Per Nordmark har ett förflutet i ett av Sveriges genom tiderna bästa hardcoreband. Nej, inte Refused, Breach hette de och var bland det tyngsta som någonsin kommit från Sverige. Det hörs inte när man lyssnar på hans nya enmansband (som är flera på scen) Bad Hands. Det är pop...typ. Fast det är ganska bra, men inte riktigt så bra att jag orkar engagera mig halv tolv på lördagskvällen efter fyra nätter i tält och en hel del konsumerad alkohol.På scen ser jag några tv-apparater som visar ansiktet på den som för tillfället sjunger. Jag ser även två trumset. Ändå orkar jag inte resa mig från där jag sitter för att inspektera spektaklet närmare. Men märk väl, det är mig det är fel på, inte musiken.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar