lördag 29 maj 2010

Konsertrecension: bob hund, Siesta!, Hässleholm 28/5



Det svenska kultbandet bob hund kallas ofta för Sveriges bästa liveband, och det gör de med all rätt. Sångaren Thomas Öberg har visserligen samma rörelsemönster på scenen spelning efter spelning, men kan man bli trött på den lekande medelålders mannen med pärlhalsband runt halsen och "Zorromask" för ögonen?

Samma fenomen händer innan bob hunds spelning som innan Mattias Alkbergs lite tidigare på dagen. Några minuter innan start försvinner regnmålnen och solen börjar värma den stora publik som samlat sig framför scenen Fiesta!. Bandet startar sin spelning med låten Folkmusik för folk som inte kan bete sig som folk som tuffar fram som ett ånglok i takt till Christian Gabels trumspel. Ett trumspel som i andra låten Skall du hänga med? Nä! blir betydligt hårdare och med hjälp av Conny Nimmersjös excellenta gitarrspel inger det till ett härligt röj i publiken.

Innan den femte låten Hörlurar klagar Öberg på bestämmelserna om de låga decibelnivåerna man måste hålla sig till på Fiesta!-scenen. Öberg vill därför stämma Hässleholms kommun för "hets mot popgrupp", något som flera tusen i publiken instämmer med om man ska tolka det massiva jublet som följer.


Trots att Thomas Öberg riktar alla blickar till sig så är bob hund så mycket mer än en rolig scenshow. Musiken är tight och fylld av spännande partier som ofta kan signeras gitarristen Nimmersjö eller klaviaturmästaren Jonas Jonasson. Det flödar av komiska inslag i låtarna, men alla låtar bygger ändå på en seriös och allvarlig sida, något som kan symboliseras av stenansiktet Mats Hellquist som spelar bas.

I slutet av spelningen håller bob hund över tiden genom att spela bandets kanske absolut mest kända låt, Tralala lilla molntuss, kom hit ska du få en puss, vilken känns som en värdig avslutning på ännu en formidabel bob hund-spelning.

Ungefär en timme efter att bob hund slutat spela kom ännu ett hyllat liveband upp på scenen - nämligen The Hives. Hur konstigt det än låter så känns The Hives spelning ganska blek om man jämför med den tidigare av bob hund. Allt Howlin' Pelle gör på scenen gör Thomas Öberg gånger tusen, och visst väljer man hellre att titta på prydliga mustascher och stora polisonger än vita kostymer och tubsockor?

1 kommentar: