lördag 29 maj 2010

The Hives, [ingenting] och Teddybears på Siesta! 28/5


Gårdagskvällen präglades av tre svenska storheter inom olika genrer. Först ut var rockexporten The Hives som äntrade Fiesta! vid halv tio. Man kan förstå att de går hem hos världens rockers, men igår kände jag att det kanske är dags att komma med något nytt. Låtmaterialet är starkt och de tre stora hittarna Walk Idiot Walk, Hate To Say I Told You So och Tick, Tick, Boom är de som får mest gensvar av publiken, vilket inte är så konstigt. Sammantaget var spelningen bra men den värmde inte alls så mycket som man hoppats i den kalla nattkylan.

Den relativt nya svenska indiefavoriten [ingenting] lockade storpublik till den näst största scenen Chili!. Jag har sett bandet flera gånger tidigare, första gången var 2007 då de precis börjat göra sig ett namn inom musiksverige i och med det andra albumet Mycket väsen för ingenting. Då kändes de lite skygga på scen och verkade inte säkra på att folk verkligen ville höra dem. Igår blev jag överraskad av hur mycket publikkontakt de sökte, och då framför allt sångaren Christopher Sander. Tråkigt nog tycker jag inte spelningen blir så mycket bättre av allt publikpeppande. En gång hade jag en föresläsare som sa - med en gnutta ironi - att sättet att göra en dålig låt bra är att lägga på massor med percussion (slagverk). Igår tänkte jag att det är därför [ingenting] har en kille som bankar lite extra på pukor, cymbaler och lite vad som finns i närheten, men tyvärr hjälper det inte riktigt i alla låtar. Bästa låt: Punkdrömmar.

Teddybears bör anses vara ett av de största banden inom elektronisk musik i Sverige. Med det nya albumet Devil's Music i bagaget har de tre medlemmarna Patrik Arve och Joakim och Klas Åhlund åter igen trätt på sig sina björnmasker för att få Sverige att dansa. Och det lyckas de med. Deras musik är otroligt välpruducerad och genomarbetad och deras scenshow är som godis för ögonen. Jag har vanligtvis ganska svårt för den sortens musik Teddybears spelar, men jag har fallit pladask för deras musik, eller snarare deras hantverk. Visserligen var gårdagens spelning inte lika överväldigande som den på Way Out West förra året, men fortfarande väldigt bra, och den fick flera tusen festivalbesökare att dansa in i Hässleholmsnatten.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar