Gårdagens spelning med Mattias Alkberg på Siestas näst största scen var en av festivalens bästa hittills. Alkberg verkade i gott mod och bjöd på en härlig blandning av nya låtar, som Sarin över Luleå och Jag bara tänkte, liksom, att, och gamla låtar som Reevolution och Matti och Angelica. Blandningen mellan den senaste skivans rockabillysound och de äldre rocklåtarna blev en delikat produkt som aldrig kändes i närheten av tråkig. Alkbergs sångröst måste även kommenteras då den lyfter låtarnas melodier och gör dem ibland bättre än vad de egentligen är.
I publiken kunde man hitta åtskilliga svenska musikikoner, till exempel Jocke Åhlund från Teddybears som tidigt fick en låt tillägnad sig, och Dennis Lyxzén som omnämns i låten Don Quijote. En höjdpunkt på spelningen var när Alkberg spelade Regnet i Södertälje, skriven av bob hund-gitarristen Conny Nimmersjö, även han stående i publikskaran.
Alkberg spelade även den helt nya låten Lys upp mig som en stjärna och jämfört med gårdagens konsert med The Bear Quartet (länk) så nöjde sig Alkberg denna gång med en okänd låt.
Hela spelningen blev bokstavligt talat en solskenshistoria, faktum är att solen tittade fram precis innan Alkberg gick upp på scenen och gick i moln när han gått av, något han inte var sen att påpeka när han en sista gång gick ut på scenen och tackade publiken. Publiken tackade i sin tur honom med otroligt varm applåd efter att ha tillbringat sin eftermiddag på absolut bästa tänkbara sätt.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar