I lördags gästade kanadensiska Basia Bulat ett trött Debaser i Malmö. Som förband spelade Paul Frith som med sin lugna singer/songwriter-musik med irländska tongångar inte gjorde något större intryck. Det som gjorde störst intryck under Friths sex-sju låtar var hans stora mustasch.Basia Bulat inledde sin spelning med att sjunga en folkmusikdoftande låt som hon framförde a-capella utan mikrofon och i takt till sina egna handklapp och sparkar i golvet. Efter denna starka inledning fortsatte hon med två låtar som hon ackompanjerade sig själv på med autoharpa innan hennes kompband äntrade scenen.
Bulat lyckades inte riktigt fånga publikens intresse med sin dystra men ändå trallvänliga folkmusik. Förmodligen berodde det på att det var gratis inträde och besökarna hade egentligen andra planer för kvällen än att gå på konsert. Ändå levererade hon sina låtar på ett oklanderligt sätt. Hon sjunger otroligt bra och hennes sångvibrato för märkligt nog tankarna till Shakira. Tyvärr stressar hon sig igenom några låtar, till exemplel Run, vilket kändes lite synd.På det hela taget så var Basia Bulats spelning helt okej, men med fredagens konsert med Anna von Hausswolff (recension) i bakhuvudet så kändes Bulat ganska blek. Visst, de två spelar helt olika sorters musik och von Hausswolff hade helt andra förutsättningar med en intresserad publik men jag kan ändå inte undgå att jämföra dem.
Bulat kommer tillbaka till Sverige i augusti för att göra en klubbspelning på Way Out West. Jag tror utan tveksan att hon kommer få en bättre respons då, hon är trots allt en väldigt bra låtskrivare och artist.
Lyssna på Basia Bulats album Heart Of My Own som släpptes i januari i år.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar