Jag ska inte påstå att jag gett Little Dragon en ärlig chans tidigare, för det jag hört på skiva har inte riktigt fallit mig i smaken, så det var med små förhoppningar som jag parkerade mig framför Parketten på Popadelica i lördags. När spelningen väl drog igång så fick jag bekräftelse på det jag misstänkt, att detta var ännu ett band som det skrivs mer om än de förtjänar, inte för att det på något vis var dåligt, men det var ingen överväldigande upplevelse på något vis. Lätt dansant popmusik med en elektronisk grund är inget direkt nytt och när jag tröttnat på sångerskans underhållande men snabbt uttjatade danssteg så ägnade jag några minuter till att betrakta syntharens skägg, vilket var ett väldigt mysigt sådant.Men efter ett tag, när jag släppt de få förväntningar jag trots allt hade så insåg jag att det stundtals svänger ganska kraftigt om Göteborgskvartetten. Allt lunkar på i samma behagliga och ganska låga tempo som klippt och skuret för dans. Tyvärr är det ganska tunt med dansande människor framför scenen, och jag är inte ett dugg bättre utan står mest och nickar i takt. Bandet verkar dock inte heller överdrivet motiverade ut, mycket känns som rutin, även om de ser ut att trivas på scen.
Jag kan tänka mig att en spelning med Little Dragon är intressantare om man är inlyssnad sedan innan. Allting låter ganska mycket likadant, vilket inte nödvändigtvis är något dåligt, men det blir lätt tråkigt om man inte hört dem innan. Men de gör på intetvis en dålig spelning, det enda stora problemet är att deras musik tyvärr inte faller mig i smaken, men de som gillar Little Dragon på skiva blir nog knappast besviken när de står på scen.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar