigare träffat och med folk jag känner allt för väl. Kort sagt så är sommrarna i högstadiet och på gymnasiet djupt präglade av den fantastiska musik som ryms på den här skivan.

Och den är fortfarande en av de skivor jag skattar högst i min samling. För jag har aldrig hört en mer fulländad reggaeplatta än den här. Ingen låt känns på något vis överflödig, alla tillför skivan något. Visst finns det vissa låtar som sätter sig mer än andra (vem kan motstå låtar som Slavery Days och Marcus Garvey?) men inget spår känns som utfyllnad utan alla innehåller vassa melodier och ett gung av sällan skådat slag. Och det är precis gunget som gör det till den perfekta sommarplattan, det går aldrig för snabbt och aldrig för långsamt, bandet är samspelt och tillsammans med basen så bjuder trummorna upp till dans. Vad mer kan man egentligen begära av musik en solig dag?

Den här skivan finns inte på spotify, så den här gången får ni faktiskt ta er i kragen och inhandla en platta. Men jag kan lova er, gillar ni reggae så kommer ni älska den här.

tisdag 22 juni 2010

Jakobs Musikhörna v. 25: Nyskapande ragga/dancehall

Stressen av att arrangera en mindre festival har lagt sig, utmattningen har inte gjort det än, så därför blir dagens musikhörna ganska kort. Därför passar jag på att tipsa om fyra artister som för den Jamaicanska ragga/dancehall-musiken framåt, istället för att, likt många inom nämnda genres, göra samma saker som man gjort sen start.

Först ut vill jag tipsa om Jahdan Blakkamoore, en snubbe som gillar sin musik med en gnutta dubstep. Wobblande sub-bas funkar utmärkt till hans röst.

Terry Lynn däremot blandar ut sin dancehall med electro och antagligen passa bättre på Emmabodafestivalen än Uppsala ReggaeFestival.

Även Talen rör sig till electrorytmer och kommer väl undan med det.

Poirer däremot blandar hejvilt från hit och dit, ragga, electro, grime och baile funk är bara ett urval av genre man kan finna spår av hos honom.

söndag 20 juni 2010

Tips v. 25



Rasmus:

På onsdag släpps en ful och ganska onödig skiva. För ni har redan alla låtarna. Det rör sig om Håkan Hellströms Samlade Singlar. Istället för att köpa den, så plockar ni fram era gamla Håkan-plattor och dansar i sommarsolen.

På fredag är det midsommarafton. Tro inte på hypen. Följ inte flocken. Sätt dig istället på en solig plats utan hets och berusade fjortonåringar. Knäck en kall öl. Och lyssna på Langhorne Slim & The War Eagles självbetitlade platta från 2008. Den är grym! Länk.

Dagen därpå spelar ett av Sveriges trevligaste band – Hell On Wheels – skivor på Debaser Slussen i Stockholm. Gå dit om ni behagar.

Jakob:

Eftersom midsommar är stundande så ser det tämligen dött ut på konsertfronten. Därför rekomenderar jag er istället tre skivor att spisa tillsammans med mat och nubbe på fredag. Först och främst den ultimata sommarklassikern i baktakt, Burning Spear - Marcus Garvey, somrigare än så blir det inte mina vänner.

Näst ut är Wavves - Wavvves, den må vara uttjatad i vissas tycke, men för mig är det en samtida klassiker.

Panda Bear - Person Pitch, motivering överflödig

Anton:

På fredag arrangeras Midsommarfestivalen i Emmaboda, se band som Bye Bye Bicycle och Owl Vision mitt i den småländska sommaridyllen.

Roskildefestivalen är slutsåld, Peace & Love har mindre än 500 campingbiljetter kvar och Arvikafestivalen verkar ha sålt väldigt bra i år. Köp era festivalbiljetter nu innan det blir för sent, annars kan ni ju alltid åka till Hultsfred...

Imorgon måndag sänder P3 Pop från världens pophuvudstad nummer ett, New York. Två timmar av indie med start klockan 21.03.

fredag 18 juni 2010

Låtlista v. 24 - Gnissel och brus



Jakob har mycket att stå i just nu, så hans bidrag till veckans lista kommer på söndag, missa inte det!

Veckans lista på Spotify finner ni här.

Rasmus:

Pelle Ossler (m Thåström) – Dålig mage, öronsus och törst
Det är inte bara musiken som susar, gnisslar, och brusar sig in i ditt huvud som en mardröm. Två av Sveriges bästa sångare gör sitt bästa för att göra detsamma.

Ciccone Youth – Into The Groove(y)
När folket från Sonic Youth gör en Madonna-cover, så undrar man smått varför det gått bättre för henne än för dem.

The Jesus And Mary Chain – Upside Down
Bröderna Reid är noisepopens pappor.

The Legends – Over And Over
Bruset som ligger över den här låten anses av vissa vara onödigt. Själv anser jag att det himmelskt.

Ultra Vivid Scene – Mercy Seat
Brusig gladpop om döden.


Anton:

Ossler - Svinbesättningen
Det instrumentala öppningsspåret på skivan Ett Brus.

My Bloody Valentine - Come In Alone
Mäktig låt som både innehar lite gnissel och lite brus, vacker sådant.

Wavves - No Hope Kids
Dist, dist och åter dist.

John Zorn - You Will Be Shot
Humor i musikform.

Nels Cline - Spider Window
En av väldens bästa gitarrister och för närvarande medlem i Wilco. Hans soloskivor är... konstiga, speciellt Destroy All Nels Cline.

torsdag 17 juni 2010

ceo till Way Out West

Idag släpptes åtta nya klubbakter till Way Out West där ceo var den klart bästa. ceo är ett soloprojekt av Eric Berglund från The Tough Alliance.

Hela släppet:
ceo
Die Antwoord
I Blame Coco
Fool's Gold
Taken By Trees
Harlem
Slow Club
Wild Nothing

Månadens Skiva v. 24: The Terror Pigeon Dance Revolt! - Have The Best Day Of Your Life!

Lyssna på Månadens Skiva på Spotify här!

Jakob:

The Terror Pigeon Dance Revolt! är ett band (eller enmansprojekt? uppgifterna säger olika) som fastnar väldigt lätt, samtidigt som de är väldigt lätta att glömma bort. Låt mig utveckla. När jag skriver denna recension så är det tredje gången jag lyssnar igenom skivan. De två förra gångerna var för några veckor sen när jag först hörde talas om bandet. Ändå känner jag igen varenda låt. I vanliga fall brukar det krävas långt många fler genomlyssningar innan låtarna sitter så bra. Samtidigt så har jag knappt tänkt på att bandet existerat i dessa veckor som gått sen jag lyssnade senast. Jag har inte haft låtarna på hjärnan och inte gått och nynnat på dem.

Kanske beror det på att musiken är nästan barnsligt glad och melodiös större delen av tiden. Det är svårt att inte ryckas med åtminstone lite av looparna och de många röstpåläggen. Överlag så känns hela skivan som en gammal Dan Deacon-demo, samma lite halvgalna känsla över låtarna. Dock inte lika välpolerat och inte riktigt lika starka låtar, men samma sprudlande glädje och kreativitet.

Men ändå räcker det inte riktigt ända fram, det saknas något. För även om det är en riktigt bra platta så sätter jag hellre på Deacons platta Spiderman of the rings än den här. Men att på mållinjen bli omsprungen av Dan Deacon är långt ifrån ett dåligt betyg och jag väntar spänt på nästa platta, för med lite bättre låtar så är det här definitivt ett band jag kommer ta till mig.

Anton:
Till en början trodde jag att The Terror Pigeon Dance Revolt var ett kollektiv alá I’m from Barcelona då låtarna är dränkta i mer eller mindre otighta körer. Efter en närmre lyssning hörde man dock att det var samma person som sjöng alla stämmorna. Låtarna känns ganska hafsigt hopsatta vilket är ganska charmigt ihop med den fulsnygga lo-fi-produktionen. Man skulle kunna säga att Have The Best Day Of Your Life är en enkel men svårlyssnad skiva. Det är stundtals ganska katchiga melodier som mynnar ut i en emotionell skrikkör, alltid i sällskap av en härlig blandning av diverse elektroniska instrument.


The Terror Pigeon Dance Revolt är helt klart värda att lyssna på. Förmodligen krävs några lyssningar innan man kan ta till sig musiken på allvar, men det är väl just så musik ska vara? Bästa låt: Snowday

onsdag 16 juni 2010

Konsertrecension: Bad Hands, Siesta!, Hässleholm, 29/5

Per Nordmark har ett förflutet i ett av Sveriges genom tiderna bästa hardcoreband. Nej, inte Refused, Breach hette de och var bland det tyngsta som någonsin kommit från Sverige. Det hörs inte när man lyssnar på hans nya enmansband (som är flera på scen) Bad Hands. Det är pop...typ. Fast det är ganska bra, men inte riktigt så bra att jag orkar engagera mig halv tolv på lördagskvällen efter fyra nätter i tält och en hel del konsumerad alkohol.

På scen ser jag några tv-apparater som visar ansiktet på den som för tillfället sjunger. Jag ser även två trumset. Ändå orkar jag inte resa mig från där jag sitter för att inspektera spektaklet närmare. Men märk väl, det är mig det är fel på, inte musiken.

Konsertrecension: Mew, Siesta!, Hässleholm 29/5

Det är mycket folk, jag fattar inte varför. Mew har aldrig riktigt tilltalat mig, men jag ska ge dem en chans när jag ändå är här, för många personer vars musiksmak jag respekterar verkar älska dem. Första låten drar igång och jag kommer på mig själv med att gilla det jag hör och ganska mycket för den delen. Första låten är faktiskt smått fantastisk. Sen dalar det. Snabbt. Efter bara två tre låtar så har jag tappat intresset.

Jag väntar dock ut spelningen i hopp om det omöjliga, att J Mascis från Dinosaur Jr. ska gästa låten "Why are you looking grave?". Och framåt slutet av spelningen så säger det att de ska bjuda upp en gäst på scen. Hjärtat börjar klappa lite fortare, det kommer vara Mascis. Men ack, inte är det han som kommer in på scenen, utan en gammal producent. Besvikelsen är total.

De spelar 156 som extranummer, en av få låtar jag faktiskt känner igen med bandet. Den låter oväntat intetsägande.

Konsertrecension: Babylove & The Van Dangos, Siesta!, 29/5

Ska funkar alltid bättre live. Även om det låter bra på skiva så låter det alltid ännu bättre live. Kanske för att det är dansmusik. Och dansar det, det gör jag. För hela spelningen är en glädjeyra när Babylove håller låda. Det bjuds på ska i både snabbt och lite långsammare tempo, glatt så det förslår. Tyvärr är det ganska många som står still, kanske på grund av att solen för en gångs skull lyser stark i Hässleholm.

Bandet påverkas dock inte utan spelar på för allt vad de är värda. Tight som fan är det också, bandet har rutin. Det är ett danskt band, med en svensk sångare och denne sångare är väldigt karismatisk. Hans mellansnack är trevligt och han sprider glädje till sina åhörare. Efter några låtar så tar han av sig sin tröja och blottar ett linne med texten "Guns of Araby". Säkert bara kul för oss som känner Växjö, men Araby är mina gamla hemtrakter där och det höjer spelningen ännu ett snäpp, jag ger lite till, jag dansar så att svetten rinner. Tyvärr är det för många som står alldeles för still, men de fick i alla fall ta del av hejdundrande musik.

Konsertrecension: Stefan Sundström, Siesta!, Hässleholm 29/5

Han är fin den där Stefan. Klockan är halv fyra, solen lyser och mina vänner ligger i en hög på marken och halvsover. Jag gör dem sällskap. För Stefan är faktiskt ingenting att titta på, men han är definitivt något att lyssna på.
Han blandar friskt från både gammalt och nytt, några låtar från senaste, några låtar från mycket äldre plattor, några mitt emellan och två Allan Edwall-låtar hinns med. Bäst i mitt tycke är "Om jag kommer opp till Jesus". Precis som allt annat så låter den väldigt mycket som den gör på skiva, fast i liveformat.

Egentligen finns det inte mycket mer att skriva om spelningen, han spelar sina låtar som de låter på skiva. Han gör det bra och han blandar låtarna väl. Som Lars Winnerbäck fast bra, vilket kanske inte är så konstigt då Lasse W har i princip Sundström att tacka för allt.

Hultsfreds bandlista är nu färdig

Årets sista artister till Hultsfredsfestivalen är nio rookieakter, nämligen dessa:
Marissa Burns Trey, No Tomorrow, Operation Nothing, Popkollos avslutningskonsert, Renegade, Saving Joshua, The Majority Says, The Walk och Tyred Eyes.

Överlag tycker jag personligen artistlistan är ganska sval. Men vissa undantag finns. Om ekonomin tillät så hade Nas & Damian Marley och Erykah Badu nästan varit värt biljettpriset bara dem. Utöver det så finns Empire of the Sun som många verkar glada över. När det kommer till svenska band så ser det betydligt svalare ut. The Hives, bob hund, Teddybears, The Ark och Kent, samma saker som man kan se på var och varannan svensk festival i princip varje år.

Bland de mindre banden finns det några intressanta saker, Khoma, Mixtapes & Cellmates och Black Mountain är saker jag gärna skulle beskåda och Jamaica, Yacht och Frightened Rabbit verkar tilltala en hel del människor.

Men överlag så känns listan ganska tam och jag har svårt att se att detta skulle bli året som får saker att vända för Hultsfred.

tisdag 15 juni 2010

Jakobs Musikhörna v. 24: Två Blåbär

På 90-talet fanns det en hip hop-duo från Stockholm vid namn Två Blåbär. De uttryckte sig med ett ganska simpelt språk för att vara rappare, nej ordkonstnärer är nog inte rätt ord att beskriva dem med. Däremot så lyckades de i sina texter förmedla en ångest som i min kunskap om svensk hip hop är omatchad. Det är en tjugonånting ångest som handlar om att inte veta vad man vill med sitt liv, känna sig malplacerad var än man befinner sig och att helt enkelt känna att något med samhället är jävligt ruttet.

1995 turnérade de och spelade bland annat på Hultsfredsfestivalen. 1996 släppte de sin enda skiva, Du är inte ensam. Den innehöll 14 spår som alla mer eller mindre är klassiska. De hade med en låt på soundtracket till filmen Nattbuss 807.

Det har florerat rykten om att en av medlemmarna tog livet av sig, men som väl är så är alla enligt uppgift fortfarande vid liv. Den ena medlemmen blev webdesigner, den andre svampexpert. Mer spännande än så blir inte historien om sveriges bästa hip hop-grupp, så istället låter vi musiken tala för sig själv.

Två Blåbär på Myspace

söndag 13 juni 2010

Konsertrecension: Dead Prez och Sophie Rimheden, Siesta!, Hässleholm 28/5

Nej, det här är faktiskt inte speciellt bra. Det är den tanken som går genom mitt huvud större delen av Dead Prez-spelningen. Kanske beror det på att jag inte är speciellt inlyssnad på dem, Hell Yeah och Hip Hop är två riktigt bra låtar, men utöver det har jag ingen koll alls. Kanske beror det på att jag upprepade gånger blir kallad Promoe av folk i publiken, bara för att jag har skägg och dreads. Kanske beror det på att publiken mestadels verkar bestå av sextonåriga wiggers som mest verkar vara där för att röka gräs.

Men kanske beror det på att de inte spelar några hela låtar, på att ljudet är halvdant och på att mellansnacket tyvärr är bättre än låtarna. Dead Prez kanske borde sadla om till en spoken word-duo?

Sophie Rimheden är inte mycket bättre, inte för att jag hade några större förväntningar på henne. Jag var i ärlighetens namn mest där för att se Simon Gärdenfors som skulle medverka på någora låtar, vilket verkar vara samma skäl som större delen av den lilla publik som samlats framför scenen. Och visst dyker Simon G upp och kör sina grejer, bland annat Far & Son-låten Panik och Las Palmas-dängan Missbruk Beivras, men i ärlighetens namn är det inte så bra. Han kör sina texter och vankar av och an och ser oengagerad ut. Rimhedens electro är inte heller någon höjdare. Inte för att det är dåligt, mest för att det aldrig lyfter, blir aldrig party men inte heller speciellt intressant, istället hamnar det någonstans mittemellan. Överlag en mycket ljummen spelning.

Konsertrecension: First Aid Kit, Siesta!, Hässleholm 28/5

Det här är i princip samma spelning som den på Popadelica i början av maj, så för en mer uttömmande recension kan jag hänvisa er till recensionen av nämnda gig. Visst, det är lite annat mellansnack, lite kortare spelning och de spelar även en ny låt, men i övrigt är det likadant. Mestadels samma låtar i samma ordning, samma framföranden, samma stillastående på scen.

MEN, helt galet bra är det. På Popadelica blev jag helt knockad av hur bra det faktiskt var, jag har aldrig fattat tycke för systrarna på skiva, men live är det helt perfekt festivalmusik en tidig eftermiddag. Den här gången är det inte lika överväldigande, men fortfarande lika bra.

Konsertrecension: Khoma, Siesta!, Hässleholm 27/5

Det är inte många som skippat slutet av Thåström för att beskåda Khoma på minsta scenen, men de som är där är förväntansfulla. Tyvärr skjuts spelningen upp omkring 20 min på grund av krångel med ljuset, så man kunde gott sett slutet på Thåström utan att missa något. Men när de väl drar igång spelningen så märker man direkt att det här kommer överglänsa Jocke Thås gig på alla sätt och vis. Det är tight som tusan och sångarens energi är fantastisk. Trots att publiken är liten och mestadels står still så ger han allt känns det som. Resten av bandet gör mest sin grej och glor på skorna, vilket passar musiken jävligt bra.

Setlisten är klanderfri, de spelar bara låtar som funkar live. Eftersom jag och låttitlar inte är bästa vänner så kan jag bara nämna en låt, vilken råkar vara min favorit. Stop Making Speeches spelas redan som andra låt, vilket i mitt tycke är lite tidigt, de kunde gärna fått vänta lite med den, men det är knappast den låten som låter bäst ikväll så man ska inte klaga.

Överlag så levererar Khoma en av festivalens bästa spelningar, synd bara att det i princip inte är något folk där för att se dem.

Tips v. 24



Rasmus:

Sommaren är den perfekta årstiden att lyssna på Tom Petty. Vilken tur då att hans nya album tillsammans med The Heartbreakers – Mojo – släpps på onsdag.

På torsdag är West Coast Riot i Göteborg. Punk och ska gör sig jävligt bra live. Och hade jag haft chansen så hade jag begett mig mot Frihamnspiren för dansa fram blod, svett och blåmärken till ljudet av bland andra The Specials, Flogging Molly, Invasionen och Bad Religion.

På fredag blir det lite lugnare än så. Sveriges argaste gubbe kommer till Liseberg för att förbereda oss inför valet. Mikael Wiehe behöver knappast mer presentation än så.


Jakob:

Imorgon så har stockholmsbor två konserter att välja mellan, antingen kan man gå på Willie Nelson på Cirkus och lyssna på country, eller så kan bege sig till Liseberg och titta på Freddie Wadling. Jag skulle satsa på den sistnämnda.


I helgen så går Tillbakakaka av stapeln i Öjaby strax utanför Växjö. Sommarens bästa gratisfestival med fritt inträde till både festival och camping. Slutet, Nordloef, Xäcksecks, Negrobeat, Avgrunden och They Call Us Vandals är några av dem som ska uppträda. Dessutom kommer alla tre popbrus-skribenter uppträda i olika former.

På lördag så kan Götlaborgare som inte är intresserade av Metaltown istället ta sig till Nordengården på Hardcore Town. Med band som Outlast, Death Is Not Glamorous och Commitment Crew så är det definitivt ett bättre alternativ.

Anton:

Imorgon måndag släpps tre skivor som kan vara värda att kolla in.

-Jazzgitarristen Kenny Burrell släpper skivan Be Yourself.

-Way Out West-aktuella The Chemical Brothers släpper Further.

-Britten Ed Harcourt släpper skivan Lustre.

fredag 11 juni 2010

Ny singel från Wavves


Wavves nästa platta, King of the Beach släpps tidigt i Augusti. Nu har Green Label Sound släppt andra (första är Mickey Mouse, som antagligen kommer dyka upp i ny version) låten från plattan, "King of the Beach". Klicka HÄR för att lyssna!

Låtlista v. 23 - Dryck



Veckans låtlista på Spotify finner ni här.


Rasmus:

The White Stripes – One More Cup Of Coffee
Dylan-cover om kaffe och döden.

Belle & Sebastian – For The Price of a Cup of Tea
“For the price of a cup of tea, you’d get a line of coke / for the price of a night with me, you’d be the village joke”

Lou Reed – Perfect Day
“Just a perfect day / Drink Sangria in the park”

Orange Juice – Consolation Prize
Apelsinjuice är aldrig fel. Och inte den här låten heller.

[ingenting] – En bättre dag
Alkohol är inte den enda dryck man kan ta sitt liv med…


Jakob:

Roger McGuinn & Calexico – One More Cup Of Coffee
Eftersom Dylans original inte finns på Spotify så får ni nöja er med en utsökt cover.

John Lee Hooker – One Bourbon, One Scotch, One Beer
Tre drycker i samma låt? Jo, man tackar!

Calypso Rose – Rum & Coca Cola
Lite fredagscalypso sitter aldrig fel.

Ilkae – Whiskey Switch
Förmedlar känslan av att ha fått i sig en whiskey för mycket ganska väl.

Guitar Wolf – Orange Juice
Japansk garagepunk om apelsinjuice, kan det bli mycket bättre?


Anton:

Reel Big Fish - Beer
Ett exempel på att Reel Big Fish kan göra bra låtar.

The Cardigans - I Need Some Fine Wine And You, You Need To Be Nicer
En gång i tiden sjöng Nina Persson bra låtar...

Nirvana - Pennyroyal Tea
Låten var tänkt som en sista singel från albumet In Utero, men drogs tillbaka efter Cobains död.

The Magnetic Fields - The Dolls' Tea Party
Från bandets senaste skiva Realism.

Jamie Saft - Ballad Of A Thin Man
Multiinstrumentalisten med det drickvänliga efternamnet gör en trevlig Dylan-cover.

Roky Erickson och Okkervil River till Peace & Love


I april i år släpptes skivan True Love Cast Out All Evil som var ett samarbete mellan den legendariska artisten Roky Erickson och indiebandet Okkervil River. I sommar kommer de två storheterna till Borlänge för en gemensam spelning på Peace & Love-festivalen.

torsdag 10 juni 2010

Veckans skiva v. 23: Christopher Sander - Hej hå!


Hej hå! på Spotify

Christopher har fått kritikernas godkännande i och med förra årets [ingenting]-album Tomhet, idel tomhet. Personligen tycker jag att det är bandets sämsta skiva. Även om Sander själv säger att det är den bästa skiva som någonsin gjorts. Innan inspelningen av ovan nämnda skiva fick Sander ur sig en solo-platta. Varför? Vad var det som drev honom att klämma ur sig två plattor i så snar följd? När jag träffade honom i Stockholm förra sommaren förklarade han:

”Jag hade en dröm att jag var hemma hos Astrid Lindgren och kollade på hennes skivsamling. Och när jag såg att hon hade en massa Spacemen 3-skivor blev jag lycklig.”

Därefter ville han spela Lindgren-låtar som lät som Spacemen 3 och vice versa. Därför finns det tre stycken Astrid Lindgren låtar med på Hej hå!. Huruvida de låter som Jason Pierces gamla band eller inte, det låter jag vara osagt. Men de låter inte som barnvisor. Även om det på många ställen förekommer barn som sjunger. På skivan finns även en cover på Spacemen 3-låten ”Amen”. Fast på svenska. Och det är hur bra som helst:

”Det är okej om jag dör nu Gud
Det är okej om jag dör nu Gud
Det är okej om jag dör
Men tänk på min mamma
Hon kommer att bli helt förstörd
Amen”

Ytterligare en cover finns med. Daniel Johnstons ”True Love Will Find You In The End” heter i Sanders svenska tappning “Sann kärlek hittar dig till slut” och är ärligt talat kanske inte det starkaste som pressats fram ur Christopher Sanders stämband.

Sanders egna kompositioner är kanske ändå skivans stora behållning. ”Caroline (jag såg dig)” och ”Ett sjunkande skepp” är allt annat än glada sånger. Men fan vad de berör. ”Hjärtat slår sällsynta slag” känns som en lillebror till [ingenting]:s starkaste låtar som ”Punkdrömmar” och ”En bättre dag”. Skivans stora hit (fast då i en inspelning av Anna Järvinen) ”Äppelöga” står sig platt i jämförelse med nyss nämnda låtar…

Hej hå! har en skönt avslappnad känsla som ibland saknas på [ingenting]:s skivor. Det känns inte så prestigefyllt. Sander slänger in allt han är sugen på; egna låtar, covers och teatermusikaktiga stycken. Rensar systemet. Det finns en lekfullhet. Kanske farmor Småland som smittat av sig även där. Kanske hon borde besöka [ingenting] när de spelar in också.

onsdag 9 juni 2010

14 nya band till Stay Out West


jj

Idag släpptes 14 nya band till Stay Out West, vilket är ett samlat namn på klubbspelningarna under Way Out West-festivalen. Personligen hoppar jag högt när jag läser namn som Shearwater, jj och Villagers.

Alla band:
The Low Anthem, Laura Marling, Caribou, Rye Rye, Fake Blood, Chapel Club, Field Music, Shearwater, Bear In Heaven, jj, Villagers, Vit Päls, Andreas Söderlund, Sleepy Sun.

Just nu ser klubbspelningarna minst lika intressanta ut som den "riktiga" festivalen, nu är det bara att hålla tummarna för ett spelschema med så få krockar som möjligt.

tisdag 8 juni 2010

Jakobs Musikhörna v. 23: Metrodub

Det finns ett litet netlabel som bara ger ut chipdub och närliggande musik. Än så länge finns det endast tolv låtar utgivna, två från var och en av de sex artister som gett ut där. Artisterna är Shex, Minikomi och Cheapshot, som jag aldrig hört förut men lärt mig att uppskatta, och fantastiska J Arthur Keenes Band, Ove Naxx och ???, som jag hört och älskat redan innan jag hittade till det lilla bolaget. Mycket mer kan egentligen inte sägas, microdub med hög lägstanivå helt enkelt.

Lyssna själva!

För mer baktakt på elektroniskt vis kan ni även spana in Jahtari

The Chemical Brothers till Way Out West

Ryktet säger att The Chemical Brothers kommer spela på sommarens Way Out West-festival. På skivbutiken bengans hemsida kan man läsa att "Chemical Brothers kommer att headlina sommarens Way Out West festival" (länk). Den 16 Juni släpps bandets nya skiva Further.

[10:21] Nyheten är nu officiell på Way Out Wests hemsida.

måndag 7 juni 2010

Osläppta band till Way Out West


Shearwater

Vi har för en tid sedan berättat att Air är klara för Way Out West. Ytterligare två som är klara är Shearwater och Sleepy Sun.

söndag 6 juni 2010

Tips v. 23


Rasmus:

Gottsunda är inte bara den förort till Uppsala där en tredjedel av texterna här på sidan författas av Jakob. Nej, det är också den förort till Uppsala där Gottsundadagarna hålls på torsdag. Och vad bryr väl vi oss om det? Jo, Henry Bowers, eller Kung Henry som han också kallas, är en av akterna. Poesi, hiphop och visor, som tilltalar hela redaktionen på Popbrus.

På fredag blir det DJ-battle på Debaser Medis i Stockholm. De svenska poparna i [ingenting] möter de svenska poparna i Those Dancing Days. Jag skulle gissa på att det blir mysigt och pop.

Hela helgen är det Clandestino Festival vid Röda Sten i Göteborg. Musik från trånga hörn av vår planet. Världsmusik och konstmusik. Fest och legendaren Lee ”Scratch” Perry.


Jakob:

Veckan inleds med en screamospelning imorgon, örebrobandet If Footmen Tire You, What Will Horses Do? gör tillsammans med Petethepiratesquid och Pesanteur en spelning på Musikhuset i Växjö. På tisdag lirar dem på smedjan i Stockholm där de även får hjälp av No Omega.

Om man istället råkar befinna sig i Malmö på tisdag så kan det vara en god idé att bege sig till Debaser för att beskåda Woodsist-bandet Ganglians som bjuder på småskränig psychpop. Med sig har de australiensiska duon Civil Civic. På fredag lirar Ganglians även på Debaser Slussen i Stockholm, då med Happiness som förband

Även onsdagen bjuder på småskränig pop, denna gång i form av The Smith Westerns som skulle ha lirat på Emmaboda men ställde in, Debaser Slussen i Stockholm är stället att gå till. På torsdag spelar de även på Debaser i Malmö, med Terrible Feelings som förband.


Anton:

Imorgon sänder P3 Live en spelning med Anna Ternheim, inspelad i Luleå i mars förra året. Missa inte det, klockan 20.30.

Way Out West-aktuella The Drums släpper sitt debutalbum The Drums på måndag. Något för alla som vill lyssna på ny och hajpad musik.

Oskar Linnros, tidigare i Snook och Maskinen, har gått solo och gör musik som är bra mycket bättre än vad han gjort tidigare. Debutskivan Vilja Bli släpps på onsdag

fredag 4 juni 2010

Låtlista v. 22 - Mat



Veckans Låtlista på Spotify här.

Rasmus:

Violent Femmes – Fat
För att bli så där fet måste man nog få i sig en del mat.

Tom Waits – Ice Cream Man
Glass är sommarens föda nummer ett.

Belle & Sebastian – Meat & Potatoes
Man kan lätt tro att det handlar om att äta enligt tallriksmodellen. Men det är bara en metafor för sex.

The Moldy Peaches – Steak For Chicken
Stämsång när den är som skörast, fulast och intressantast.

First Aid Kit – You’re Not Coming Home Tonight
“You cooked his dinners, and you raised his children and still he’s not satisfied”.


Jakob:

Mogwai – Acid Food
Skottarna gillar sin mat med syra.

Dead Kennedys – Soup is Good Food
Får man sparken så får man äta soppa, det kunde vart värre.

Musical Youth – Pass The Dutchie
Orginalet handlar om knark, här är alla drogreferenser utbytta mot mat.

Caribou – People Eating Fruit
Väldigt talande låt om att äta frukt.

Jad Fair – Pancakes Flop
Det finns på tok för få bra låtar om pannkakor, det här är i alla fall en av dem.


Anton:

Suburban Kids With Biblical Names - Rent A Wreck
"Still, I can't get enough of it / Did you see me eating Frosteds from the fridge? / And the rice cookies you never ate / were all gone when you went into the kitchen."

Amadou & Mariam - Sénégal Fast-Food
En av de häftigaste spelningarna på Way Out West förra året stod Amadou & Mariam för.

Band Of Horses - Evening Kitchen
Från bandets senaste skiva Infinite Arms.

The Smiths - Meat Is Murder
Word!

Old Skull - Pizza Man
Skrikande barn, på ett bra sätt. (Länk)

torsdag 3 juni 2010

Nytt med Säkert!

15 september kommer den nya Säkert!-plattan, som kommer att heta Facit. Redan i början av augusti släpps singeln "Fredrik". Detta är uppföljaren till 2007 års debut på svenska för Annika Norlin från Hello Saferide.

Einstürzende Neubauten till Sverige

Einstürzende Neubauten fyller 30 år i år och firar detta med en rad spelningar på platser som bandet uppger som viktiga för dem. Bland annat kommer de till Södra Teatern i Stockholm den 6 november där konsert kommer att varvas med bland annat filmer och installationer. Den 7 november håller de 30-årskonsert på Cirkus i Stockholm.

onsdag 2 juni 2010

Decemberists i studion

The Decemberists befinner sig just nu i en lada utanför Portland för att spela in sitt sjätte album. Nedan ser ni en bild som enligt bandet kommer ifrån inspelningen.

tisdag 1 juni 2010

Konsertrecension: Thåström, Siesta!, Hässleholm 27/5

Det är med Thåström som med bob hund, i en livesituation vet man alltid vad man får. För det har nu gått flera år sen jag såg Sveriges bäste gubbrockare på scen sist, ändå känns det inte som att varken han eller hans framträdande har åldrats en dag, på gott och på ont. För jag blir inte överraskad en enda gång under hela spelningen, det är inget som ger mig en riktig wow-känsla. Däremot så är det rakt igenom fantastiskt bra. För han levererar live, det låter mörkt, tungt och ångest, precis som på skiva. Fast mer i ansiktet på en, på ett väldigt passande sätt.

Han bjuder på klassiker och nya låtar om vart annat, med störst fokus på de två senaste skivorna dock. Till de personliga höjdpunkterna tillhör fantastiska Ingen sjunger blues som Jeffrey Lee Pierce, där Thåström plockar fram munspelet, Kort biografi med litet testamente och så klart Hoola Bandoola Band-covern Keops pyramid.

Men mycket bättre än så blir det inte. Missförstå mig rätt, det är en njutbar stund jag spenderar med Jocke Thå och bandet, men det känns som att när man sett honom en gång så har man sett honom alla. Så när jag efter ca 50 minuter beger mig bort för att titta på Khoma så känner jag inte att jag missar något trots att konserten inte är slut, även om det varit en fin stund.

Jakobs Musikhörna v. 22: Eat Skull - Jerusalem Mall

Allt som ges ut på Woodsist Records är inte bra, men det mesta är. Däribland Eat Skull. Har man lyssnat på andra utgivningar från samma bolag så vet man med största sannolikhet vad det handlar om, skränig popmusik. Och det är precis så jag föredrar min pop, brusiga gitarrer, dåligt mixat och allmänt oljudsdoftande låtar med trevliga melodier.

Detta är precis vad Eat Skull ger oss, ovan på detta även ganska så taffliga gitarrsolon som överröstar allt annat. Hur kan man inte gilla det? Det är kanske inte det bästa bandet har gett ut ska väl sägas, men det är det enda som för tillfället finns på spotify och länkar jag inte till plattorna som jag tipsar om så är det allt för många som går miste om den fantastiska musik jag faktiskt lyfter fram.

För er som inte känner er manade att lyssna på det här vill jag bara säga att det är en EP. Det är tre låtar, de är över på under tio minuter, du förlorar ingenting på att ge den en chans.

Eat Skull – Jerusalem Mall