Konsertrecension: Dead Prez och Sophie Rimheden, Siesta!, Hässleholm 28/5

Nej, det här är faktiskt inte speciellt bra. Det är den tanken som går genom mitt huvud större delen av Dead Prez-spelningen. Kanske beror det på att jag inte är speciellt inlyssnad på dem, Hell Yeah och Hip Hop är två riktigt bra låtar, men utöver det har jag ingen koll alls. Kanske beror det på att jag upprepade gånger blir kallad Promoe av folk i publiken, bara för att jag har skägg och dreads. Kanske beror det på att publiken mestadels verkar bestå av sextonåriga wiggers som mest verkar vara där för att röka gräs.

Men kanske beror det på att de inte spelar några hela låtar, på att ljudet är halvdant och på att mellansnacket tyvärr är bättre än låtarna. Dead Prez kanske borde sadla om till en spoken word-duo?

Sophie Rimheden är inte mycket bättre, inte för att jag hade några större förväntningar på henne. Jag var i ärlighetens namn mest där för att se Simon Gärdenfors som skulle medverka på någora låtar, vilket verkar vara samma skäl som större delen av den lilla publik som samlats framför scenen. Och visst dyker Simon G upp och kör sina grejer, bland annat Far & Son-låten Panik och Las Palmas-dängan Missbruk Beivras, men i ärlighetens namn är det inte så bra. Han kör sina texter och vankar av och an och ser oengagerad ut. Rimhedens electro är inte heller någon höjdare. Inte för att det är dåligt, mest för att det aldrig lyfter, blir aldrig party men inte heller speciellt intressant, istället hamnar det någonstans mittemellan. Överlag en mycket ljummen spelning.