Det är glest framför största scenen, mycket glest. Även om jag inte förväntade mig någon jätteuppslutning till den forne Wilmer X-gitarristens solospelning, men det här är under förväntan med tanke på hur bra han faktiskt är. Med sig på scen har han Sveriges bästa liveband, i alla fall om man frågar Popbrus-Rasmus. Bandet består, förutom av Pelle Ossler själv, av Conny Nimmersjö, Christian Gabel, Ulf "Rockis" Ivarsson, alla med andra projekt och band vid sidan av, bland annat som musiker i Thåströms liveband.
Om jag inte minns fel så inleds spelningen, precis som senaste skivan, Ett brus, med Svinbesättningen, en väldigt bra inledning. Överlag spelas det mycket från nämnda skiva, Ner i Säcken, Ett Slutet Rum, Borra Hål, Elvis På Institutionen och Lergraven avverkas alla om jag inte missminner mig. Det passar mig bra, för Ett brus är den av Osslers skivor jag lyssnat mest på och den jag tycker bäst om.Och det låter som det ska, tungt, långsamt och enformigt. Ibland förs det även lite oväsen och det uppskattas åtminstone av mig. En av höjdpunkterna i spelningen är när herr Ossler skrapar sin gitarr mot mikrofonstativet på ett oväntat ställe och överröstar resten av bandet med ett gnissel som är lika överraskande som högt. Det får mig att skratta till och jag ser mig om efter någon som fann det lika roande som jag, men jag ser ingen. Jag ser bara folk som njuter, så jag återgår snabbt till att göra detsamma.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar