

Och inte undra på, när varenda låt på hela albumet är en pärla i sig. Inledande covern A Message To You Rudy, i orginal av Dandy Livingstone, bör varenda person med ett intresse för västerländsk musik känna till vid det här laget, men det är långt ifrån bästa spåret på skivan. Att säga vad som faktiskt är bäst är dock väldigt svårt, för alla låtar har sin charm. Är jag på danshumör så drar jag inte sällan igång Concrete Jungle eller Too Much Too Young. Är jag istället på humör för något lugnare så funkar Doesn't Make It Alright eller avslutande You're Wondering Now. Fast trevligast är trots allt att njuta albumet i sin helhet, gärna i gott umgänge och god öl.
Det är svårt att hitta något negativt med skivan alls, det är en perfekt skiva, den kunde på intet vis gjorts bättre. Däremot så har mycket hemsk musik skapats i dess kölvatten. Om the Specials aldrig hade funnits så hade vi kanske sluppit hela den vedervärdiga tredje vågen-ska som jänkarna älskar och halvdana covers av Lily Allen och dylikt. Men även där finns det ju guldkorn, så det är ändå något man kan leva med. Och i ärlighetens namn så hade världen antagligen varit en aning tråkigare utan the Specials existens. Nu får vi bara hålla tummarna för att de levererar när de besöker Sverige i sommar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar