Veckans Skiva v. 25: Burning Spear - Marcus Garvey

Det här är en personlig klassiker när det kommer till sommarskiva. Att kalla den för en klassiker är till och med att förringa det värde den haft för mig. Det här är för mig skivan som definierar en sommarskiva. Det är en skiva jag spenderat oräkneliga timmar lyssnades på. När jag har promenerat, när jag har cyklat, när jag åkt bil, när jag spelat fotboll, när jag druckit öl i parken, när jag förfestat, när jag efterfestat. Jag har lyssnat på den i goda vänners lag, i ovänners sällskap med folk jag aldrig tidigare träffat och med folk jag känner allt för väl. Kort sagt så är sommrarna i högstadiet och på gymnasiet djupt präglade av den fantastiska musik som ryms på den här skivan.

Och den är fortfarande en av de skivor jag skattar högst i min samling. För jag har aldrig hört en mer fulländad reggaeplatta än den här. Ingen låt känns på något vis överflödig, alla tillför skivan något. Visst finns det vissa låtar som sätter sig mer än andra (vem kan motstå låtar som Slavery Days och Marcus Garvey?) men inget spår känns som utfyllnad utan alla innehåller vassa melodier och ett gung av sällan skådat slag. Och det är precis gunget som gör det till den perfekta sommarplattan, det går aldrig för snabbt och aldrig för långsamt, bandet är samspelt och tillsammans med basen så bjuder trummorna upp till dans. Vad mer kan man egentligen begära av musik en solig dag?

Den här skivan finns inte på spotify, så den här gången får ni faktiskt ta er i kragen och inhandla en platta. Men jag kan lova er, gillar ni reggae så kommer ni älska den här.