Konsertrecension: First Aid Kit, Popadelica, Huskvarna 1/5

"And I remember how you told me
all you wanted to do
That dream of Paris in the morning or a
Huskvarna window view"

First Aid Kit består av systrarna Klara och Johanna Söderberg, men denna tidiga eftermiddag hade de även hjälp av tredje person som spelade trummor. Inledningsvis häpnas man av systrarnas otroliga säkerhet när de sjunger stämmor, det verkar som att det är det enda de har gjort under sin uppväxt. Bandet skapar med sina låtar en otroligt god och lugnande stämning i den proppfulla Teaterladan.

Mellansnacket är oväntat roande, man blir översköljd av ironiska uttalanden, bland annat om deras bandnamn som de inte verkar tycka är det mest uppfinningsrika. Jag hade innan uppfattningen att systrarna var något introverta, men så verkar inte alls vara fallet.

Ungefär halvvägs in i konserten berättar Klara att de brukar spela nästa låt utan mikrofoner men att Teaterladan var lite för stor för att alla då skulle höra. Deras far, tillika producent och ljudtekniker, övertalar dem dock att ändå göra ett försök utan mikrofoner. Låten Ghost Town framförs av systrarna stående precis vid scenkanten och publikens tystnad var total. Tystnaden höll i sig till textraden som inledde denna recension och det efterföljande jublet visste inte några gränser. Att Ghost Town var spelningens bästa låt råder det inget tvivel om men ingen låt föll egentligen ur ramen.

Det enda negativa med spelningen var att alla låtar låter ganska lika varandra. Det är egentligen inte så konstigt och ska heller inte vara något minus, men för den som aldrig hört First Aid Kit innan så kan det kännas något monotont. Med tiden är jag dock säker på att bandet kommer utveckla sitt sound (inte minst om de turnerar mycket i USA) och bli ännu bättre.