




Det är för bra för att vara sant. Sådana här konstellationer som låter bra på pappret faller ofta platt i praktiken. Summan av de olika delarna blir mindre än vad delarna var, var för sig.
Det är ingen dålig platta. Långt ifrån. Men den är platt, tråkig och har gjorts bättre. Tankarna dras till band som Berrys The Pines, svenska Nixon och färska Red Shoe Diaries. Och samtliga har gjort det här bättre. Klassisk indiepop med drag åt twee. Jag borde verkligen gilla det här. Men tyvärr lär det inte bli alltför ofta jag plockar fram den här skivan. Ser istället fram emot att höra nya alster från bandets olika medlemmar. Då lär hjärtat slå lite snabbare och händerna lär klibba. Men förhoppningsvis mynnar detta ut i att endorfiner sprider sig ut till mungipor och fötter och får mig att le och dansa. Så sker inte här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar